NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI!

NA NA NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAAAAAMIR NASRI! NA NA NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAMIR NASRIII!

NA NA NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAAAAAMIR NASRI! NA NA
NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAMIR NASRIII!

Trött, utsliten, kall, gäspig och nyss hemkommen. Ändå är jag så förbannat jävla glad! Jag vet egentligen inte om jag borde vara det, men en dag som denna måste man unna sig lite nöje. Fulham höll ju trots allt på att förstöra dagen för oss. Arsenals defensiv var katastrofalt dålig och publiken på Emirates var förbannade, upprörda och ångestladdade. Men sen small det. Sen kom det. Det tog bara några sekunder för att allt det där skulle resultera i glädje, jubel och eufori. Mannen bakom det hette ingenting annat än Samir Nasri. Men låt oss ta det från början, precis som vanligt.

Jag vaknade upp tidigt vid niotiden, helt utvilad och enormt taggad på match. Frukosten bestod av fyra smörgåsar, färskpressad juice samt en alvedon. Efter ett morgonpass i gymmet blev det en snabb dusch för att sedan tillaga en lika snabb lunch innan det var dags att fara iväg mot Emiraten.

Utanför Liverpool Street märkte jag att min bank hade skickat fel PIN-kod till mig (kommer att få beställa ett nytt kuvert...) varpå jag fick ta mitt svenska VISA-kort och ta ut lite pengar. Efter uttaget blev det att gå ner i tunnelbanan där Hammersmith & City (Hammersmith & City = en tunnelbanelinje) dagen till ära var öppen(!). Det betydde dels mycket mindre folk, en sittplats på tåget och kortare restid. Jag blev otroligt glad och satte mig glatt på tåget mot King's Cross.

Väl vid King's Cross bytte jag till Victoria Line (bättre än Picadilly Line!) där jag sju minuter senare var framme vid Finsbury Park. Väl vid Finsbury Park blev det att kliva av och gå längs Blackstock Road, först mot Woodbine och sedan mot Gunners Pub. Efter ett mycet kort besök på Woodbine träffade jag upp med ett par svenskar vid Gunners Pub.

Efter sex stycken handskakningar och ett snabbt "hallåande" bar det sedan iväg mot Emirates med Highbury på vägen dit. De sex svenskarna var otroligt trevliga, sköna och humoristiska och trots att jag bara kände en av dem sedan tidigare var det ett jädra skönt kompisgäng han hade fått med sig från Linköping.

Gåendes mot Ashburton Grove pratade vi en del om Arsenal, min blogg (trogna läsare!), London-livet, biljetter och en hel del annat. Väl framme började det duggregna, men det gjorde ingenting. Vi alla var extremt taggade och nu skulle  tre poäng bara bärgas!

Väl inne på arenan passade jag på att läsa dagens matchprogram samt ta mig en kall. Det såg ut så här:

Pre-match. Foto: Kristonel Elwe.

Efter att ha läst de första sidorna och druckit upp min öl blev det att gå till mitt säte. Med fem minuter kvar av matchen körde de den fantastiska Arsenal-kompilationen på fullbildsskärmen. Varenda gång jag ser den blir jag näst intill tårögd, no kidding. Jag har inte hittat den på YouTube, men den kompilationen med det här soundtracket är så in i helvete vackert. Gåshuden spred sig över hela kroppen och gjorde mig supertaggad.

Hade tråkigt nog inte fått världens bästa plats till just den här matchen, men det var långt ifrån dåligt. Hela planen var i superbt sikte och jag kunde ingenting annat göra än att le när lagen stegade ut på banan. Förvånansvärt nog fanns det hela fem platser(!) lediga bredvid mig. Emirates såg för övrigt väldigt tomt ut med massviss med lediga platser (fanns bl.a. väldigt många där jag satt). Och stämningen var ingenting att hänga i granen. Det var som natt och dag om man skall ta och jämföra dagens hemmamatch med den förra mot Sp*rs.

Hur som helst skall vi nu prata om matchen. Det började bra med en fantastisk press och mängder med målchanser. Arshavin var pigg och så var även Nasri och Chamakh. Målchanserna flödade och 1-0 hängde verkligen i luften. Som tur var skulle det bara ta tretton minuter innan den glödhete Samir Nasri skulle sätta ett mäktigt drömmål.

Arshavin passade, publiken reste sig upp, Nasri fintade bort Hangeland, publiken höll andan, Nasri fintade bort ytterligare en försvarare, publiken trodde knappt sina ögon, Nasri drog till med ett skott som gick i mål - publiken fick spel. Så även jag. Eftersom jag hade en fri yta på hela fem stolplatser bredvid mig sprang jag längs "min rad" som en jävla galning, fram och tillbaka. Drömmålet var ett faktum. Så snyggt, så oerhört snyggt.

När man såg reprisen på fullbildsskärmen kunde man knappt tro det. När man ser reprisen i skrivande ögonblick tror man fortfarande inte sina ögon. Nasri har varit stekhet ända sedan säsongen startade och trots att han är en mittfältare (som dock oftast spelar i en anfallsposition) har han stått för massvis med vitala, superba och nödvändiga mål. Gud, om det fortsätter så här vågar jag nog inte ens drömma om hur bra han kan bli.

Hur som helst var 1-0 viktigt, brutalt snyggt och väldigt nödvändigt, men inte matchavgörande. Arsenal fortsatte dock pressa framåt och skapa chanser från markbollar, distansbollar, långbollar, inlägg, instick och smekande bredsidor. Men när det skulle avslutas, sättas i mål och jublas kunde vi inte knyta ihop säcken och sätta det där viktiga 2-0-målet. Istället stannade vårt spel av totalt.

Emirates från ovan. Foto: Kristonel Elwe.

Och när Fulham insåg att vi hade slappnat av tog de chansen att pressa på framåt. Jag vet inte exakt hur många frilägen de fick, men det måste minst ha varit en tre-fyra spelare som löpte sig bort från vår försvarslinje. Det första friläget - som Diomansy Kamara fick - sattes direkt i mål. Här hade Arsenal haft exakt alla målchanser, allt spel framåt och allt bollinnehav. Ändå kunde laget från Londons västra trakter sätta sin första målchans rakt i mål.

Hur detta kom sig är enkelt att förklara. Squillaci och Koscielny hade ingen som helst kommunikation sig emellan och det hela slutade med en katastrof. Squillaci nickade bort bollen, men inte tillräckligt nog. Istället sprang han baklänges och slängde sig upp i luften igen. Problemet var att Koscielny redan fanns där. De två Arsenal-försvararna krockade med varandra och smällen på Koscielny tog illa, riktigt illa. Han tog sig för skallen medan Kamara tilläts springa helt fritt mot mål där han enkelt kunde avsluta till vänster om polacken i mål.

Strax därefter la sig Koscielny ner på marken varpå Lewin sprang in på planen och försökte hjälpa honom. Kort därefter togs han även ut på bår. Det största frågetecknet är varför Laurent inte la sig ner direkt då domaren har i plikt att blåsa direkt när det finns risk för huvudskador. Istället stod han upp - som en man(?) - men lät istället Kamara springa sig fri och avsluta rakt in i mål.

Saken gjordes inte bättre av att jag satt två rader framför en kvinna med en skarpljus röst som klagade på varenda lilla sak som hände på planen. Cunt, wanker, tosser och fuckin hell (ni får ursäkta mig att jag skriver ut orden, men jag försöker skriva så pass realistiskt som möjligt) var uttryck som haglade mot spelarna, domaren och spelet i allmänhet. Ibland blev det rent ut sagt så komiskt att jag inte kunde låta bli att skratta tyst för mig själv. En underbar figur! Come the fuck on Alex you bloody wanker, what the fuck are you doing!?

Hur som helst fortsatte Fulham-spelarna att löpa sig helt fria och om det inte varit för en frilägesräddning av Fabianski och två offside-beslut hade Fulham både kunnat kvittera och gå om i samma skede. Jag har ingen aning om vad som hände, men det var skrämmande uselt försvarsspel från The Gunners del.

Vi gick in i pausvilan med 1-1 efter att hela Fulham hade maskat till sig minst ett par minuter. Schwarzer tog hundra år på sig att slå insparkar, Fulham-spelarna tog "Stoke-tid" på sig vid inkasten samtidigt som de låg ner på marken i flera minuter trots att de sedan kunde resa sig upp utan assistans. Otroligt löjligt.

1-1 var långt ifrån ett drömresultat, så Wenger var tvungen att agera i omklädningsrummet. Jag var tvungen att lugna ner mig, så jag tog ett toabesök och ännu en kall (trots att jag frös som bara den). Jag funderade på en varmkorv, men beslutade mig för att skippa den idag. Den hade svikit min mage förra gången.

När spelarna klev ut till andra halvlek hade man en magkänsla som inte talade gott för dagen. Det kändes som vårt mardrömsfacit skulle fortsätta, som att Fulham skulle göra 2-1, som att vi inte skulle räcka till. Och ja, om det inte skulle varit för fransmannen som vi alla älskar hade det kunnat gå käpprakt åt helvete.

Nasri är i superform! Foto: Bildbyrån.

Arsenal hade målchanserna (Song sköt utanför, Chamakh sköt förbi och inbytte Walcott sjabblade bort bollar), men ingen spelare lyckades sätta Schwarzer på prov. Det var tills Nasri beslutade sig för att göra mål igen, det vill säga.

På typiskt Henry-vis ("nu ska jag göra mål" - sekunden senare är det mål) fick han en delikat touch av RvP som han använde till att dra bort två Fulham-försvarare samt Schwarzer i mål. Att målchansen sedan såg ut att vara missad då bollen gled för långt åt sidan brydde han sig inte om. Istället gjorde han en 180* och sköt bollen in i mål. Förjävligt snyggt. Förjävligt underbart. Förjävligt viktigt.

Samir Nasri har gjort 98 framträdanden sedan han anslöt från Marseille. Då köptes han in på grund av hans lovande talang och potiental. Och trots att vi sett glimtar av den (MUFC hemma, Porto hemma m.fl.) har vi aldrig sett hela paketet samtidigt. Det är i år han blommat ut - och det rejält. Han har varit fullkomligt fantastisk - ja, t.o.m. bättre än Fabregas - och det roliga är att det inte verkar ta slut. Nasri i den form han är i just nu är utan tvekan en av världens främsta mittfältare. Det kan nog ingen säga emot, inte ens motståndarsupportrarna.

Hans två mål idag är fenomenala, världsklassaktiga, fullständigt briljanta. Den tekniken, den kylan - det avslutet. Fantastiskt. Jag saknar ord.

Men ännu en gång var det långt ifrån en säker seger. Arsenals försvar var allt annat än bra och trots att Djourou gjorde en tämligen bra insats fungerade inte enheten tillsammans/ihop. Försvaret läckte som såll. Fulham var nära att kvittera en andra gång flera gånger i rad. De hade farliga hörnor, farliga skottchanser och ett farligt anfallsspel. Att de inte hade spelat ut sitt register förrän i slutet av matchen berodde nog mest på att de var nöjda med 1-1, tills Arsenal gjorde 2-1 det vill säga.

Och om det inte varit för Fabianski (en fantastisk utboxning och en fantastisk skotträddning) samt van Persie (räddade bollen från att gå in i mål) hade vi nog gått hem med händerna i fickorna, igen. Som tur var lyckades vi rida ut stormen och när domaren blåste av matchen (blow the fucking whistle you tosser skrek kvinnan bakom mig) kände man en enorm lättnad, en enorm glädje och en enorm trötthet.

Jag mötte upp med mina "nya" vänner utanför arenan och vi drog oss sedan till Gunners Pub (igen) för att ta en sista öl tillsammans. Jag var nämligen tvungen att dra vid sextiden, så det blev inte så mycket mer än det. Trots det var det en fantastisk stämning inne på puben där vi pratade vidare om matchen, om livet, om nattklubbarn, ja, i princip om allt. Om ni läser detta får ni mer än gärna höra av er nästa gång ni är i sta'n så lovar jag att hänga med er över allt och alla.

"Jag älskar den här bilden" - kicken. Foto: Kristonel Elwe.

Sedan drog jag mig hemåt längs norra Londons mörka gator. Jag nynnade på "Na Na Na Na Samir Nasri - Nasri - Saamir Nasri" tyst för mig själv och andades in de olika dofterna från pubarna, stånden och trafikutsläppen. It was good, it was pretty damn good.

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Fabianski (7,5/10) - Stod för en frilägesräddning, flera viktiga utboxningar (läs: stabilt luftspel) och en fantastisk skotträddning mot slutet. Kunde inte göra så mycket åt målet han släppte in. I övrigt fortsatt stabil i mål. Har nu på allvar tagit över posten som förstemålvakt.

• Sagna (7,5/10) - Sagna var lika bra som han varit tidigare i år, det vill säga fantastiskt bra. Han har förbättrat sitt offensiva spel, sina inlägg (flera av dem gick rakt på Chamakh) och sin defensiv (som alltid varit bra). En av Premier Leagues tryggaste ytterbackar. Ett superbt val på Arsenal-tröjan, Simpa!

• Squillaci (5/10) - En av sina sämre matcher i det röd-vita stället. Individuella misstag, dålig kommunikation och en uppgivenhet mot slutet (joggade när han borde ha sprungit). Kan mycket bättre. Dålig match av fransosen.

• Koscielny (4,5/10 - utbytt i matchminut '33) - Koscielny är i mina ögon
  fortsatt skakig i försvaret. Man kan inte skylla det insläppta målet direkt på honom då smällen han ådrog sig i nickduellen var allvarlig, men uppenbarligen finns det andra svagheter i hans spel som får mig att sätta ett lågt betyg på honom idag. Kommunikationen, beslutstagandet, tajmingförmågan och mycket mycket mer.

• Clichy (6,5/10) - Clichy gjorde en bradålig match. Jag höll ingen större koll på honom, men av det jag såg gjorde han både bra och dåligt ifrån sig. Bör påpekas att han var mycket bättre än sist. Blandade reaktioner bland publiken.

• Wilshere (6/10 - utbytt i matchminut '74) - Var väldigt osynlig i dagens match. Gjorde några brytningar här och där, men inte så mycket mer. Godkänd.

• Song (4/10) - Songs sämsta match på två-tre år? Jag vågar nog säga det. Så här dålig var han inte ens under katastrofsäsongen 08/09. Gjorde några osannolika missar i både defensiven och offensiven. Att unge Jack Wilshere var tvungen att skrika "hold your position" till honom precis innan halvtid var nästan smått pinsamt. Allt gick fel för honom. Misslyckade brytningar, tacklingar, avslut, rensningar - allt.

• Rosicky (6/10 - utbytt i matchminut '63) - Helt okej match, men inget mer. Var mycket bättre i förra ligamatchen mot Aston Villa.

• Nasri (10/10) - Förra gången skrev jag "Nye Zidane? Nye Pires? Nye Brady? Välj själva." Jag ångrar inte det. Absolut briljant. Absolut världsklass. Jag saknar ord. Det är extremt få gånger jag ger 10/10 och trots att Nasri inte gjorde en 10/10-insats är han f-n i mig värd en tia idag. Pure class. Pure skill.

• Chamakh (6,5/10) - Det märktes att han var trött och utsliten, trots att han hade vilat från veckans Carling Cup-match. Trots detta hade han ett par farliga målchanser, som han åtminstone borde ha satt på mål! Lite mer än godkänt, men inte mer än så!

• Arshavin (6,5/10) - Såg ut att ha samma gnista som mot Aston Villa, men räckte in till riktigt idag. Trots det bådar formen gott. Kanske är han mannen som avgör på Old Trafford om en vecka?

• Djourou (7,5/10 - inbytt i matchminut '33) - Ett mycket bra inhopp. Vann alla luftdueller och bröt många anfall. Som en sten i defensiven. Absolut bästa försvararen idag. Det enda tråkiga är att defensiven inte fungerade som en enhet. Det spelades lite för själviskt, om jag får säga mitt.

• van Persie (7/10 - inbytt i matchminut '63) - Mycket bra inhopp av holländaren. Touchpassningen fram till Nasri var fantastisk. Har en stor del i segern då han lyfte laget. Trots att det inte var med mycket, var det bra nog.

• Walcott (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '74) - Knappt godkänt. Kan mycket bättre.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Nasri - Amazing.
• Nasri - Amazing.
• Nasri - Amazing.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Song - Dagens "Vad hände?" Extremt dålig match av kamerunen. Bortslarvade passningar, misslyckade tacklingar, dåliga rensningar, missade avslut och mycket mycket mer som gick rakt åt helvete. Nej, du kan mycket bättre Song!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att United-fansen har fått äta upp sina ord. För ett tag sedan skapades en tråd om Nasri på RedCafe.net som är ett United-forum. Mannen med det iskalla smeknamnet "Boss" började med att skriva ett inlägg om hur överskattad och dålig Nasri var. Andra personer följde sedan efter och vissa skrattade nästan så de dog när folk menade att "Nasri faktiskt var en bra spelare".

Efter att han hade fått ut sin ilska började dock Nasris storform och kulmen nåddes nog idag då denne "Boss" gick in och editerade sitt förstainlägg till detta. Det tråkiga är att tråden togs bort, men som tur är har jag en del printscreens kvar. Det är extremt synd att tråden togs bort (den var verkligen guld värd), men det här är det lilla jag kan bjuda på:

Print 1, print 2, print 3, print 4, print 5. Det roligaste kommer när en del United-supportrar faktiskt får se målen han gjorde idag. Reaktionerna är priceless - print 6, print 7, print 8. Någon förslog även att "Boss" istället skulle hylla en bra United-spelare, men han vägrade med anledningen av att det kunde få en motsatt effekt. Precis som det fick i det här fallet.

Sist men inte minst har jag ett par videos som jag tänker lägga upp (något ni ville att jag skulle göra!), men det först om ett par dagar när jag fått ordning och reda på allting!
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar: