Vidare

Här kommer en sen kommentar till matchen mot Leeds igår kväll. Jag har fortfarande förmånen av att känna av en halsåkomma som min kropp tydligen inte vill bli av med och jag slocknade efter matchen av ren utmattning. Män och sjukdomar....

Hursomhelst så var det en ren fröjd att se stora delar av vårt lag spela så briljant fotboll. Frågan infinner sig förstås varför det ska vara så svårt att göra rätt från början istället för att klydda till det och skaffa oss ett ännu tajtare matchschema?

Laguppställningen såg b-betonad ut och jag kände på förhand lite oro inför det, men bänken såg stark ut med flera spelare som kan komma in och dra upp tempot och riktlinjerna ifall det börjar gå åt skogen. Så långt hann vi aldrig. Arsenal startade i ett furiöst tempo och seplade ut Leeds så pass att de längtade tillbaka till Emirates stadium. När Nasri satte första målet kände de flesta av oss nog att det här skulle gå vägen. Vi ville spela fotboll och vi ville visa att Leeds kanske kunde lura oss en gång, men inte två.

Räck upp en hand ni som hade tippat att Sagna skulle sätta en boll? Ni som trodde att Sagna hade ett sånt skott i sig att Schmeichel säkert varit inne och röntgat handen under dagen för att kolla att det inte blivit några inre blödningar? Vilket jävla skott han fick på och även om Schmeichel var på den fanns det inget at göra med den kraften och riktningen. Smack och mums.

Ändå var det inte det tjusigaste målet. För när Johnson strutade var det så man tappade hakan. Närmare krysset går fan inte att sätta den och fast det var mot allt spel och logik så gav det målet Leeds en livlina. De fick dock aldrig upp ett tryck och jag satt i alla fall bara och väntade på ett tredje mål från vår sida.

Vi vet dock alla hur det kan gå med Arsenal och ett-målsledningar. Oron fanns där hela tiden tills Van Persie satte pricken över i med sin panna. Van Persie gjorde den nicken på den enda riktigt bra passningen Bendtner slår i hela matchen.

Det är märkligt att dansken inte bytte ut sig själv igår. Han låg fel i positionerna, han tog inga löpningar i djupet på sin kant och när han fick bollen så hade han mycket svårt att komma runt en gubbe och ge bollen vidare. Han visar prov på rätt tafflig teknik och alla kan se att han egentligen inte vill springa därute. Det värsta av allt är när han hela tiden springer lite lätt baklänges och pekar med båda händerna var han vill ha bollen. Det vore kanske bättre om han tog sig till en position där vi skulle tjäna på att han fick bollen. Jag må vara en av de största tvivlarna på hans talang, men igår höll han inte West Hamklass.

Arsjavin däremot saknar allt vad självförtroende heter i skottögonblicken, men fick också till en assist. Jag tyckte dessutom att han sprang mer än på länge och visade hunger och vilja. Kanske en synvilla.

Vi är vidare i FA-cupen, en inte helt oviktig turnering som kan ge oss en fin final på Wembley. Medans ligacupen är lite kalkonaktig så tycker jag ändå att FA-cupen har det mesta av charmen kvar. Låt oss i alla fall bevara en inhemsk cup som ger status, ära och berömmelse till skillnad från exempelvis den spanska och italienska cupen. Det är fördelen med att ha två, man kan älska den ena lite mer än den andra.