Så uselt att inga ord räcker till.

Ni får ursäkta att det inte blir någon Headmaster Ritual idag, heller. Men jag kan inte förmå mig. Jag kan inte försöka framstå som nyanserad, eftertänksam eller analytisk. För jag vill bara stänga av, stänga in mig och stänga ute världen som snurrar runt mig.

För idag hade vi ännu en chans att ta någon form av grepp om tredjeplatsen. Men som vi ständigt tenderat att göra de senaste åren, de senaste omgångarna, den senaste eran, så lät vi möjligheten glida oss ur händerna. Vi kan skylla på domaren som bestal oss på två straffar varav den sista, den där RvP drogs ned under stopptiden, kan ha varit århundradets mest tydliga, eller vi kan skylla på att Norwichspelarna maskade fotbollslogistiken ur led, men det är ändå inte deras fel. Det är vårt. Endast vårt.

RvP var bra, Rosicky var det också, Benayoun får godkänt, kanske Coquelin och AOC likaså. Men resten får, med viss passus för Gibbs, underkänt rakt över. Songs underbara assist till trots, så släppte han den yta framför backlinjen som i modern fotboll är liv och död. Så gjorde även Ramsey, som inte bara fuskstinkande alibijoggade i något som kanske skulle sett ut som hemarbete, utan även bedrev antipropaganda på högnivå och som, förhoppningsvis, spelade sin sista hemmamatch på Emirates.

Gervinho kluddade matchen igenom och Szczesny var precis så usel med boll som Arsenalhånare hävdar att han är. Hans luftspel var lika under isen och mittbackarna framför honom var helt omöjliga att känna igen.

Vi släppte in tre mål på hemmaplan mot ett av nykomlingslagen och vi gjorde det utan att de hade någonting alls att spela för. Detta trots att vi, å vår sida, hade den magiska tredjeplatsen, Pat Rices sista hemmaframträdande och Wengers 900:e match att bära fanan för.

Nu gjorde vi inte så. Vi var så dåliga, så impotenta och så stelbent på hälarna så att inga ord kan beskriva hur usla vi var. Jag är bara ledsen, tom och nedslagen. Ilsken, hätsk och ful i munnen. F-n, Arsenal! F-n, ni bortskämda slynglar som vek ned er inför våra ögon. Inför oss, iklädda tröjor som faktiskt betyder någonting, för oss. För er? Jag vet inte. Skit, kass, bedrövlighet.

Ähh, va f-n, jag orkar inte skriva mer. Jag är hemskt ledsen, men jag pallar inte mer. F-ck!