Carling Cup is up for grabs!
ons 1 dec 2010 kl 00:00
God morgon från ett snöigt London! Nåja, det är inte så snöigt trots allt. Det snöade nämligen lite igår (ungefär som en vanlig dag i vintriga Sverige) och plötsligt verkade det som alla fick panik. Löpsedlarna körde på med "SNOW STORM", Arsenal varnade för inställd match och och tv-nyheterna handlade i stor grad om vädret.
Det är vid sådana här tillfällen man kan njuta av att vara från Sverige. Det här var ju rena rama lyxen jämfört med vad man brukar stå ut med hemma i Eskilstuna. Och då ska jag nog inte ens skryta speciellt mycket då jag vet att några av läsarna kommer från Norrland. Där pratar vi minusgrader i massor!
Hur som helst spelades det en Carling Cup-match igår! Matchen visade varken på svensk eller engelsk tv (vilket fick mig att tro att streams inte skulle finnas), men överraskande nog hade ett saudiarabiskt tv-bolag köpt till sig matchen. Mycket oväntat, men mycket trevligt! Tack vare dessa araber kunde vi trots allt se matchen via halvkassa streams, vilket trots allt är bättre än ingenting.
Först vill jag dock nämna Manchester Uniteds oväntade förlust mot West Ham. The Hammers var på humör igår och utklassade United totalt! Slutresultatet skrevs till slut till 4-0, men kunde t.o.m. blivit 5-0 om det första målet inte blivit bortdömt. Vad som är roligast med denna United-förlust är att man får se United-supportrarnas riktiga jag.
Förra året - då det enda dom vann var Carling Cup - var denna turnering "högt uppskattad", "mycket bra" och "svår att vinna". Så lät det inte igår. Då var Carling Cup plötsligt "en skitcup", "en chans att lufta reserverna" och "ingenting att vara med i". Jag kan erkänna att jag aldrig gillat United-supportrar i allmänhet, men det här var ta mig f-n patetiskt. Hur gamla är egentligen de som resonerar på det sättet? 10? 11? 7?
Om det varit "en skitcup" kunde de väl lika gärna åkt ut mot Manchester City förra säsongen och låtit dom vinna en titel. Eller hur? Det skulle ju ändå inte haft någon betydelse eftersom det "är bra att åka ur Carling Cup så tidigt som möjligt". Herregud. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Deras titelskörder för ett par år sedan har resulterat i att de dragit till sig vissa irriterande, barnsliga, töntiga och patetiska gloryhunters. Jag säger inte att Arsenal-supportrarna är bäst i världen (även vi kan vara naiva och irriterande), men nog är vi mognare än dem.
Kom dessutom ihåg att det är samma supportrar som för något år sedan sade att Anderson "var en mycket större talang" än Fabregas och att Anderson kunde "bli bäst i världen" och att Fabregas inte ens var i närheten av att vara lika bra som Anderson. Ännu en gång - ska man skratta eller gråta?
Theo Walcott fick starta! Foto: Bildbyrån.
Nej, låt oss lämna de gloryhuntande supportrarna och fokusera på vårt kära Arsenal istället. Vi spelade trots allt med en ytterst stark startelva igår. Spelare som Walcott, Bendtner, Wilshere, Denilson och Koscielny fick alla starta medan spelare som Vela och Szczesny fick en chans att bevisa vad de går för. Supertalangen i mål fick dock knappt visa någonting, då Wigan var extremt uddlöst, utan någon som helst vasshet framför mål. Den unge mexikanen fick dock fler chanser att bevisa vad han gick för, men antingen så sumpade han målchanserna (hur kunde han missa friläge två gånger om?) eller så tappade han bollen. Till sist fick han dock kröna kvällen med en fin assist till Bendtners 2-0.
Annars var det ett Arsenal som vi kände igen. Ständigt dominerande, ständigt bollinnehav, många passningar - men inga avslut! Robin van Persie såg bättre ut än väntat, Bendtner gjorde allt och inget, Vela missade mål och Walcott fick inga bollar att jobba på. Wigan kämpade på tappert, men som redan sagt var de alldeles för uddlösa för att skapa någon större oro i Arsenal-lägret.
Självmålet som resulterade i Arsenals ledningsmål kunde man ingenting annat göra åt än att tacka och ta emot. Att ha gått in med 0-0 i paus skulle kanske ha skapat viss oro och nervositet, men med 1-0 i nacken kunde man tryggt köra vidare och leta efter tvåan. Mål nummer två kom till under en bra period i andra halvlek och efter det kunde vi bara köra på och vänta in slutsignalen.
Bendtner gjorde 2-0! Foto: Bildbyrån.
Det är få gånger jag behöver skriva så här lite om en match, men sanningen är att det inte finns så mycket att skriva om. Inga domarskandaler, inga röda kort, inga drömmål, inga fantastiska insatser, ingen spännande match, ja, i princip ingenting.
Det jag dock vill nämna är att Robin van Persie spelade mycket bra för att nyss ha kommit tillbaka från ännu en långtidsskada. Skarven/Klacken (skarvklacken?) han gör till Vela är absolut världsklass. Otroligt snyggt. Den dagen Chamakh gör något liknande är jag beredd att säga att en frisk Chamakh går före en frisk RvP, men om RvP är frisk, spelklar och i form är han en startman i rollen som centerforward. Dock får man komma ihåg att RvP nyss är tillbaka från skada och knappast i någon storform (trots en bra match), så Chamakh kommer starta bra många matcher till innan van Persie kan tänka sig peta marockanen.
Sedan kan man tycka vad man vill om supportern som sprang in på planen i slutet. Vissa tycker det är ren idioti, andra menar att det är ren passion. Jag låter det vara osagt, men jag tycker det var lite småkul med en pytteliten (och ej allvarlig) publikskandal. Det är inte ofta det händer på Emirates.
I vilket fall som helst är Carling Cup verkligen up for grabs now. West Ham och Arsenal är klara för semifinal medan Birmingham, Aston Villa, Ipswich och West Bromwich gör upp om de sista två matcherna. Vi är utan tvekan favoriter (vare sig vi vill vara det eller ej) och inget kvarvarande lag ser ut att bli ett megastort hot. Kom ihåg att semifinalen spelas över två matcher (en hemma och en borta) vilket resulterar i att vi har en enormt stor chans att gå till final - där vad som helst kan hända.
Jag har aldrig varit mycket för Carling Cup, men det här är en gyllene chans att sätta stopp för vår titeltorka. Dessutom kan det fungera som en katalysator för hela laget (och hela klubben) varpå de inser sin egen storhet och får en massvis dos av självförtroende som kan resultera i ännu fler och ännu större titlar. Precis som det gjorde för Manchester United 2006.
Nu väntar en extremt viktig hemmamatch mot Fulham redan på lördag. Tre poäng är ett absolut måste efter vårt dystra hemmafacit. Wenger vet om det, spelarna vet om det och supportrarna vet om det. Mer om den matchen imorgon. Innan ni fortsätter jobba/plugga kan ni njuta av O'Shea som igår drog till med ett av världshistoriens sämsta avslut. Tack och hej!