En vissen ros

Sommaren är snart här. Just nu känns det bara skönt att den står och knackar på dörren. Det finns knappast någon som vill se någonting annat än sommar framför sina ögon. De senaste veckorna har känts som att se en fin, stor och mäktig blomma vissna till en ful, liten och skrynklig blomma. Det går inte att beskriva det med andra ord.

Jag har hunnit dränka mina sorger och jag kan berätta för er i detalj hur skönt det var att bara "glömma skiten", men av principa skäl så vill jag inte göra det. Personligen såg jag faktiskt matchen (på färjan), det gjorde jag faktiskt. Eller ja, jag såg bara andra halvlek, men det var i princip i andra halvlek som allting hände.

När Silvestre - av alla spelare - gjorde mål skrattade jag bara. Vad kan man annars göra? Av alla spelare kliver han fram på hörna och gör 2-0 till Arsenal. Jag trodde att jag hade sett allt, men det hade jag tydligen inte. Men varenda match han målar i verkar gå åt helvete för oss. Nu uteslutar jag förra säsongens bortamatch mot Wigan (då han gjorde mål och vi vann), men förutom det har vi sett honom göra mål i Arsenal - Totteham 08/09 (sluresultat: 4-4 efter att vi tappat en ledning för 984 433de gången) och nu Wigan - Arsenal (slutresultat: 3-2 till Wigan efter att vi ännu en gång tappat en ledning).

Förutom det var han ännu en gång usel. Wenger har för det mesta gjort superba värvningar, men visst har han gjort några bottennapp då och då. Silvestre är nog hans sämsta värvning någonsin. Säg en sak som han tillfört vår trupp så lovar jag att bjuda er på en öl på O'learys.

Vad gör han egentligen i Arsenal?

Hur som helst så behöll vi ledningen och skulle egentligen bara döda matchen med avvaktande spel, hemåtspel och ren maskning. Och så kommer då de helvetiska tio minuterna som resulterar i att Wigan vinner matchen. Det finns inte så mycket att säga om det än det som redan är sagt. Arsenal spelade uselt, Wigan var på bättre humör och vi misslyckades ännu en gång med att bara spela av matchen.

Det här är även anledningen till varför fotboll just nu känns som en avslagen bira. Jag kommer naturligtvis att se de kvarvarande matcherna, men det kommer bara kännas som att jag är tvungen att se ett redan förlorat lopp.

Alldeles snart inleds semifinalerna i Champions League samt att ett avgörande i ligan väntar. Vi kunde fortfarande varit med i bägge tävlingarna, men nu är vi inte det. Det finns inte mycket vi kan göra åt saken i detta läge, men nog har det funnits saker man kunnat göra under säsongens gång. Sådant tänker jag gå in på i detalj efter att säsongen är avklarad.

Fabregas är en av flera spelare som blivit medias älskning när det kommer till rykten.

Sommaren är det jag - och många av er - längtar efter, men den kan komma att bli minst lika tråkig i fotbollsväg som de senaste veckorna varit, åtminstone för mig. Jag ogillar landslag (ogillar är väl ett aningen för starkt ord) och jag finner ingenting roligt i VM - inte just nu. Dessutom kommer rykten att gå heta dag in och dag ut. Det enda jag hoppas på är att Wenger ser till att klara av alla affärer han tänkt sig göra tidigt så att vi kan slippa spekulera (alltför mycket) i vilka som kan tänka sig bli framtida Arsenal-spelare.

Det finns inte så mycket kvar att säga, inte idag. Våra blickar är redan inställda på nästa säsong och den kommer att bli avgörande för Arsenal på flera sätt. Mer om det i kommande inlägg. I detta nu så är Arsenal ingenting annat än en vissen ros. Låt oss hoppas att det inte förblir så.