Fin comeback

God eftermiddag! Nu har jag suttit här i flera timmar och försökt påbörja dagens inlägg, men av någon anledning har jag inte tagit tag i det. Ork, vilja, lust är väl tre saker som inte varit med mig idag. Hur som helst bör vi skippa blondinbellasnacket och fokusera på gårdagens match!

Som tur var skippade jag att gå på förra matchen mot Huddersfield. Vi gick visserligen vinnandes ur striden, men det måste ha varit den tråkigaste matchen vi spelat den här säsongen. Igår fanns jag dock på plats på Emirates igen och dagen till ära hade jag fått en fantastisk plats, bara några meter från plan vid North Bank.

Innan matchen hade jag bl.a. träffat på Larra, Axel, Peppe, Kaj och Lander som alla var på plats i och med Arsenal Swedens medlemsresa hit till London. Det var ett skönt gäng som var över och tack gode gud att resultatet blev bättre än förra året. Då åkte man över för att först se 0-0 borta mot Aston Villa och sedan se oss förlora mot Manchester United med 3-1. Hur som helst - matchen!

Arsenal ställde upp med en stark elva där endast Lukasz Fabianski och Samir Nasri saknades från den elva som annars gjort succé under vintertiden. När vi ändå pratar om just Fabianski och Nasri kan jag meddela att Fabianski blir borta resten av säsongen (riktigt otur) medan Nasri blir borta i 21 dagar och missar första mötet mot Barcelona.

The Gunners öppnade starkt (förlåt, jag är så van), riktigt svagt mot ett Everton som såg taggade, explosiva och formstarka ut. The Toffees ägde allt spel och såg ut att kunna vinna matchen redan efter några minuter. Everton hade dock fördelen av att ha en tolfte spelare, nämligen domaren Lee Mason.

Varenda gång Arsenal fick tag i bollen och skulle starta spelet hördes alltid en visselpipa. Varenda gång en regelrätt tackling utfördes hördes alltid en visselpipa. Varenda gång Everton satte i en tackling och började spela, ja, då hördes aldrig en visselpipa. Det var katastrofalt, absolut uselt. Ni som följer mig vet att det är extremt sällan jag klagar på domaren (den enda gången jag gjort det den här säsongen var mot SC Braga), men när domaren gör en usel insats skall de ta mig f-n ta emot kritik.

Mason och hans domarteam var inte populära på Emirates. Foto: Bildbyrån.

Jag kan förstå att det fanns ett par tveksamma situationer där en frispark var ett okej beslut, men alla vi som såg matchen igår - oavsett om det var live, på tv eller på stream - såg även hur katastrofal domarinsatsen var. Emirates och speciellt vi på North Bank blev helt galna och jag hann nog tömma mitt svordomsförråd på engelska på bara några minuter.

Och sedan kom målet. Jag såg aldrig touchen av Koscielny (Szczesny täckte mig), men vad jag både läste och hörde efteråt var det offside även om Koscielny touchade den. Detta på grund av att passningen var direkt menad åt Saha och eftersom den uppenbarligen var det borde linjedomaren blåst direkt. Jag erkänner dock direkt att jag inte är något proffs, men det var i alla fall vad jag läste och hörde efter matchen. Förresten blir det ju offside om ett skott räddas av målvakten och returen sedan infinner sig hos en offside-ståendes spelare. Nu var det inte målvakten som var på den, utan Koscielny, men i mina ögon är det offside.

Hela publiken blev helt ursinnig och jag höll seriöst på att koka över. Efter att reprisen visats på storbildsskärmarna fick Fabregas spel och sprang till linjedomaren. Szczesny vände sig om mot oss, skrattade, skakade på huvudet och gjorde "wanker"-rörelsen med sin högerhand. Helt osannolikt.

Nu kommer vi dock till det tråkiga. Saken var ju nämligen att vi förtjänade det. Arsenal hade inte haft någonting framåt (mycket på grund av en viss Mason, men ändå) medan Everton spelat ut oss på alla möjliga sätt och vis.

The Gunners fick dock upp spelet efter Evertons ledningsmål, men en viss Lee Mason satte fortsatt stopp för Arsenal-mål. Det resulterade även i att vi gick till pausvila med 0-1.

Inför andra halvlek var jag ganska inställde på en förlust eller ett likaresultat. Det kändes bara som att allt skulle gå åt helvete. Jag hoppades och trodde, precis som vanligt, men känslan som infann sig var att vi skulle tappa poäng hemma på Emirates - igen.

Det var dock ett helt annat Arsenal - och ett helt annat domar-team - som klev ut på planen i andra halvlek. Plötsligt började saker och ting gå Arsenals väg och plötsligt såg inte Lee Mason ut som en gammelfarfar, trots att vissa domslut fortfarande var tveksamma.

Målen lät dock dröja på sig. Robin van Persie sköt - utanför. Inbytte Abou Diaby sköt - utanför. Walcott sprang - utanför. Cesc Fabregas passningar gick -, ja, ni fattar nog. Trots ett mycket bättre spel saknades spetskompetensen. Den avgörande passningen, det distinkta avslutet, det perfekta anfallet. Detta resulterade i att alla skott antingen gick rakt på Tim Howard i Everton-målet eller utanför.

Den saknade spetskompetensen skulle dock bytas in. Andrey Arshavin klev in, Tomas Rosicky klev ut. Mindre än två minuter senare hade Arshavin stått för en fantastisk lobbpassning till van Persie som tyvärr inte fick till ett bra nog avslut. Minuten senare kom han i ännu en löpning på vänsterkanten och var så när på att bryta sig in i straffområdet. Minuten efter det stoppade han ett kontringsförsök av Everton. Och några minuter efter det skulle 1-1 komma, av samme ryss.

Arshavin skjuter in kvitteringen på volley. Foto: Bildbyrån.

Den avgörande passningen som hade saknats hela matchen kom till slut - av Cesc Fabregas - och det distinkta avslutet som hade saknats hela matchen kom även det till slut - av Andrey Arshavin. 1-1, vilt jubel och framför allt chans på seger!

Efter kvitteringen fortsatte Arsenals totala dominans och den här bilden talar för sig självt. Tack vare återfådd (finns det ens något som heter så?) tro kunde The Gunners se till att avgöra mötet. Efter ett antal farliga anfall, skott och löpningar skulle van Persie få med sig en frispark precis utanför straffområdet. Frisparken tog han själv hand om och om det inte varit för en superb räddning av Tim Howard hade det varit 2-1. Bollen gick dock ut till hörna. van Persie tog hörnan som sedan verkade leta sig förbi allt och alla inne i boxen - förutom Laurent Koscielny! Fransk-polacken stod helt omarkerad och kunde enkelt nicka in 2-1. Vid det här laget minns jag inte så mycket mer än att jag hoppade runt som en galning och kramade alla jag såg.

2-1 var välförtjänt, förlösande och underbart. Efter ledningsmålet väntade dock en lång väntan på slutsignalen. Plötsligt fick Tim Howard bråttom att skjuta iväg insparkarna och plötsligt låg inte Everton-spelarna kvar på gräset efter att ha blivit tacklade. The Toffees försökte, försökte och försökte, men som tur var höll vår defensiv tätt. Sagna, Koscielny, Djourou och Clichy övertygade alla och såg till att ett kvitteringsmål inte kunde göras. Efter de fem tilläggsminuterna gick slutsignalen och vi kunde alla jublas och andas ut till tre viktiga poäng.

Nu väntar ännu en tuff bortamatch i ligan och på lördag är det Newcastle som skall försöka skrälla till sig poäng hemma på St. James Park. Vi får se hur det går.

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Szczesny (6/10) - Fick knappt någonting att göra. Kunde inte göra någonting åt målet. Var helt okej i övrigt. Kan varken få mer eller mindre än ett vanligt godkänt.

• Sagna (6,5/10) - Stod för några ovanliga småmissar, men var i övrigt stabil, precis som vanligt.

• Djourou (6,5/10) - Fortsatt stabil. Djourou & Koscielny bildar just nu vårt bästa backpar och jag ber till Gud varje dag för att ingen av dem skall skada sig.

• Koscielny (7/10) - Blandade och gav i matchen. Vissa passningar höll korpenklass medan andra var minst sagt superba. Känns som att han ibland är lite av en gambler. Gjorde dock en bra match och målet var nog det viktigaste han uträttade i matchen. Bra nick, bra mål, bra insats.

Koscielny avgör mötet med sitt 2-1-mål. Foto: Bildbyrån.

• Clichy (7/10) - Bra match från Clichy! Verkar vara på väg ut ur sin formsvacka.

• Wilshere (6/10 - utbytt i matchminut '68) - Kämpade på precis som vanligt. Okej match, men var lite sämre än vanligt. Godkänt.

• Song (6,5/10 - utbytt i matchminut '46) - Mer än godkänd, men inte med mycket. Bra match tills han var tvungen att utgå p.g.a. skada.

• Rosicky (6,2/10 - utbytt i matchminut '68) - Kom in helt fel i matchen redan i början, men jobbade upp sig rejält fram mot slutet. Stod för flera mycket bra passningar framåt i banan. Saknade dock det där lilla extra.
• van Persie (7/10) - Med i nästan varenda anfall. Alltid farlig, alltid skottvillig och alltid ett hot. Trots uteblivna mål gjorde holländaren en bra match.
• Fabregas (7,5/10) - I mina ögon en av våra bättre under hela matchen. Ledde laget till seger. Visade att Arsenal minst sagt inte skulle vika ner sig, oavsett om det handlade om tveksamma beslut från domaren eller Everton-spelare som gick ner för lätt. Stod till slut för den avgörande passningen som fixade kvitteringen.

• Walcott (6,2/10) - Ständigt ett hot, men slutprodukten saknades. Walcott var dock inte dålig. Gjorde en okej match, men inte så mycket mer för att förtjäna ett bättre betyg än godkänt.

• Diaby (7/10 - inbytt i matchminut '46) - En av de bättre spelarna i andra halvlek. Gav oss muskler och ben på mittfältet. Var svår att ta bollen ifrån och lyckades både stoppa anfall från motståndarna och sätta igång anfall för det egna laget.

• Arshavin (8/10 - inbytt i matchminut '82) - Vår bäste spelare den sista halvtimman. Gjorde allt som krävdes av honom. Avslutet var perfekt. Många spelare hade missat.

• Bendtner (6/10 - inbytt i matchminut '68) - Om det vart ishockey vi pratat om hade dansken gått +2. Nu är det dock inte hockey vi pratar om. Gjorde i mina ögon ett bra inhopp och befinner sig just nu före formsvage Chamakh i hackordningen.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Andrey Arshavin - Avgör matchen. Kommer in och ger laget positiv energi. Står för fantastiska passningar, ett kvitteringsmål och flera fina anfallsräder.
• Cesc Fabregas - Formen från ifjol verkar vara tillbaka. Lägligt.
• Abou Diaby - Syns knappt att han vart borta från spel i flera månader. Bra match.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att det nu gäller att ladda om inför bortamatchen mot Newcastle. Både Manchester United och Chelsea vann sina respektive matcher vilket betyder att vi fortfarande är fem poäng före Chelsea och fem poäng efter Manchester United. Ingen tid för vila!

Glöm heller inte bort att den här comebacken var extremt viktig. Inte bara för tabelläget, utan laget och spelarna. Ännu ett poängtapp hade fört med sig oro, minskat självförtroende och ett sjunkande hopp. Dessutom hade vi fått placera oss sju eller åtta poäng bakom Manchester United. Nu är avståndet fortfarande fem poäng, vilket utan tvekan kan tas ikapp. Sju eller åtta poäng hade varit för mycket.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Mina sista tankar går ut till Lukasz Fabianski. Som jag skrev tidigare i inlägget tvingas han till operation och nu blir han med största sannolikhet borta säsongen ut. Extremt synd med tanke på vilken form han var i. Räddade kvar laget i massvis av matcher och gjorde knappt någon dålig match alls.

Det är nu upp till supertalangen Wojciech Szczesny att leda laget. Klarar 20-åringen av det har han en lång framtid framför sig i klubben.

Allt för mig! Kommentera, fråga, dela med er av åsikter så mycket ni vill i kommentarspåret! Tack och hej.

Klad pojke! Foto: Bildbyrån.