Public enemy number 1

Patrice Evra. Mannen som till stor del var bakom det franska landslagets uppsplittring i VM. Mannen som nu är avstängd av det franska fotbollsförbundet. Mannen som har ett ego större än Ronaldo. Mannen som tror att United inte kommer förlora en enda match. Mannen som älskar att håna Arsenal.

Inför klassikermötet på Emirates Stadium säsongen 2008/2009 sade han följande:

Arsenal are babies.

När Manchester United vann semifinalen i Champions League mot Arsenal kunde han inte låta bli att strö ännu mer salt över sår som redan var öppna:

We proved once again that we are a strong team. People say that Arsenal play good football but, as far as we are concerned, we dominated them comfortably. Playing well is not everything in this game. We were 11 men and they were 11 children. We played like men against children because we are much more mature and we are more experienced than Arsenal.

När han igår kväll blev intervjuerad av franska Canal + gick han ännu en gång långt över gränsen när han skulle beskriva Arsenal:

In my opinion, Arsenal is just an Academy (Arsenal is a training centre of football). I look at the match, I take pleasure, as I know I will win a title afterwards. That’s what people remember. In 10 years, nobody will remember of them. Arsenal is a great Club, they haven't won a trophy for 5 years, it’s a crisis in my opinion. People always think about the ‘Arsenal way of playing’, but at the end, there’s nothing. We can lose 13-0 against them, but at the end what happen? Nothing. No trophy, no nothing.

We only watch out for Chelsea’s results, not Arsenal, even though Arsenal is a great team, which can win against Chelsea, against us, against anybody. When we play Arsenal, we enjoy it. Sometimes they do not manage to kill the matches off and no one is more effective than doing that than us. The difference between us and them is one plays football but one has also a power.

Sure, Evra har ett par poänger med det han säger och hur mycket vi än hatar honom, Manchester United och allt som kommer där emellan kan man inte låta bli att tycka att vissa saker han säger faktiskt är sanna. Vad man däremot inte kan acceptera är att han gång på gång går över gränsen.

Det här var ren vardagsmat för oss back in the days, men då får man komma ihåg att omständigheterna var helt annorlunda. Arsenal hatade Manchester United. Arsène Wenger hatade Alex Ferguson. Alla hatade alla. Då brydde man sig inte särskilt mycket om uttalanden som dessa eftersom man visste att Vieira, Keown eller Henry skulle gå ut och säga någonting liknande. Och om det inte gjort det hade de utan tvekan sett till att Evra fått ett helvete på plan.

Under åren som gått har Evra sagt att vi både är bebisar och småbarn medan han igår menade att vi snarare är ett träningscenter för talanger än en fotbollsklubb. Vi är harmlösa, dåliga, skrattretande och ineffektiva. Om tio år kommer ingen känna till Arsenal. Vi kommer inte vinna några fler titlar och vårt vackra spel betyder absolut ingenting. Ja, jag tror ni förstår själva innebörden bakom hans budskap.

Evra - helt borta. Foto: Bildbyrån.

Egentligen har jag inga problem med hans uttalanden, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att han sparkar på någon som redan ligger ner. Det är respektlöst, det är skamligt och det är motbjudande. Sedan skulle jag skulle älska om Nasri, Chamakh eller van Persie gick ut i media och pratade skit om Manchester United. Nä men hur kan jag säga så när jag fördömer Evras attack? Well, saken är att det aldrig kommer att hända. Någonting Evra mycket väl känner till.

Fransmannen gör det inte för att på egen hand försöka återuppta den starka rivaliteten lagen emellan, för att skapa ett "go" i laget eller för att skapa någon slags hatstämning inför måndagen. Han gör det enbart för nöjets skull. Enbart för rubrikernas skull.

Han gör det för att han vet att ingen från Arsenal kommer att säga emot honom. För att han vet att han kan göra det och komma undan hur enkelt som helst. För att han älskar att håna Arsenal. Om vi skruvat tillbaka tiden till början av 00-talet kan jag lova er att han aldrig vågat säga samma sak. Då hade han fått uppleva ett helvete - både på och utanför plan.

Om vi släpper Patrice Evra för denna gången kan vi idag hitta ett alldeles utmärkt inlägg av Gunnerblog. Han pratar om de pedofili-ramsor som riktats mot Arsène Wenger alla de gånger United mött Arsenal under de senaste åren. Ferguson har själv manat supportrarna att sluta upp med ramsorna och även varit noga med att påpeka att det inte kommer att tolereras av klubben. Han har gått ut i media, pratat om det på presskonferenser och inför måndagens match kommer han även ha skrivit ett inlägg om det i matchprogrammet.

Problemet är tyvärr att det inte kommer att förändra någonting. Sure, man kan nog få bort en del av sången, men det räcker med att kolla på den här videon (cirka en minut och tjugo sekunder in i klippet) för att förstå att det omöjligen kommer stoppa exakt alla. Nu är det svårt att räkna ut hur många som sjöng ramsan just där och då, men det var långt över 20 000, i alla fall enligt mina öron.

Jämförelsen han sedan gör (hur hade man reagerat ifall det varit motsatta roller) är alldeles klockren. Om det varit Ferguson som hade blivit kallad för pedofil hade Arsenal med största sannolikhet utsatts för böter, varningar, skandalrubriker och hela köret. Men nu är det ju inte Arsenal-supportrarna som skapat detta. Det är ju "englands stolthet" Manchester United med den adlade Sir. Alex Ferguson vid rodret. Visst, jag må vara aningen naiv, gå till lite överdrift och vara smått sur, men jag lovar, det är så det fungerar. Det räcker med att kolla på Eduardo-filmningen för att förstå.

Eduardo blev behandlad som en häxa under sensommaren 2009. Foto: Bildbyrån.

Sedan kan man tycka lite vad man vill om Twitter-chatten mellan Jack Wilshere och Rio Ferdinand.

Vad som däremot är ett faktum är att stämningen inför måndagen börjats bygga upp på allvar. Det kommer handla om ära, heder och hjärta. Det kommer handla om en ligaledning. Det kommer handla om bragging rights. Det kommer handla om Arsenal mot Manchester United - ettan mot tvåan. Det kommer handla om så mycket mer än bara tre poäng.

Tyvärr blev det här inlägget kort och smått slarvigt, men jag var tvungen att slänga iväg en kommentar om Evra innan jag nu ska gå ut. Imorgon kommer jag med ett längre, bättre och fylligare inlägg. Hörs då!