Om Champions League och skadeläget

God eftermiddag! Jag har bara fått sex timmar sömn två nätter i rad, så ni får ursäkta mig ifall jag verkar lite off idag. Hur som helst har jag hunnit skriva en inför-rapport som sedan igår finns uppe på hemsidan.

Trots att det mesta handlar om Partizan Belgrad blickar jag redan framåt mot den matchen som väntar efteråt, nämligen Manchester United på Old Trafford.

Jag kommer inte ta och skriva någonting om den matchen idag, men varenda gång jag tänker på den pirrar det till lite i magen. Det kommer att bli en riktigt stor match. En match som vid en seger inta bara skulle innebära tre poäng, utan en massiv boost för laget, fansen och hela klubben.  Men fram tills dess måste vi börja med att klara av vårt delmål, nämligen att ta oss vidare i Champions League.

Det har ju inte gått som på räls i Champions League, trots att det till en början såg ut som att vi skulle kunna jogga promenera hem förstaplatsen. Med en match kvar finner vi oss istället i en position där vi faktiskt kan bli utslagna - innan det roliga ens börjat. Nu håller nog alla Arsenal-supportrar med om att risken för att det ska hända är minimal, men olikt andra vägrar jag ta ut någonting i förskott. Under alla dessa år jag följt fotboll på toppnivå vet jag att allting - exakt allting - kan hända. Ingenting är klart förrän domaren blåser av matchen, oavsett vad som händer före eller under matchen.

Vi har bara under de senaste åren sett omänskliga misslyckanden (t.ex. Liverpool), sjuka skrällar (t.ex Real Madrid som åkte ur spanska cupen mot ett bottenlag i tredjedivisonen/fjärdedivisionen) och matcher som slutat med ett helt annat slutresultat än man väntat sig (massvis med exempel...). Oavsett vad vi, ni eller andra tror kan matchen på förhand sluta hur som helst. Ingenting är skrivet i sten.

Ja, jag känner till att Partizan Belgrad inte tagit en enda poäng i CL, att de bara gjort ett enda mål (som för övrigt kom mot oss) och att de inte har någonting kvar att spela om. Och ja, med största sannolikhet lär Arsenal vinna, men den nonchalans som vissa supportrar visar upp är smått oroande. Det är exakt så här vi tog emot West Bromwich och Newcastle. Två nykomlingar som "inte skulle ha en enda liten chans" att ta poäng på Emirates. Nittio minuter senare hade bägge lagen tre poäng i bagaget.

Partizan har trots allt tagit sig till Champions League och trots att den serbiska ligan inte direkt är känd för sin kvalité ligger de etta med fem poängs försprång. Det enda jag vill säga är att vi inte borde göra om samma misstag som vi redan gjort. Om vi tror att det här blir enkelt, att de tre poängen är säkrade och att de inte har den minsta lilla chans kan det sluta likadant som det gjorde mot WBA och Newcastle. Det var 14.00 i odds på en WBA-seger på Emirates. Fjorton! Och trots att det ligger snäppet högre imorgon (22.00) betyder det inte att vi ska gå in och tro att det löser sig av sig självt.

Nu tyder det mesta på att vi får fira en seger imorgon trots allt, men jag väljer ändå att inte ta ut någonting i förskott. Det kan bara visa sig bli dumt i efterhand. Hur många av oss skrev inte hur enkelt det skulle bli att "krossa WBA" på Emirates? Nittio minuter senare fick de flesta äta upp sina ord. Tacka Wenger som verkar förstå att det här trots allt är en match han måste ta exakt lika seriöst som alla andra matcher.

Tacka vet jag skadeläget som inte varit så här bra sedan ... 03/04? Vi har bara fem spelare skadade (bara fyra om vi inte räknar med Frimpong). Koscielny skulle varit borta tre veckor, men har mirakelåtervänt efter bara några dagar. Samma sak hände med Eboue för bara någon vecka sedan. I dagsläget är det alltså bara Diaby, Vermaelen, Fabregas och Djourou (skadekänningar) som inte är aktuella för spel. Så få skador har vi som sagt inte haft på flera år. Inte i en månad som december.

Tack vare våra få skadeproblem har vi nu en så pass bred trupp att vi har råd att vila startspelare och ersätta dom med spelare som utan tvekan skulle vara startspelare om det inte vore för att vi har så många spelare som är friska och spelklara. Walcott, van Persie (atm), Denilson och Bendtner är exempel på spelare som det senaste året startat i stort sett varenda match när de varit friska. Nu när vi längre inte har abnorma skadeproblem får de plötsligt infinna sig på bänken. När vi då har en viktigt CL-match samt en ännu viktigare ligamatch därefter har vi för första gången sedan 1886 råd att faktiskt vila vissa (t.ex. Nasri, Chamakh, Clichy, Song m.fl.) och ändå starta med ett väldigt starkt lag.

Rosicky, Denilson, Bendtner, Walcott, Gibbs, Eboue och Djourou (dock skadad nu) har fått så många matcher under bältet att det längre inte är en större säkerhetsrisk att starta dessa vid "mindre viktiga matcher" eller "matcher där vi måste vila spelare". Trots att de flesta fortfarande är unga har de samlat på sig massvis med erfarenhet genom åren. Så såg läget inte ut för bara ett par år sedan då generationsväxlingen var inne i ett väldigt tidigt stadium. Vi har helt enkelt "ett andra lag" bakom vår startelva. Nu måste vi bara hålla tummarna för att vi inte åker på fler skador! Det är bra som det är nu, trots att vi saknar vissa (t.ex. Vermaelen). Jag tar dock dagens skadeläge tusen gånger av tusen framför förra årets hemska skadeproblem.

I övrigt har jag inte mycket att tillägga. En matchrapport kommer att komma upp direkt efter matchen mot Partizan Belgrad, men bloggen får nog vänta tills torsdagen. Ha det så bra, så hörs vi efter segern (hur varningsaktig jag än är i inlägget både hoppas och tror jag på en seger) imorgon! Tack och hej!