Tre problem som måste lösas

God afton! För ett par veckor sedan befann vi oss i en negativ atmosfär. Vi hade tappat viktiga poäng, hade många problem att tampas med och allt verkade rent ut sagt gå åt helvete. Jag tog då saken i egna händer och skrev ett långt inlägg om sju problem som var tvungna att lösas. Inlägget hittar ni här. Problemen som jag nämnde var:

• Ineffektivitet framför mål & ineffektivitet på planen

• Skadeproblemen

• Robin van Persie

• Döda matcher

• Ta skitjobbet / Pressa bättre

• Målvaktsfrågan

• Det är acceptablelt att kritisera Wenger, men att sparka honom skulle vara ren idioti.

I mina ögon finns det inget "problem" som har lösts helt och hållet, men däremot är flera saker på bättringsvägen. Vår ineffektivitet har minskat avsevärt sedan jag skrev det där inlägget för lite mer än en månad sedan. Skadeproblemen är nästan puts väck och vi har Robin van Persie tillbaka (dock formsvag) samt en målvakt som faktiskt sett till att prestera vecka in och vecka ut (Lukasz Fabianski). Just dessa problem har förbättrats (vissa mycket mer än andra och vissa mindre än andra), trots att de inte är hundraprocentigt lösta.

Men som vi alla vet är inte livet enkelt, speciellt inte när det kommer till fotboll. När man löser vissa problem dyker det alltid upp andra problem. Och idag är det just dessa jag ska skriva om.

Innan jag börjar vill jag dock nämna att inget lag kan vara perfekt. Inte ens vårt Invincible-lag var perfekt, trots att de var nära. Alla lag kommer alltid ha problem man måste ta itu med, men det som skiljer bra lag ifrån lite sämre lag är att bra lag dels inte har många problem och dels löser sina problem innan det dyker upp nya.

Sedan kan man alltid gå på en mina lite då och då, men det är någonting man inte kan rå för. När Chelsea förlorade sin första match för säsongen (mot Manchester City) sågs det inte som ett större problem, bara ett litet hinder som man råkade ramla vid. Men när man däremot förlorade mot Liverpool (som ofta spelat katastrofalt dåligt), Sunderland  (som inte hade vunnit borta mot Chelsea på årtionden) och sedan Birmingham (trots att Chelsea avlossade en miljon skott) är det nog dags att börja kika på vad som gått fel. Samma sak gäller Arsenal.

Arsenal är inte det enda laget med problem. Foto: Bildbyrån.

Jag skulle nog aldrig suttit här idag och klagat (det skulle jag nog gjort ändå, men inte med lika stor pessimism) om Arsenal faktiskt vunnit mot både Newcastle och West Bromwich. Åtminstone spelat lika mot ett av lagen och vunnit mot det andra. Samtidigt som vi sett till att spelat lika eller vunnit mot Tottenham. Visst, förr eller senare åker man på en förlust, även på hemmaplan, men att innan säsongen är halvvägs in ha förlorat tre matcher (varav två raka) på hemmaplan är inte acceptabelt - inte ens för ett bottenlag.

Så, vad är det som gått snett? Jo, detta:

______________________________________________________________________________

• Mentaliteten - på Emirates

Arsenal har hyllats och åter hyllats för sin starka, kraftiga och imponerande mentalitet på bortaplan. Vi har bäst bortafacit i hela ligan och vi har åkt till ställen som Goodison Park och Molineux och plockat med oss alla tre poängen. Men vad har egentligen hänt när laget återvänt till hemmaplan, till sin borg, till sitt hem.

Det ska vara omöjligt - eller det ska åtminstone kännas omöjligt - för motståndarlagen att åka hem med alla tre poängen ifrån arenor som Emirates. När spelarna äntrar Stamford Bridge är de rädda, skakiga och fyllda av skräck (något stor överdrift...) för att bli överkörda av de blå. De vet att Stamford Bridge är en borg som nästan är omöjlig att överta. Samma sak gällde - och gäller fortfarande till viss mån - på Old Trafford för några säsonger sedan då Manchester United var omänskligt bra. Men när ens egen borg börjar skaka, spricka och rasa ihop måste man se över vad som faktiskt pågår.

Ni kan själva jämföra det med ert eget hem, er egen villa eller er egen lägenhet. Om någonting verkar fel, alltid går sönder eller inte fungerar är det självklart att ni ser över saken och försöker lösa problemet. På samma sätt måste ett fotbollslag fungera. Om Arsenal har ett fantastiskt bortafacit, men uselt hemmafacit, ja, då är det nog dags att på allvar se över vad i hela friden det är som går fel.

Titta bara på Liverpool. Visst, nu har de drabbats av förskräckligt många problem som varit omöjliga att lösa och klara sig ur. De har haft ett dåligt lag, ägarproblem, tränarproblem, skadeproblem, inget självförtroende, dåligt spel och massor av andra saker. Men Anfield - som alla lag hatade att åka till för bara några år sedan - är inte längre en borg. Det är som vilken annan arena som helst.

Publiken må göra sitt bästa för att det fortfarande ska se ut som en borg, men sanningen är att konstruktionen är fel när lag som Blackpool kan åka dit och plocka hem tre poäng. Och Ian Holloways lag är inte det enda laget som åkt till Anfield och spelat som om det vore hemmaplan. På grund av Arsenals tre hemmaförluster kan Emirates vara i fara för samma sak. Jag säger inte att det ska hända, men risken för att det kan hända ökar för varje förlust.

Vad är det då som går fel? För att vara ärlig har jag inget bra svar. Och det har nog inte Wenger heller. Förlusterna mot West Bromwich och Newcastle var rena plattmatcher som var enkla att analysera. Alla spelare underpresterade skrämmande mycket samtidigt som motståndarlaget var taggade, på tå och fyllda av självförtroende. Förlusten mot Tottenham är enklare att förklara. Laget slappnade helt enkelt av samtidigt som ett par spelare utförde en urusel andrahalvlek.

Så här såg de flesta ut efter gårdagens resultat (fotnot: bild tagen från en annan match). Foto: Bildbyrån.

Koscielny är ingen startspelare (som vissa redan i början av säsongen påstog) och igår såg vi varför. Chamakh ska man inte klaga på alltför mycket eftersom han fortfarande krigar in mål och jobbar hårt för laget, men man ser verkligen att en frisk Robin van Persie fortfarande skulle gå före Chamakh i nästan alla matcher (tänker främst på fotarbetet och spelförståelsen). Arshavin har varit urusel på sistone och måste petas bryskt. Och jag är nog inte den ende som förstod genidraget att byta ut Nasri (ironi för er som inte förstår...) som antagligen är Arsenals bäste spelare för tillfället och kan avgöra en match i vilken sekund som helst.

En plattmatch är enkel att förstå. Alla lag gör plattmatcher (även lag som Barcelona och Chelsea) och vanligtvis förstår spelarna själva att det inte är acceptabelt. Den normala utgången är att laget då inte gör ännu en plattmatch på ett himla bra tag. Titta bara på Barcelona som förlorade hemma mot Hercules i första omgången. En ren plattmatch. Men spelarna insåg att det här inte fick hända igen och efter den matchen har Barca gått som ett tåg.

Men när man heter Arsenal och gör två plattmatcher i rad - dessutom på hemmaplan - med bara några veckors mellanrum samt förlorar mot sin ärkerival för första gången på sjutton år förstår varende jäkel där ute att någonting är fel.

Laget har slappnat av alldeles för mycket på sistone och jag funderar nästan på om man måste behöva dra in spelarnas löner nästa gång det här händer. Alla Arsenal-spelare har år in och år ut suktat efter en titel och säger att laget mår bra, att man är bättre än någonsin och att "det här är året" då man slutligen vinner. Men man verkar alltid glömma att man faktiskt måste lägga ner hårt arbete på att fullfölja sina drömmar. Man får inte ha dåliga dagar, man får inte slappna av och man måste kämpa hela matcher. Som det ser ut nu verkar det mest som om laget tar för givet en enkel seger när motståndet antingen ligger i botten av tabellen eller om man leder matchen med 2-0 efter paus.

Man blir ständigt imponerad av bortaspelet som faktiskt är fantastiskt, men på senare tid har man börjat ställa sig frågan varför laget inte verkar ta med sig den mentaliteten hem, där den faktiskt är viktigast. För det är på hemmaplan man bygger bra sviter, bra facit, gör många mål och bygger upp ett bra självförtroende.

Well, nu återstår det att se vad firma Wenger & Rice tänker ut tills nästa hemmamatch. Någonting måste förändras. Frågan är bara vad.

______________________________________________________________________________

• Lyxproblem (laguttagningar m.m.)

Det var länge sedan Arsenal hade lyxproblem, men nu är fallet så. Att ha lyxproblem är oftast bättre än att ha svåra och riktiga problem, men som vi alla vet brukar saker och ting vändas upp och ner när det kommer till Arsenal.

Dessa lyxproblem har nämligen verkat göra mer skada än nytta. Normalt sett älskar varenda topplag i världen lyxproblem. Man har massor av friska spelare, massor av bra spelare både på plan och på bänken, man har massor av olika alternativ med formationer, man kan konfigurera laguttagningar och laguppställningar mer än vanligtoch man når normalt sett bättre resultat än vanligt.

De två största problemen med att ha just lyxproblem är dock följande: 1) Hålla alla spelare glada, lyckliga och i form (ge dem matchtid). 2) Det finns en större risk att man ställer upp med fel lag/tar ut fel lag (spelare).

I Arsenals fall verkar så vara fallet. Wenger har under flera år aldrig haft några större val på grund av de hemska skadeproblemen. Det lag vi ofta sett starta har aldrig kunnat bli så mycket bättre (på grund av att skadade spelare saknats), men när han nu för första gången sedan 1728 har ett nästan helt skadefritt lag verkar han ställa upp helt fel.

Normalt sett ska vilket lag som än ställs ut på plan besegra Newcastle, West Bromwich och Tottenham (på Emirates), men när han nu har chansen att mixtra lite i startelvan verkar han ha stött på fel punkter. Borde Koscielny ha startat efter att Djourou börjat komma igång på allvar? Borde Arshavin ha startat efter att bara tre dagar innan mötet ha spelat nittio minuter med landslaget? Borde Nasri bytts ut? Borde Walcott startat eller bytts in tidigare? Var är Bendtner? Kan verkligen en formsvag Robin van Persie ha en avgörande roll från bänken (läs: borde han bytts in?)

Varför har inte Walcott fått mer speltid? Foto: Bildbyrån.

Jag kan erkänna att det inte är enkelt och att jag själv antagligen gjort några misstag om jag varit Wenger, men den stora frågan är om han tog ut rätt lag, bytte in och ut rätt spelare samt gjorde allt han kunde för att förhindra en förlust? Vad sades t.ex. i halvtid? Just nu verkar det som om någon tränare gick in i halvtid och sade att laget skulle göra allt i sin makt för att fucka upp allting. För om vi skall vara ärliga med oss själva var det ett helt annat Arsenal vi såg i andra halvlek.

______________________________________________________________________________

• Formsvaga spelare / Hård coachning

När vårt lag varit skadedrabbat som få har vi aldrig haft ett val. Om det funnits formsvaga spelare på plan har det varit någonting vi varit tvungna att acceptera. Ingenting att göra åt saken. Inte när vi haft i princip hela a-laget skadat.

Men när vi nu har ett väldigt friskt lag måste helt enkelt de bästa spelarna spela, vecka in och vecka ut. Det som gör mig smått oroad är att vi haft abnormt många spelare som varit ur form på sistone. Arshavin har inte varit sitt rätta jag, Clichy har åkt berg- och dalbana, Koscielny blandar och ger match in och match ut, van Persie är långt ifrån den spelare vi vant att se, Bendtner - som faktiskt spelat bra - har inte fått chansen och spelarna som hoppat in från bänken har oftast inte förändrat matchbilden.

Vad hände med Walcott? Han var i superform, men nu får han inte ens starta. Vad hände med Bendtner? Han gjorde bra insatser (och mål), både från start och från bänken. Vem är egentligen tänkt att vara förstaval bredvid Fabregas och Song på mitten? Denilson, Diaby, Wilshere, Nasri eller någon helt annan?

I mina ögon gäller det att göra någonting drastiskt åt hemmaförlusterna. En sak som man skulle kunna testa på vore att spela alla formstarka spelare på en och samma gång. Varför spela en formsvag spelare framför en spelare som faktiskt både är het och i form (lex Walcott). Nu vet jag att det är svårt att ställa upp med det bästa möjliga laget och sätta in vissa spelare på sina favoritpositioner när nästan hela laget är friskt, men ibland måste man våga experimentera. Testa t.ex. att bänka Arshavin och spela Walcott från start i vänsteranfallet. Jag menar, han är ju inte urusel där. Titta bara på målet han gjorde borta mot Sjaktar Donetsk.

Istället för Clichy kan man testa på Gibbs i någon enstaka match. Testa Djourou som faktiskt spelat bra istället för Koscielny. Testa spela Nasri i en ännu friare roll (trots att Fabregas redan har den rollen). Testa spela Walcott från start. Testa ge Bendtner chansen. Och så vidare och så vidare och så vidare. Det behöver inte vara så svårt.

Wenger - vad händer med Arsenal? Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Dessa tre problem måste lösas illa kvickt. Det är ett måste. Sedan ska jag inte sitta här och säga att jag är världens bästa tränare och att mina lösningar kommer fungera. Jag har varken tränarlicens eller någon tränartalang. Däremot kan jag som supporter önska att något drastiskt faktiskt genomfördes för att åtminstone försöka ändra på den negativa hemmatrenden.

Jag får ursäkta för att jag rabblat lite mer än vanligt i dagens inlägg, men jag är fortfarande ledsen, förbannad och sviken. Det är ofta man är det som Arsenal-supporter, men sanningen är att jag inte känt mig så här nere på väldigt länge - trots att vi är trea och bara två poäng efter ligaledaren.

Jag älskar att höra era synpunkter och funderingar, så ni är mer än välkomna att dela med er i kommentarspåret. Vad är det som går fel? Vad bör göras åt saken? Hur tror ni det går i fortsättningen?

Det här var dock allt för idag. Ha det så bra, ja, försök åtminstone att ha det bra. Tack och hej.