Sista finalsnacket

Det är dålig ruljans på sakerna så här dagen efter. Det var en finalförlust som sved, men det känns ändå som business as usual i mediernas rapportering och uttalandena som kommer från Arsenalhåll. Jag tar det som ett gott tecken. Det är klart att spelarna ska vara förkrossade men timmen efter att domaren blåst av och Wilshere gråtit färdigt så måste vi börja blicka framåt.Vi har precis som Wenger säger massor av viktiga matcher framför oss och den allra första redan på onsdag.

Frågan är om vi får ett revanschsuget Arsenal eller ett Arsenal som fortfarande deppar och inte kommer att kunna prestera vad som behövs. Leyton Orient hemma på Emirates låter som en godbit, men vi har lärt oss att ingenting kring Arsenal är lätt eller förutsägbart.

Så här i efterhand kan man mycket väl säga att poetisk rättvisa skapades. Vi kom undan ett solklart rött kort på Szczesny efter bara ett par minuter då assisterande domaren såg en offside som inte fanns. Vår målvakt utvisad och straff i det läget hade kanske varit reparabelt, men ändå ett ruskigt dåligt utgångsläge. Nu blev det inte så, utan istället fick Szczesny och Koscielny tillfälle att förstöra allt precis i slutet av matchen.

Vad som kunde varit och alla dessa om och men är naturligtvis svåra att diskutera med någon som helst substans, men någonstans var det kanske aldrig vår dag. Ben Foster gjorde en jättematch, van Persie skadade sig, Rosicky kan inte placera en boll i praktiskt taget öppet mål, Djorou och Koscielny hade sin sämsta match ihop på hela säsongen och Birmingham kom undan med en del tuffa tag samtidigt som Lee Bowyer låg och filmade sig igenom halva matchen. Inget var som det skulle och om Alice steg upp ur sitt Underland just på Wembley skulle hon antagligen inte tycka att något hade förändrat sig.

Här tycker jag det är dags att stänga finalen för denna gången. Vi var förberedda och taggade, men vi har sett oss skjuta blankt under tryck förut och nu var Arsenal sådär nervösa och rädda för att vinna som Fabregas lovade att vi inte skulle vara mer. Det gällde kanske bara när han själv var på plan.

Nu förutsätter jag att vi prioriterar stenhårt på ligan. Wenger ska ta oss genom matchen mot Orient med en seger i FA-cupen men sedan är det dags att fokusera på liga och se till att vi tar hem bucklan till London. Champions League blir för tufft och kan inte rimligen vara en realistisk måltavla för oss?

Officiellt ska det förstås heta att vi är ute efter alla titlar vi kan vinna, men innerst inne inbillar jag mig att Wenger ser ligan som störst. Det gör jag också om det spelar någon roll. Rivaliteten och kvalitetshöjningen som de nyrika kusinerna Chelsea och Man C bidragit med har ökat svårighetgraden på att vinna Premier League och ändå är det de två rävarna Man U och Arsenal som just nu ser ut att få göra upp om titeln. Nu ska vi se till att det blir spännande ända in i mål och förhoppningsvis går Chelsea in som sårade björnar till matchen imorgon och ger Rooney och hans vänner en omgång. Gör de det så har vi plötsligt allt i egna händer. Så liten marginal är det.

Carlos Vela fick göra kvitteringen idag igen för sitt West Brom. Även denna gång fick han komma in som avbytare och blev frälsare. Vi slänger in Bendtner. Sugen på ett byte Hodgson?