Lär dig en Arsenal-ramsa!

Kristonel Elwe
mån 31 jan 2011 kl 00:00

Vad vore arenor utan en publik? Vad vore en bortamatch
utan en bortaklack? Vad vore fotboll
utan supportrar? Vad får dig att
må bättre än en publik som offrar sina lungor för att föra sitt lag
framåt? Vad får spelarna att känna mer gåshud än en stor publik som
gemensamt sjunger ut dennes namn? Vad vore fotboll utan en läktarkultur?

Fotbollsramsor har alltid varit en väsentlig del av läktarkulturen, oavsett om vi
pratar om japansk, afrikansk eller sydamerikansk fotboll. I fotbollens
hemland Storbritannien är fotbollsramsor en av de få källor man har kvar
av traditionell folkmusik.

Fotbollen har alltid varit
gigantisk i England, ända sedan 1300-talet då Edvard den tredje
utfärdade ett förbud för utövandet av fotboll. Sporten hade redan då
satt sig i engelsmännens hjärtan och trots förbudet fortsatte man att
spela på de brittiska gatorna.

Ett antal århundraden senare
skulle fotbollen ta sina första stora kliv. I början av 1800-talet
började allt fler internskolor i England skapa egna fotbollslag och
snart skulle fotbollen växa sig större än störst. 1863 skapades FA, Football Association, och åtta år senare skulle världens första och nu äldsta fotbollstävling starta vid namn FA-cupen.

Och det var under sent 1800-tal som supporterkulturen tog sina allra första
kliv. Arsenal Football Club - som skapades år 1886 - var tidigt ute med
flera supporterklubbar och Woolwich Arsenal tidiga framgångar under
tidigt 1900-tal (bl.a då man gick upp till förstadivisionen 1904) drog
till sig massvis med supportrar. Saker och ting började dock gå sämre
för vårt kära Arsenal och snart märktes det inte bara av på planen, utan
även på arenan. På grund av det isolerade läget i de sydostliga delarna
av London såg man publiksiffrorna tappa match efter match, månad efter
månad, år efter år.

Det tog bara ett par år innan läget var så illa att
Woolwich Arsenal gick i konkurs. Året var 1910. Samma år tog
Arsenal-supportern och affärsmannen Henry Norris tag i
situationen och bestämde sig fort för att placera klubben i ett mer
attraktivt område, nämligen i norra London. Det var då Highbury-eran tog
sina allra första steg. Efter att ha blivit uppflyttade till
förstadivisionen på bekostnad av Tottenham (hehehe!) år 1919 såg
framtiden helt plötsligt ljus ut. När en av dåtidens bästa tränare i
Herbert Chapman tog över klubben år 1925 hade supporterskalan
växt sig så stor att Highbury fylldes till bristningsgränsen match efter
match, månad efter månad, år efter år.

Köerna utanför Highbury var alltid milslånga och här ser vi ett exempel på hur det såg ut på den tiden. På den här bilden ser vi hur fullpackat Highbury såg ut inför säsongspremiären hemma mot Sunderland år 1936.

Efter Arsenals massvisa titelskörder under sent 20- och tidigt 30-tal hade supporterskaran bara fortsatt att växa
och snart var Arsenal ett av de lag i England som hade flest
supportrar. De som var mest passionerade brukade ofta åka på
bortamatcher och på den här bilden ser vi ett par Arsenal-supportrar på väg till Huddersfield för att spela semifinal i FA-cupen mot Grimsby. Året var 1936.

På denna bild ser vi ännu en gång ett bortafölje fullt med Arsenal-utsmyckningar. Året därefter togs bl.a.denna bild på två kvinnliga supportrar som befinner sig på tåget till Burnley.

Trots ett par svaga årtionden fortsatte supporterskaran att växa och när televisionen gjorde sin entré började plötsligt supporterskapet från utlandet att visa sig. Tv-program som Tipsextra fick bl.a. oss svenskar att få upp intresset för den brittiska fotbollen.

Anders Limpar fick svenskar att få upp ögonen för Arsenal i början av 90-talet. Foto: Bildbyrån.

Termen "gooners" användes för första gången under sent 70-tal då ett par Arsenal-supportrar valde att böja lagets smeknamn "The Gunners". Det finns dock massvis med olika versioner av vilket sätt termen "gooners" kom till på och den som används mest är att vi helt enkelt tog åt oss skällsordet "gooners" efter att motståndarsupportrarna hånat oss med ramsor som innehåll just den termen. Precis på samma sätt som Tottenham-supportrarna tagit åt sig "yids" som från början var ett skällsord.

Versionerna går dock åt något rejält och enligt många är det faktiskt vi svenskar som skapade smeknamnet. Eftersom vi inte kunde uttala "gunners" så vidare bra lyckades vi alltid säga något i stil med "gooners" istället för "gunners" och enligt många är det just så det började. Den versionen bör dock tas med en nypa salt.

Idag har Arsenal 24 brittiska, 37 irländska och 49 utländska supporterklubbar, där ibland oss själva - Arsenal Sweden.

Det sägs att The Gunners har en supporterskala på cirka 27 miljoner fans världen över och idag har vi även den näst högsta publiksiffran i Premier League där det enda laget som slår oss heter Manchester United. Dessutom är Arsenal laget med flest antal icke-vita supportrar (7,7 % av oss är mörkhyade).

Innan vi nu börjar lista de allra kändaste Arsenal-ramsorna just idag hoppas jag att ni alla läst igenom historien som varenda en av er är en del av. Ooh, ooh, ooh to be, ooh to be a Gooner!

______________________________________________________________________________

Väldigt vanliga ramsor

Ramsor som är väldigt populära och sjungs på varenda hemma- och bortamatch.

Titel:

Arsenal FC

Lyrik:

And it's Aaaaarsenal,
Aaaaarsenal FC,
We're by far the (greatest) team,
the world has ever seen .... (repetera x2)

Kommentar:

Den vanligaste ramsan som sjungs på varenda match. Är normalt sett en av få ramsor som ekar på Emirates. Klassisk, men väldigt uttjatad.

Video: