Samma dröm som jag Denilson?

Lite stiltje så här i VM-lottningstider. Fulham väntar i övermorgon och nu sägs det att den värvning som alla trodde skulle bli av i somras - Schwarzer til Arsenal - är stendöd. Australiensaren sägs vara villig att skriva på nytt kontrakt med Fulham och det enda vi kan göra är att hoppas att det uteblivna köpet inte kommer tillbaka och biter oss i svansen. Än så länge sköter sig Fabianski bra, men....

Arsenal kan förstås inte i längden klara sig utan en målvakt av kalibern Lehmann/Seaman. På den tiden kunde man sitta lugn när det kom höjdbollar, lugn vid tillbakaspel, och lugn vid fasta situationer för man visste att målvakterna behärskade hela målvaktsspelet. Dessutom hade vi en backlinje som kunde kommunicera med varandra och målvakten var en integrerad del av den backlinjen. Så känns det inte nu, det är som att ha en målvakt från Manpower - säkert duktig, men inte en del av gänget.

Vi lottades mot Ipswich i Kallingcupen. Av de tre lagen som fanns kvar var det på pappret den lättaste lottningen, men också den svåraste skulle jag gissa. Ipswich kommer att köra med sitt absolut bästa lag, Roy Keane kan spela ut "jag hatar Arsenal och det borde ni också göra"-kortet och Arsenal kan snegla på tabelläget och underskatta motståndet å det grövsta.

Det är ingen skam i att åka ur Kallingcupen med reservlaget, men det är en skam att göra det mot ett Championshiplag över två matcher oavsett vilket lag vi ställer på plan. Vi kräver helt enkelt en seger som tar oss till finalen.

En seger i en final som motsvarar Emirates Cup - det känns skönt att se spelarna höja en buckla, men vi vet också att den inte uppmärksammas av någon annan än oss själva och den ska absolut inte användas som ett tecken på att vi återigen är ett vinnande lag.

Arsene Wenger har gått ut och sagt att han är övertygad om att vi har en tillräckligt bred trupp för att vinna någon av de stora pokalerna denna säsongen. Det har han rätt i, det är klart att vi har, både i kvalitet och i antal. Problemet är att få spelarna att inse att det ändå krävs hårt jobb, fast man är bra. Denilson och Eboue fattade inte det i tisdags och det finns flera exempel på spelare som under säsongen ogärna har tagit i det där lilla extra för att föra Arsenal till den absoluta toppen.

Ingen spelare i Arsenal saknar egentligen vinnarskalle, det måste man ha för att ta sig till ett topplag i England. Men har man inte den yttersta "Stefan Holm"-mentaliteten så når man inte Henrys, Messis eller Zlatans höjder, då förblir man en spelare a la Richard Dunne; hyfsat kompetent, men helt utan medaljer.

Det är dags för Arsenalspelarna att visa att de vill vara vinnare och inte vara nöjda med att ha tagit steget till proffsfotbollen. Har man väl köpt sin första Ferrari så måste man skapa sig ett nytt mål. Personligen tycker jag det vore roligt om de hade samma mål och drömmar som vi supportrar har. Då kan vi dessutom ses på Wembley i maj. Antar du utmaningen Denilson?