Vår framtid ser ljus ut

God afton. Gårdagens inlägg skapade stor uppmärksamhet och det är jag sannerligen glad för. Det fanns ett par riktigt bra kommentarer och sedan kommer de alltid att finnas folk som inte håller med i ens åsikter. Men nu tycker jag det är dags att ta steget från hat till kärlek. Till kärlek för den klubb vi älskar och för alltid kommer att älska.

Under de senaste fem säsongerna vi gått titellösa finns det stunder man bara velat kasta in i en tom, mörk och kall låda som man sedan velat begrava. Det har naturligtvis funnits tusentals ljuspunkter och vi har dessutom fått uppleva flera moderna klassiker. Men slutet på varenda säsong har sett exakt likadant ut. Vi alla har grävt ner ansiktet i händerna och velat glömma allt vad Arsenal är och innebär.

Vi har jublat. Vi har skrattat. Vi har gråtit. Vi har varit förbannade. Vi har älskat. Vi har beundrat. Vi har varit lyckliga. Vi har varit arga. Vi har varit splittrade. Vi har hatat. Vi har älskat igen. Vi har fått hopp. Vi har tagits ifrån hopp. Vi har levt i en fantasivärld som inte existerar i det verkliga livet. Och när vi har gjort det, har vi älskat Arsenal varenda dag, varenda minut – varenda sekund.

Såhär efter säsongen är det som vanligt pessimismen som härskar. Vi vill ha in tusentals spelare och vi vill göra oss av med ännu fler spelare. Trots att vi vet att det aldrig kommer att hända, att vi aldrig kommer att dra till oss världsstjärnor, så lever i en värld som bara finns där för oss. När Fabregas eller en annan spelare  ryktas vara på väg bort dras våra känslor med i leken och plötsligt är vi som små schackpjäser på en stor spelplan. I verkligheten är den där stora spelplanen ingenting annat än en värld som bara vi kan relatera till. Som bara vi känner till. Som bara vi spelar på.

Det är Arsenal hit och det är Fabregas dit, och det är Gazidis hit och det är Wenger dit. Det är som om vi skulle befinna oss i den gamla idrottshallen och leka hela havet stormar med resten av årskurs sex. Arsenal är mycket mer än fotboll. Arsenal är våra liv. Och när det går dåligt för Arsenal är det vi som drabbas. Och när det går bra för Arsenal är det ännu en gång vi som drabbas. Det handlar bara om två olika sidor av ett mynt, en god och en ond. Låt oss idag fokusera på den goda siden av myntet, nämligen på framtiden. På en framtid som ur ett Arsenal-perspektiv ser mycket ljus ut.

Många pratar om Arsène Wenger som en snål man. Som en man som har ett mål han aldrig kommer att nå. De sista två säsongerna har det t.o.m gått så långt att vissa velat avskeda honom. Men sanningen är att det inte finns många bättre alternativ. Vad Wenger gjort med klubben ända sedan nybygget av Emirates är magnifikt och bör mötas med mer respekt än det gjorts.

Han har sett till att flytten av ett helt lag, en hel ledning och en hel klubb inte resulterat i att klubben förstörts eller tappat slagkraft i ligan eller i Europa. Naturligtvis har det gått neråt, och vi alla är trötta över de uteblivna titlarna, men det kunde varit mycket värre, mycket värre. Vi har haft ett ungt lag som utvecklats säsong in och säsong ut som i princip är färdigutvecklat fram tills nästa säsong. Vi har spelat den mest attraktiva fotbollen i hela England och vi har radat upp flera minnesvärda vinster. Oturligt nog är det inte det vi kommer ihåg, utan det är de uteblivna titlarna som stjäl all uppmärksamhet.

Klubben, ledningen och Wenger har opererat under strikta finansiella restriktioner. (läs The Swiss Ramble om vår policy eller vår ekonomi under de senaste åren). Det är på grund av detta som vi de senaste säsongerna inte kunnat köpa de stora spelarna eller räckt ända ut. Vi har haft fantastiska lag (07/08 som ett exempel), men drabbats av oväntade bakslag som stoppat utvecklingen av laget (t.ex nyckelspelare som lämnat).

Det är först nu, ja nu, som vi är beredda att ta nästa steg. Det är först nu lagbygget tagit form på riktigt och det är först nu Wenger kommer att ha pengarna och viljan att förstärka laget med kvalitetsspelare. Det är även därför jag innerligen hoppas att Fabregas stannar. Vi behöver inte fler bakslag. Vi behöver inte fler käppar i hjulet. Inte nu, inte när vi är så nära.

Under en tid då många andra klubbar i Europa fått pengar inpumpade från rika oljeshejker eller affärsmän har Arsenal stått på egna ben och grott sin egen ekonomi. Vi är självständiga, vi är fria och vi bör vara stolta över det.

Vi har idag spelarna i laget som kan göra skillnad. Vi har idag ett tillräckligt bra lag (med ett par nyförvärv) för att vinna ligan och/eller Champions Leauge. Vi har idag många viktiga framtidsprojekt på gång som kan hjälpa oss att nå alla mål. Vi har idag en ekonomi som börjat generera mycket i vinst. Vi har snart alla förutsättningar som krävs för att ta det sista och avgörande steget för att visa vilka som är bäst i London, i England, i världen.

Föråldrande trupper, brist på nyckelspelare, floppsäsonger, en oroväckande ekonomisk situation, stora förluster, ekonomisk dopning och mycket annat dåligt bekännetecknar klubbar som snart befinner sig i en nedåtgående kurva. Arsenal kan dock luta sig tillbaka mot en trygg och bra ekonomi, en tränare som kan leda ett lag i vått och torrt och ljusa framtidsvyer. En sund klubb, helt enkelt.

Visst finns det klubbar som just nu har bättre spelare, har bättre tränare, har bättre förutsättningar (just nu) och har saker som Arsenal saknar i dagsläget. Visst kommer Arsenal att vara en underdog även nästa säsong och visst kommer vi få det svårt att vinna ligan, men vi får komma ihåg att vår klubb är på uppgång. Vi har inte haft spelarna, pengarna, förutsättningarna och allt annat som krävs för att vinna någonting de senaste åren. Det är först nu vi har det. Och det är även nu vi måste ta chansen.

Jag må vara hur partisk och subjektiv som helst. Jag må vara hur blind som helst för andra svagheter. Jag må vara en av de få som tror på underverk. Men innerst inne vet jag att det kommer att komma en dag, som inte är så långt borta, där Fabregas lyfter upp en buckla och tittar upp mot himlen, medan han känner en stolthet som han inte kunnat känna tidigare. En dag, en dag kommer det att ske, jag lovar.