Vackert mål...nja

En vanlig lördag har snart avverkats med en i allt väsentligt programenlig vinst för Arsenal. En landslagsvecka som varit tråkig har på något vi inte ens lyfts av resultatet idag, vi visste och förväntade oss att Arsenal skulle köra över nästjumbon.

Visst går inte allting alltid som det ska, men redan efter någon minut insåg alla vi supporters och Mick McCarthy att alla tre poängen skulle stanna i London. Wolves var bleka och idéfattiga medans Arsenal bara behövde gå på trekvartsfart för att imponera. Idag kunde man återigen lägga märke till att när motståndet ger oss utrymme för att spela fotboll utan att fälla oss varje gång vi har bollen så ser vi ofattligt bra ut. Newcastle lämnade oss helt ifred i första halvlek förra veckan och blev slaktade, medan de i andra halvlek ville spela Joey Barton-style. Då har vi det svårt.

Jag önskar naturligtvis inte att vi blir nersparkade, men samtidigt är det uppenbart hur motståndarna i den nedre regionen av ligan lägger sig ner om de inte tar oss fysiskt. Det blir för enkelt och även när vi ledde med 2-0 i slutet av dagens match uteblev Wolves fysiska sida, de försökte inte ens irritera oss. Allt i allt, tre säkra poäng som gör att vi håller avståndet till Man U som lyckades slå rivalerna efter detta megasuperfantastiska målet från Rooney.

Efter den cykelsparken kom hela lördagens sport att handla om den, om Rooney och om fantastiska jävla Man U. Det blev till att stänga av ljudet i paus, gå och kissa och se till så att man klippte naglarna. Vad som helst utom att behöva genomlida sjukt vackra mål från ärkeknölen själv.

Men så kom jag att tänka på Henrys mål mot just United för några år sedan och blev genast gladare. Inte ens Rooneys mål slår detta.

Från och med nu kommer alla att snacka om Barcelona-matchen. Jag som redan har tagit ut förlusten i förskott (över två matcher) kommer inte att skriva några specialer om rivaliteten, om Messi vs. Van Persie eller om Fabregas barndom i Spanien. Jag tar en dag i taget, kollar av matchen när det är dags, tar förlusten som en man och tittar framåt. Leyton Orient, där är en match som får mig att vilja dra en Tarzan....