Positiva tankar inför november!

God afton! Livet i London har börjat hektiskt, men nog börjar man vänja sig. Det är bråttom hit och dit och man springer runt på gatorna vid Bishop's Gate för att hinna med bussar, tunnelbanetåg och allt vad man behöver hinna med. Stressigt är väl ordet jag letar efter. Det finns dock någonting enormt fascinerande kring att springa runt på gatorna iförd rock och halsduk, fånga en tidning från ett tidningsstånd (i farten), undvika att kollidera i andra människor och sedan andas in atmosfären när du väl märker att du faktiskt inte har så bråttom som du trodde att du hade.

Hur som helst har ni även märkt det här på bloggen (att jag haft det lite stressigt) då jag inte har haft tid att uppdatera så ofta. Det jag kan säga är att jag kommer att börja uppdatera bloggen dagligen igen, men det först om ett par veckor när allting börjar rulla på som vanligt. Tills dess får ni dock klara er med uppdateringar lite då och då. Jag vet att det är svårt för vissa (de som läser dagligen), men tyvärr är det som det är.

Självklart såg jag matchen igår och det med stor glädje. Igår såg jag det Arsenal som jag lärt mig att älska. Visst, det fanns vissa saker som jag inte gillade och det var långt ifrån en absolut perfekt match, men det var någonting speciellt över gårdagens lag. Ett lag som hade en superb blandning av ungdom, erfarenhet (erfarenhet och erfarenhet...) och skicklighet. Ett lag som gick ut på St James Park med en vilja att gå vidare i Carling Cup. En vilja som var minst trippelt så stor som den varit under föregående år. Ett lag som gjorde både konstiga, fina, underbara och effektiva mål. Ett lag som kämpade in i det sista, trots att man ledde med hela 4-0.

Det fanns även en stor glädje av att se vissa spelare. Theo Walcott var superb, galant och allting som kommer där emellan. Det var otroligt skönt att se att han tog vid vid samma punkt där han slutade. Om Walcott fortsätter så här kan vi mycket väl ha en målskytt som gör 20+ mål per säsong, i många år framåt (hoppas jag för mycket?). Visst är Theo ung och skadedrabbad, men han har redan gjort sex mål på fyra matcher. Den unge engelsmannen är utan tvekan säsongens utropstecken, åtminstone hittills!

Det fanns naturligtvis andra spelare som gjorde bra ifrån sig. Nicklas Bendtner visade ännu en gång varför han kan komma att bli väldigt viktig för Arsenal med sin tyngd, längd och sitt fina fotarbete (läs: avslut). Eboue visade att man i princip kan spela honom överallt på plan och ändå se honom komma undan med minst godkänt i betyg. Wojciech Szczesny (ja, jag kan stava hans namn utan att googla upp det!) visade att han mycket väl kan bli nästa Casillas/Buffon om hans utveckling går lika spikrakt uppåt som den gått de senaste åren. Det kommer att ta tid, oavsett hur mycket Szczesny vill spela.

Viljan är dock det jag kommer bära med mig som det största minnet från gårdagens match. Jag har pratat om vilja många gånger förut och ofta klagat på lagets något naiva mentalitet. Igår såg det dock verkligen ut som om laget bestod av elva fullvuxna män (bortsett från Vela som mer såg ut som en vilsen höna). Newcastle är inget enkelt lag att möta - speciellt inte på St James Park - och trots att de inte ställde upp med sitt absolut bästa lag var det ett lag som utan tvekan kunde gått vinnande ur striden.

Efter ett par riktigt lyckade matcher känns det nu mycket bättre än det gjorde för några veckor sedan (likaresultatet mot Sunderland, förlusterna mot WBA och Chelsea och ö.h.t. det svaga spelet). Skadefronten ljusnar ständigt (Ramsey och RvP kan vara tillbaka i full träning nästa vecka!) och spelet börjar se allt bättre ut. Det är bra med tanke på vilken tuff period som väntar. Nightmare November står inför dörren och om man tittar på lite gammal statistik från just november månad är det inga ljusa siffror man får beskåda.

Hur som helst skall det bli extremt intressant att följa och vi får verkligen hoppas att det går så bra som möjligt. Tufft motstånd väntar för såväl Chelsea som för Manchester United, så vi har all möjlighet i världen att knappa in lite till på Chelsea då vi möter West Ham på Emirates i helgen. Förra säsongens hemmamöte mot West Ham blev ju extremt tufft (Vermaelen utvisad precis före halvtid), men tack vare ett tidigt mål av Denilson, en straffräddning av Almunia och en sen straff av Fabregas gick allting bra.

Nu skall jag dock gå till sömns och försöka drömma mig bort i en fin liten fantasivärld. Jag har ingen aning om när nästa inlägg kommer att dyka upp, men om jag har tid över lovar jag absolut att komma med ett inlägg imorgon! God natt!