SKÄRPNING

God morgon! Den 23 november 2010 är en dag som inte kommer att gå till historien. Arsenal förlorade sin sjätte match för säsongen - bara tre månader in i säsongen - och det fanns ingenting positivt man kunde hämta ur matchen som ägde rum nere i Portugal. Det var uddlöst, ineffektivt, oinspirerande och väldigt tafatt. Spelarna såg till en början ut att faktiskt köra över Braga, men som vi alla vet kan skenet bedra. Nittio minuter senare hade vi förlorat med 2-0 mot ett lag som vi i nio fall av tio skall vinna mot - oavsett laguppställning.

Om jag tagit tiden att skriva det här inlägget precis efter matchen hade jag varit ursinnig. Som tur är gjorde jag inte det. Jag är fortfarande ursinnig, förbannad och upprörd, men mitt tänkade är mycket mer rationellt idag. För att vara ärlig bryr jag mig inte hur rationell eller icke-rationell jag är idag. Jag bryr mig inte om vad Chelsea, Real Madrid eller Milan hittade på igår. Jag bryr mig inte om Sp*rs som kan ta sig vidare ikväll. Jag bryr mig inte om någonting. Sanningen är att jag tappat greppet om Arsenal. Jag vet inte vad som försegår, jag vet inte vad som bör göras och jag vet inte vad fan det är som händer med klubben.

Den här säsongen börjar mer och mer likna 2008/2009 som var en av de värsta säsongerna vi gått igenom på 00-talet. Trots det gick vi till semifinal i både Champions League och FA-cupen. Nu finns risken - en risk som dessutom inte är liten - att Arsenal för första gången på ett helt decennium missar utslagningsfasen i Champions League. Nu vill jag veta: hur fan gick det till?

För bara en vecka sedan pratade alla om att Arsenal kunde vinna ligan, trots att man förlorat två hemmamatcher. Nu pratas det om fjärde- och femteplatser. För en månad sedan pratade alla om att Arsenal mycket väl kunde vinna Champions League. Nu pratas det om att vi kanske inte ens lyckas kvalificera oss. Visst, Partizan Belgrad verkar se ut som en munsbit, men jag varnar er, ni vet hur det slutat när vi underskattat lag tidigare.

Jag bryr mig inte om att Partizan Belgrad tog sig till gruppspelet på en hårsmån, att de inte vunnit en enda bortamatch (i CL) och att de bara gjort ett CL-mål. Jag bryr mig inte. Jag gör det inte. Om två veckor kan de vinna mot Arsenal, oavsett om vi vill det eller ej. Och då finns det en stor sannolikhet att vi alla kan säga hejdå till den där drömmen om att lyfta CL-bucklan på självaste Wembley. Oavsett vad Partizan Belgrad presterat hittills vet vi alla att vilket lag som helst i Europa kan chocka oss. Och varför kan då inte Belgrad göra det? Så som vi spelat mot West Bromwich, Newcastle och Tottenham börjar jag på allvar bli orolig. Och då ska ni veta att det var länge sedan jag var orolig för en hemmamatch mot ett lag som vi vanligtvis ska vinna över med fyra, fem eller sex mål.

Problemet är bara att "vanligtvis" nu bytts ut mot "ibland". Allt talar för att Arsenal vinner om två veckor och tar sig vidare. Men jag bryr mig inte. Arsenal skulle vunnit igår. Arsenal skulle vunnit mot Braga. Arsenal skulle åtminstone tagit poäng mot Braga. Arsenal skulle kvalificerat sig igår. Men det gjorde dem inte. Det gjorde dem inte.

Saker och ting går fort i fotboll och Arsenal är ett levande bevis på det. För bara en vecka sedan levde titeldrömmarna i allra högsta grad. Alla var glada. Alla var lyckliga. Inga problem. Inga förluster. En vecka tog det tills allt det var förstört. Istället för titeldrömmar drömmer de flesta Arsenal-supportrar mardrömmar just nu. Ingen är glad. Ingen är lycklig. Ingen är positiv.

Ja, jag vet att läget inte är kört, att vi har en bra position i ligan och att vi med största sannolikhet lär kvalificera oss för utslagningsfasen i Champions League i nästa omgång. Men jag bryr mig inte. Jag b r y r mig inte. Det som hänt den senaste veckan är snudd på skandal. Och allt talar nu för att vi kvalificerar oss som grupptvåa i en av Champions Leagues svagaste grupper - om vi ens gör det! Det gör alltså att vi kan möta på lag som Real Madrid, Barcelona, Milan, Inter och Bayern München redan i åttondelsfinalen. Och med det spel vi visat upp på sistone vet vi alla hur det kan sluta då. Ridå.

Vad är det som går fel? Är det laget? Är det mentaliteten? Är det Wenger? Är det Rice? Är det Fabregas? Är det Gazidis? Är det hela klubben? Är det supportarna? Är det landskamperna? Är det kritiken? Är det media? Är det trötthet? Är det van Persie? Är det transferfönstret? Är det pengarna? Är det försvaret? Är det mittfältet? Är det anfallet? Är det allt?

Ingen aning. Det jag däremot tar med mig från matchen igår är den värsta domarinsatsen sedan Övrebo dömde bort Chelsea i CL-semifinalen för två år sedan. Den var absolut katastrofal. Jag är inte killen som står på puben/sitter vid tvn/är på matchen och skriker och svär över domaren. Ni som följt mig ett bra tag vet även att det är extremt sällan jag klagat på domarinsatserna. Men det vi såg igår kväll var katastrofalt. FIFA borde ta tillbaka dagslönen han fick för den matchen. Han missade inte bara en solklar straff (trots att Vela föll enkelt fanns det klar och tydlig kontakt) utan han gav dessutom ett gult kort för filmning. Att han sedan inte gav kort när kort förtjänades och gav kort när kort inte förtjänades både en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton och femton gånger om gjorde inte saken bättre. Absolut katastrofal insats.

Och vad fan finns det mållinjedomare för när de inte ens kan ta rätt beslut? FIFA har investerat massor av pengar på mållinjedomare istället för teknologi, men det verkar knappast hjälpa. Min fråga är hur en domare som bara stod några meter ifrån straffpunkten kunde missa en så solklar straff? Här får en kille betalt för att stirra in i straffområdet under nittio minuter och endast ha en uppgift - att se till att spelet i straffområdet sköts korrekt. Men den enda sekund han faktiskt behövdes kunde han inte ens ta rätt beslut. Avgå, direkt.

Men jag ska inte vara naiv eller dumristig och skylla förlusten på domaren. Vi blev blåsta på massvis med frisparkar samt en straff, men sanningen är att hela laget spelade uselt, uddlöst och ineffektivt. Vi förtjänade att förlora. Jag trodde förlusten mot Sp*rs skulle bli en väckarklocka och visst såg det även ut som om spelarna agerade annorlunda i inledningen av matchen, men ju längre in i matchen vi kom, desto mer tafatt blev vårt spel. Istället såg det ut som om spelarna var tagna, omotiverade och ofokuserade. Någonting som även straffade sig när Matheus kunde löpa sig helt fri bara sju minuter innan slutet.

Jag skulle accepterat en, två, ja, till och med tre förluster så här tidigt in i säsongen. Men nu har vi det dubbla och ingenting tyder på att det stannar här. Aston Villa väntar på Villa Park i nästa omgång och med tanke på hur fruktansvärt bra de spelade när Manchester United kom på besök finns det all anledning att vara orolig.

Jag sitter dock fortfarnade här och grubblar vem som har det största ansvaret för förlusterna. Är det Wenger som aldrig någonsin blivit så kritiserad som han är just nu? Är det Rice som verkar få massor av betalt för att bara sitta på en stol? Är det Fabregas som inte är kaptensmaterial? Eller är det någon helt annan? Personligen anser jag att Fabregas är helt oskyldig och bör lämnas i fred. Läs bara vad Arseblog skrev imorse:

I ignore all the stuff when people say he wants to be elsewhere or his heart isn’t in it. They’re not mind-readers for a start and they clearly haven’t watched him well enough in the last six seasons. However, it’s fairly obvious he is struggling with both form (really for the first time in his Arsenal career) and fitness.

Det finns som sagt inga tankeläsare. Fabregas är lycklig i Arsenal och det finns ingen tvekan om det. Visst finns Barcelona i hans tankar då och då, men han vill inte bort, han är inte olycklig och han spelar inte utan hjärta. Det är precis som Arseblog skriver, hans form det är fel på. Han har drabbats av småskador under hela hösten samtidigt som han aldrig fått lov att få tillräckligt många matcher i rad för att komma i form igen. Sedan kan man diskutera om han är kaptensmaterial eller inte, men jag är ganska säker på att han åtminstone gör sitt bästa. Han är ingen Tony Adams som skriker åt sina lagkamrater eller en Patrick Vieira som gör mos av motståndarna och inspirerar sina lagkamrater. Han är en tyst ledare som pratar och umgås med alla samtidigt som han visar vägen med sitt spel istället för sin mun. Sedan kan även jag tycka att han kanske inte är den perfekta kaptenen, men det är som sagt inte Fabregas det är fel på. Det är inte han som förlorar matcherna åt oss. Det är hela laget.

Och trots att Wenger ses som ett helgon av massor - även av mig - bör även han ifrågasättas. Jag älskar Wenger och jag vill mer än gärna ha kvar honom i klubben, men det är dags att börja ställa frågor kring om han verkligen kan ta det här laget till nya höjder. Han ska inte sparkas, inte nu, det vore ren idioti. Det skulle bli mer kaos än lugn och det skulle skada klubben mer än ni anar, tro mig. Chocken skulle sprida sig överallt i klubben, spelare skulle lämna, ledare skulle lämna och laget skulle skadas mer än gynnas. Om man någonsin har tanken på att avskeda Wenger gäller det att utföra det intelligent, med stil och framför allt med respekt.

Han är en man som tagit Arsenal från ett mittenlag (mer eller mindre) till att slåss med och mot Europas största klubbar. Han har vunnit väldigt många titlar och han är utan tvekan en av Arsenal största legender genom tiderna. Men även legender har sina slut. Jag personligen vill inte avskeda Wenger, men jag vet att det finns enormt många supportrar där ute (många av er också) som inte klarar av att se Wenger vid rodret längre. Däremot bör tränaren - oavsett klubb - kritiseras, ifrågasättas och anklagas med all rätt. I slutändan är det han som leder laget, han som styr laget, han som formar laget.

Att sparka Wenger vore fortfarande ren idioti och som tur är kommer det inte att hända. Vad som däremot bör hända är att klubben, laget och tränaren bör alla rannsaka sig själva och finna felen. Man borde vrida upp och ner på allt som går att vrida upp och ner. Man borde ändra sina policies och man borde ändra sin rutiner. Stjärnvärvningar i januari? Petningar av spelare som presterat dåligt? Spela med ett nytt spelsystem? Skapa nya formationer & laguppställningar? Byta kapten? You name it. Allt kan fungera, så länge man hittar felen och åtgärdar dem. Det som fungerar och är rätt behöver inte åtgärdas, men det som antagligen går illa, fungerar illa och är illa måste åtgärdas snarast möjligt. Jag har som sagt ingen aning om vad det är, men det är just därför man bör vrida upp och ner på hela verksamheten.

Det låter som om det är kaos, att vi är Liverpool, att vi är tia i tabellen och att vi åkt ur Champions League. Sanningen är att vi trots allt har all chans att ta oss vidare i Champions League, att vi kan vara top of the league om vi vinner mot Aston Villa och att saker och ting knappast kan bli ännu sämre (okej, kanske...). Trots att livet inte leker befinner vi oss i en position som vi inte borde befinna oss i. Inte efter det som hänt på sistone. Jag vet inte vilken fotbollsgud vi ska tacka för det, men nog fan är det ett smått mirakel.

Som ni märker är jag smått förbannad och upprörd, men vem är egentligen inte det? Det här är ingen tid för positiva tankar, för optimism eller för glada miner. Det är allvarligt, det är hemskt och det är förödande. Något måste göras innan det är för sent. I helg kan vi tappa ännu mer poäng vilket skulle förvärra krisen ännu mer. Om någonting inte händer kommer huvuden börja rulla, oavsett om vi vill det eller ej. Det må inte vara Wengers, men det råder ingen tvekan om att allvarliga saker och ting kan ske om krisen blir värre.

Jag hoppas bara att det inte blir värre. Jag hoppas på en vinst mot Villa. Jag hoppas att laget skärper sig. Jag hoppas att laget lärt sig sin största läxa hittills i sin fotbollskarriär och jag hoppas att vi för guds skull ser till att förbättra vårt spel, vår moral och vårt fokus. Tyvärr går inte alla förhoppningar i uppfyllelse. Nu kan vi bara tro. På lördag kan det vara för sent.