Samma gamla Arsenal...

Well, ni som är sugna på att läsa mer om matchen och hur vi gjorde ifrån oss kan läsa mer här. Idag känner jag mig nämligen smått tvungen att skriva av mig om matchen ur en mer personlig synvinkel. Arsenal vann som vi alla vet Emirates Cup för andra året i rad och i dagens match mot Celtic var flera spelare imponerande. Tyvärr är det inte det första vi kommer att komma ihåg från den här matchen. Det vi kommer att komma ihåg är hur vi för trehundrasjuttioandra gången släppt in ett lag i matchen med risken att tappa poäng.

Realistisk optimist som jag är brukar jag ofta tala mer om det positiva än det negativa, men just nu känner jag mig tvungen att kritisera vårt nonchalanta spel. Visst var det här bara en träningsmatch och visst vann vi turneringen ändå, men trots det är det oroande att veta att vi fortfarande har enorma problem med att 1) döda matcher och 2) låta bli att släppa in lag i matcherna.

Under de två föregående säsongerna har vi sett samma problem kosta oss otaligt många poäng. Vem kommer inte ihåg hur Tottenham lyckades komma ikapp från 4-2 till 4-4 08/09, eller hur Wigan vände 0-2 och vann med 3-2 för bara några månader sedan? Det är bara två av tiotals exempel på hur vårt nonchalanta spel i slutet av matcherna kostat oss poäng. Det hände igår mot Milan och det höll på att hända idag igen mot Celtic. Just nu ser det verkligen inte ut som om vi lärt oss av våra misstag.

Personligen är jag naturligtvis glad också. Arsenal höll trots allt undan till slut och vann hela turneringen. Dessutom imponerade Wilshere stort samtidigt som Nasri fortfarande ser ostoppbar ut. Det finns väldigt många positiva saker att hämta ur årets Emirates Cup. Därför är det något av en skam att vi skall behöva tampas med samma problem som vi nu haft i flera år.

Vi skall inte behöva oroa oss för någonting som detta när vi trots allt är ett av världens bästa lag (jag räknar in de femton bästa klubbarna just nu som världens bästa klubblag). Jag har dessutom ingen aning om vart det brister. Kan det vara kommunikationen mellan målvakterna och försvaret? Kan det vara kommunikationen försvarare emellan? Kan det vara trötta ben? Kan det vara så att vi lägger av totalt när vi tror att vi rott hem en vinst?

Huvudsaken är den att vi måste lära oss att kämpa ända tills domaren blåser i pipan. Jag vill se mitt, vårt och ert Arsenal kämpa ända tills det är slut på matchen, oavsett om det står 4-0,1-1 eller 4-2 till oss eller motståndarna.

Jag hoppas verkligen att det här inte upprepar sig när väl säsongen drar igång. Då är det viktiga poäng som står på spel i varenda lilla match. Oavsett om vi möter Chelsea borta eller Blackpool hemma är det viktigt att vi kniper dem där poängen. I slutändan är det just dem där poängen som gör oss till mästare eller ej.

Just nu tycker jag dock att vi skall vara glada över turneringsvinsten, en Nasri i toppform, en imponerande Wilshere och en Fabregas som utan tvekan stannar i Arsenal. Vi har ett par till småproblem att räta ut, men när de väl är borta kan det mycket väl bli vår säsong i år. Vi får hoppas och tro - precis som vi alltid gjort och precis som vi alltid kommer att göra.

**

För att se matchbetygen och läsa mina tankar kring spelarnas insatser kan ni klicka in er här. Där finns allting listat i vanlig ordning! Men nu är det tack och hej från mig! Vi hörs imorgon! Ha det så bra!