"Lottningen"

Inget inlägg igår vilket gör att jag antagligen är allra sist ut i Arsenalbloggsfären som ger min dom över CL-lottningen. Ni som brukar läsa min alster vet att jag är konspiratoriskt lagd och helvete vad riggat det här måste vara. Slumpen kan generera en del returer, hjältar som kommer tillbaka och får möta sin gamla klubb och hatmöten. Här får vi tre returer på matcher som spelades ifjol redan i åttondelen. När sedan kvarten ska lottas kan man ge sig den på att Barca får möta Milan och Chelsea får Real Madrid. Nu kommer flera av er att reagera på att jag utgår ifrån att Barcelona slår ut oss. Inget konstigt i det, men här kommer tre bra argument för att vi får respass i åttondelen.

1. Storlagsproblematiken. Arsenal har nuförtiden förtvivlat svårt att vinna mot storlagen. Vi har inte svårt att spela mot dem eller ens passa runt dem så att de ser ut som statister då och då. Problemet ligger i att storlagens tränare tittar på motståndet och lägger upp en plan utefter hur motståndarna spelar. Wenger tottar på motståndarna och säger till sina killar att spela som vanligt. Då åker man på kontringar och fasta situationer. Enkelt men smärtsamt.

2. Naiviteten. Det är en sak att tro på sig själv och en sak att vara sju år gammal och säga till en tolvåring att "jag ska knocka dig". Arsenal uppträder ofta som Stora Stygga Vargen och blåser och pustar på De Tre Små Grisarnas tegelhus utan att det händer något. Vi blåser oss så trötta att när grisarna sedan springer ut kan de ta vägen mellan benen på Vargen utan att han orkar göra något åt det. Vi har vinsten så nära inom räckhåll, men den slinker retfullt igenom fingrarna på oss.

Ofta är det psykiskt betingat. Det är inget större fel på vår fotbollssförmåga varken tekniskt eller taktiskt. Men vi har problem med att jaga lag som leder, vi har problem med att hålla en ledning och vi har problem att döda matcher. Vi försöker ta genvägar till segrarna och det funkar inte.

3. Barcelona. Här är ett av de lag i världen som står över ekonomiska realiteter, ett lag som kan sitta på en piedestal och peka ner på vilken spelare som helst och säga "honom vill jag ha", och så blir det så. Man tycker sig ha råd att ta en mångmiljonförlust på Zlatan samtidigt som man köper väldigt dyrt emellanåt.

Man har en taktik som man håller fast vid fullt ut och man köper till sig den talang man inte har för att fylla den taktiken med de bästa utförarna. Arsenal försöker göra samma sak men med Euroshoppermaterial. Det ser likadant ut, men smaken är inte alltid förstklassig.

Men precis som många Gooners säger så finns det en chans och vi vet inte hur lagen ser ut i februari. Hamnar vi i en situation där vi måste spela en reservbacklinje så är vi lurade. Saknar vi Fabregas och/eller Song så är vi lurade. Vi måste nog börja mailbomba Wenger att åtminstone försöka lista ut Barcelonas svagheter och att i så fall försöka ha en matchplan för att utnyttja dem.

Stoke i eftermiddag om den inte hinner ställas in. Ryan Shawcross och Rory Delap. Två av Premier Leagues minst sympatiska herrar ska ställas mot The Mighty Arsenal. Låt oss hoppas på att det aldrig blir något snack. Efter debaclet mot Man U behöver vi tända till och leverera en spiksäker vinst och fira jul i lugn och ro för att sedan ta oss an Chelsea den 27:e.