Rapport: Utlånade spelare

Good eftermiddag! Vi kan direkt börja med de tråkiga nyheterna och det är att ljudbloggen - precis som matchen mot Stoke (det var dock ett tag sedan) - har blivit uppflyttad. Mackan är borta, Nedim är inte här och Joakim hade fortfarande ärr kvar efter likaresultat mot Leyton Orient. Jag försökte förgäves att hitta nya gäster, men det hela misslyckades rejält. Istället har jag planerat in en ny podcast på lördag kväll och förhoppningsvis kommer det inte att dyka upp några nya problem. Ifall jag mot all förmodan skulle bryta mitt löfte ännu en gång lovar jag att lotta ut en Arsenal-tröja i mars.

När jag ändå berättat om planerna om podcasten kan jag även meddela att vi kommer att ha en frågestund på torsdag (från 10:00 - 21:00) där ni kan skicka in frågor som jag ger er svar på. Samtidigt som jag inte kan påstå att jag är personen som sitter inne på alla svar kan jag säga att jag efter flera år av fanatiskt Arsenal-intresse lärt mig både ett och annat av både ett och annat. Dessutom blev förra frågestunden väldigt lyckad med över 250 inskickade frågor!

Imorgon kommer det dessutom dyka upp en videokväll som även det brukar vara väldigt uppskattat. På onsdag är det match mot Stoke och på Dagen D bjuder jag på några av mina innersta känslor i uppsnacket inför finalen i Carling Cup. Schemat ser således ut så här:

Måndag: Specialinlägg om utlånade spelare
Tisdag: Videokväll
Onsdag: Matchrapport
Torsdag: Frågestund
Fredag: Svar på frågorna
Lördag: Ljudblogg + inför finalen i Carling Cup
Söndag: Specialinlägg om finalen

Vi har en rätt fin vecka framför oss gooners!

Vad finns det då att ta upp en måndagkväll som denna? Sanningen är att det knappt finns någonting att diskutera! De flesta spelarna har gått ut och sagt att det var onödigt att spela lika mot Leyton Orient, men att de minsann skall vinna returen. I övrigt pratar vissa om betydelsen inför det kommande mötet mot Stoke, men det känns lite lönlöst att ha med det i bloggen.

Istället tänkte jag köra någonting av ett specialinlägg idag! Det är många som undrar hur det gått för våra utlånade spelare och varför då inte gå igenom dem en efter en! Vi kör pang på rödbetan och börjar med Carlos Vela som idag hittas ett par mil nord-öst om Birmingham.

Carlos Vela

Carlos Vela började sin Arsenal-karriär på ett minst sagt magiskt sätt med hat-tricks, chippar, bejublande insatser och lovord från självaste Arsène Wenger. Efter en mycket imponerande debutsäsong började dock det mesta gå utåt för den lille mexikanen. Alla chanser han bjöds på i a-laget slutade ofta i en smärre katastrof och det var få gånger han lyckades övertyga Wenger och sina medspelare om att han en dag skulle bli mannen som skulle ersätta Arshavin.

Efter att Arsenal upplevt ett smärre mirakel på skadefronten 2010/2011 blev Velas chanser till spel allt färre och i januari togs beslutet att skicka honom till West Bromwich på lån.

Carlos Vela i Arsenal-tröjan. Foto: Bildbyrån.

Vi kan direkt börja med att länka till Carlos Velas första mål i West Bromwich-tröjan och om jag får sammanfatta det med mina egna ord skulle jag säga att det är ett vackert skitmål. Nyanställde WBA-tränaren Roy Hodgson valde direkt att ösa beröm över mexikanen:

Carlos did very, very well. He's very interesting. Arsenal don't make mistakes with talents they sign and he's been a bit unlucky at Arsenal in terms of injuries. He is a good loan signing for West Brom and he looked lively and scored a goal. Okay, it was from a rebound and you could say 'anyone can score that'. But that's not my experience. You need to be a goalscorer to be in the right position. Actually, the ball came back to him very quickly and he got his feet adjusted very quickly. I have seen those chances missed, so I am very pleased for him.

Mexikanen själv valde dock att vara fåordig:

I am enjoying it because I came here to play and to try to help the team but I have to work hard and improve my level to help the team. Yesterday was a good day for me and I hope I have more days like that. I feel very good. I am so happy that I could help the team a little bit to take a point.

När Di Matteo värvade Carlos Vela lovade han Wenger att ge Vela mycket speltid. Det löftet gick dock i graven när Di Matteo idiotiskt nog avskedas bara en vecka efter Velas ankomst. Årets upplaga av Premier League har bevittnat så många löjliga avskedningar att det inte är sant.

Det började med Chris Hughton - som hade gjort ett jättejobb i Newcastle - fick foten i förmån för Alan fucking Pardew. Sedan var det Fat Sam som fick gå från Blackburn och oavsett hur mycket jag ogillar den mannen är han rätt man att leda det laget (hade vid tidpunkten uppnått en stabil mittenplacering). Men de nya ägarna ville se Blackburn spela som Barcelona och uppnå en fjärdeplats i ligan. Sådana orimliga krav skulle inte ens Jose Mourinho kunna jobba under. Löjligt var ordet.

Och nu senast fick alltså Di Matteo sparken efter en liten formsvacka. Hur mycket jag än ogillar ett lag som t.ex. Wigan kan jag ingenting annat än berömma deras förtroende för Martinez, trots att de jämnt och ständigt ligger i botten av Premier League.

Hur som helst kom Roy Hodgson in i West Bromwich vilket kom att resultera i att Vela blev bänkad direkt. Det kan dock ändra på sig tack vare mexikanens insats mot Wolverhampton som var väldigt bra, även utöver målet. Vi får helt enkelt vänta och se!

Det känns dock som om tåget gått för Vela i Arsenal, så länge inte Arshavin, Nasri, RvP eller Chamakh lämnar i sommar. Detta då Vela antingen spelar till vänster i anfallet eller som ensam striker. Och om vi skall vara ärliga med oss själva känns det föga troligt att någon av de ovannämnda spelarna skulle lämna.

Henri Lansbury

Henri Lansbury har spelat i Arsenal sedan 1999 vilket resulterar i att han nu är inne på sitt tolfte år som Arsenal-lirare. Ända sedan sina ungdomsår har han haft massvis med potential vilket inte minst bevisades i de senare tonåren när han fick allt fler chanser i Arsène Wengers "nya" Arsenal.

Sedan början av 2009 har han i tur och ordning vart utlånad till Scounthorpe United, Watford och nu senast till topplaget Norwich i Championship. Bortsett från en månads skadefrånvaro har han spelat i Norwich sedan november månad 2010. Där har han hunnit med tio matcher, ett par assists och tre mål.

Henri Lansbury firar öppningsmålet mot Tottenham. Foto: Bildbyrån.

För ett par veckor sedan gjorde han sitt första mål i Norwich-tröjan och det var inte vilket som helst! I en tät match mot Millwall klev Lansbury in i handlingen och drog till det avgörande målet med en cykelspark på stopptid! Vackert!

Efter det första målet lossnade allt och nu har han även gjort mål mot Reading och senast mot Leeds. Mot det sistnämnda motståndet bjöd han på en något udda målgest som snabbt gjorde sig populär bland Norwich-supportrarna.

Han har även hunnit med att spela i Arsenal den här säsongen och vi fick bl.a. se honom göra mål mot Tottenham i den tredje omgången av Carling Cup. En match som vi sedan kom att vinna med 4-1 efter förlängning.

Henri Lansbury är en av de få som kan få en riktig chans i a-laget i framtiden. Trots att vi har spelare som Wilshere och Ramsey före i hackordningen har Lansbury fördelen av att vara versatile (mångsidig). Han kan spela i princip överallt på mittfältet, men även på kanten i anfallet eller precis bakom strikern. Han har en känslig högerfot och är en spelare som jobbar hårt för laget.

En sådan spelare skulle absolut kunna göra nytta i vilket lag som helst och om han fortsätter utvecklas utan skadeproblem kan han mycket väl bli näste Ray Parlour.

Armand Traoré

Trots att Traoré spelat i Arsenal sedan fem år tillbaka har han inte gjort sig mest känd för sin fotboll, utan för den gången han äntrade White Hart Lane med ett knogjärn i fickorna. Det om något säger något om hans position som fotbollspelare.

Traoré som både spelat som vänsterback och vänstermittfältare har gjort sig känd för sin acceleration, fart och energi. Under säsongen 08/09 var han utlånad till det dåvarande Premier League-laget Portsmouth och gjorde där helt okej ifrån sig. Dock satte han inte några större avtryck.

Väl tillbaka i Arsenal var det många som trodde att han inte ens skulle få plats på bänken, men tack vare skador på både Clichy och Gibbs fick Traoré rycka in under en längre period som vänsterback i laget. Hans insatser var dock ingenting att jubla över och när Clichy väl var tillbaka i spel blev han ännu en gång petad.

Traoré gillar inte Sp*rs. Foto: Bildbyrån.

Många trodde att fransmannen skulle bli såld i somras, men istället valde Wenger att låna ut honom till det forna topplaget Juventus. I Juventus har det dock inte blivit någon succé. Hans första match från start kom först i december månad och hans första start i Serie A kom bara för en månad sedan. Annars har han - precis som i Arsenal - nött en massa bänk.

Såvida Traoré inte transformeras till Superman lär han vara en av spelarna som vänligt nog får säga hejdå till Arsenal. Det skall helt enkelt mycket till för att han nästa säsong skall peta både Clichy och Gibbs, något han tidigare endast gjort på grund av skador.

Jay Emmanuel-Thomas (JET)

Jay Emmanuel-Thomas har under många år varit smått dominerande i Arsenals ungdoms- och reservlag. Han upptäcktes av en Arsenal-scout redan som sjuåring och har sedan dess spenderat all sin tid i klubben. På senare år har han gått från klarhet till klarhet, men det endast på reservlagsnivå.

Sedan början av 2009 har han i tur och ordning varit utlånad till Blackpool, Doncaster och nu till Cardiff City. Han har gjort helt okej ifrån sig i alla tre klubbar, men har misslyckats med att göra något större intryck.

I Cardiff har han fått sällskap av Aaron Ramsey, men i Wales har det mest blivit korta inhopp för engelsmannen. JET är ingen dålig spelare och har absolut en framtid inom toppfotbollen, men både min och en hel del andras åsikter är den att han inte är bra nog för Arsenal.

För att bli något i ett av världens bästa lag måste du ha en talang utöver det vanliga (lex Wilshere/Fabregas) och det är någonting JET saknar. Han kan dominera på reservlagsnivå och är en tuff spelare att möta, men i Arsenal har han tyvärr ingen framtid, åtminstone inte i mina ögon.

Just nu måste han peta Robin van Persie, M. Chamakh och Nicklas Bendtner som central anfallare och det är helt enkelt tre för bra spelare han måste ta sig förbi. Den enda öppningen som kan öppna sig är ifall Bendtner bestämmer sig för att lämna Arsenal i sommar. I sådana fall skulle JET kunna vara en av de få som skulle kunna acceptera en bänkplats och bara spela ett fåtal gånger under en säsong. Om möjligheterna inte dyker upp i a-laget väntar fortsatt utlåning eller spel i reservlaget.

Aaron Ramsey

Aaron Ramsey bör egentligen inte finnas med på den här listan, men på grund av förra säsongens förfärliga fotskada har han den här säsongen blivit tvungen att hitta speltid i andra lag. Ramsey är fortfarande en stor pusselbit i Arsenals framtida lagbygge, men Wenger vill ta det långsamt med walesaren för att inte riskera en repris på Eduardo.

I vintras lånades han ut till Nottingham Forest, men där blev det bara två matcher på grund av flera uppskjutna matcher. Trots att han knappt spelade någonting blev han en publikfavorit direkt. Nottingham-supportrarna sjöng ständigt hans namn och var som galna efter autografer.

För ett par veckor sedan blev Ramsey utlånad ännu en gång, den här gången till hans moderklubb Cardiff City. Där har han satt större avtryck än sin lagkamrat JET. Ramsey blev i sin första match från start vald till Man of The Match och i sin andra match gjorde han så här.

Tyvärr blev han skadad precis efter att han blivit uttagen i Wales landslagstrupp och har ända sedan dess tillbringat sin tid vid sidlinjen. Ramseys spel ser dock lovande ut, men det gäller att inte göra om samma misstag som man gjorde med Eduardo. Kroaten såg till en början ut som om han knappt varit skadad innan han blev ett enda stort misslyckande säsongen 09/10.

Aaron Ramsey där han hör hemma. Foto: Bildbyrån.

För Ramsey gäller det att fortsätta prestera, och vem vet, kanske får han chansen att ta tillbaka sin plats i Arsenal fram mot vårkanten då ett löjligt hektiskt schema väntar oss. Den som lever får se.

Craig Eastmond

Craig Eastmond är ännu en gunner som började spela för Arsenal i tidig ålder. Trots att han spenderade sina första år i Millwall gick han till Arsenal redan som elvaåring. Eastmond blev allt bättre genom åren och kulmen nåddes när han var en stor del i det Arsenal som vann FA Youth Cup 2009.

Efter succén i ungdomslaget blev han uppflyttad till reservlaget och fick sedanefter även göra sin debut i a-laget. Under säsongen 2009/2010 led Arsenal av stora skadebekymmer vilket tillät Eastmond komma in och täcka upp för bl.a. Song och Denilson som defensiv mittfältare. Den unge engelsmannen fick bland annat spela från start mot Bolton (Premier League) och Stoke (FA-cupen).

Intrycken han lämnade i sina inhopp och matcher från start var dock nervöst, oerfaret och inte så bra. Under försäsongen 2010(/2011) tog Emmanuel Frimpong hans plats och gjorde stor succé under försäsongen. På grund av en långtidsskada på Frimpong fick dock Eastmond ta tillbaka sin roll i laget.

Efter att inte ha spelat en enda match under säsongen blev han utlånad till sin moderklubb Millwall i slutet av januari månad. Där har han fått spela tre matcher utan att ha gjort något större intryck.

Kyle Bartley

Efter att ha börjat sin karriär i Bolton flyttade Kyle Bartley till Arsenal år 2007. Bartley blev snabbt en av de viktigaste spelarna i ungdomslaget och var en vital del av laget som vann FA Youth Cup 2009.

Efter succén i ungdomslaget valde Wenger att slussa iväg honom på lån för att låta honom känna på seniorfotboll. Efter två lån till Sheffield United lånades han ut till Glasgow Rangers i slutet av januari. Tiden i Sheffield United blev inte för lyckad (var dock inget misslyckande) och han bad sin tränare om att få lämna laget i slutet av januari eftersom han inte kände sig säker på sin framtid i Sheffield United.

Glasgow Rangers valde att låna in den unge engelsmannen under transferfönstrets sista dag. I Rangers har Bartley fått nöta bänk, men fick göra sin debut i förra veckans Europa League-möte mot Sportin Lissabon. Bartley fick spela matchen som defensiv mittfältare trots att han under hela sin karriär spelat som mittback.

Debuten blev dock inte lyckad då han först drog på sig ett gult kort efter bara tre minuter och sedan slarvade bort en hel del bollar i både försvaret och på mittfältet.

Kyle Bartley har dock ofta nämnts som en framtida storback och är trots sitt bänknötande i Glasgow Rangers en talang som Wenger håller ögonen på. Dessutom är han på väg uppåt då han fått starta de två senaste matcherna.

Vito Mannone

Trots Arsenals målvaktsproblem i höstas valde Arsène Wenger att skicka iväg italienaren på lån. Detta beslutet togs enbart eftersom vi för tillfället hade tre friska målvakter i Manuel Almunia, Lukasz Fabianski och Wojciech Szczesny.

Trots att Mannone fick sitta på bänken under sina första matcher i Hull gjorde han succé direkt när han fick chansen. Den 13 november gjorde han sin debut mot Scounthorpe United och höll nollan. Efter det hann han med att spela sju matcher, hålla nollan fyra gånger och rädda en straff innan han blev skadad i slutet av december.

Mannone går bra i Hull. Foto: Bildbyrån.

Arsenal tog tillbaka Mannone i januari, men skickade tillbaka honom till Hull nästan direkt. Italienaren har dock inte spelat alls sedan han ådrog sig skadan som nu hållt honom borta i snart tre månader.

Ryo Miyaichi

Det var många som i somras höjde på ögonbrynen när Arsenal sades vara intresserade av en 17-årig japan. Ryo kom under den sommaren att spela ett par provmatcher för Arsenal där han gjorde helt okej ifrån sig.

Miyaichi hade inte ens gjort någon större uppmärksamhet i sitt hemland Japan när han i höstas sades ha bestämt sig för att skriva på för Arsenal. Ryo hade nämligen aldrig spelat professionell fotboll i Japan, utan hade under hela sin ungdom spelat med sitt skollag.

I januari skrevs alla papper på i London och Ryo själv sade att det var Wengers punchline "Arsenal is your home" som fick honom att skriva på för The Gunners. I slutet av samma månad lånades han ut till Eredivise-laget Feyenoord där han sedan dess gjort megasuccé.

I sin första professionella fotbollsmatch blev han vald till MoTM och valdes in i veckans lag. Många trodde att det skulle bli svårt att toppa det, men i sin andra match från start gjorde han ett vackert mål och var sedan inblandad i det matchavgörande målet. Efter matchen hyllades han så här av hemmasupportrarna.

Uppmärksamheten kring japanen har nu blivit så stor att Arsenal förbjudit honom att göra intervjuer för all media. Detta för att låta honom utvecklas i så stor ro som möjligt. Den här sagan ser just nu ut att bara kunna sluta lyckligt, men det är ännu för tidigt att göra några stora slutsatser, trots att hans start varit extremt imponerande.

Wellington Silva

Sist men inte minst har vi brassetalangen Wellington Silva!

Silva växte upp i ett av Rio de Janeiros fattigaste områden och hade som enda intresse att spela fotboll ute på gatan. Väl där lärde han sig snabbt att vägen till framgång endast kunde komma till genom hårt arbete. Efter ett par år upptäcktes han av en scout från Portuguesa där han sedermera fick spela riktig fotboll.

Silva gjorde så pass bra ifrån sig i Portuguesa att han drog till sig intresse från det brasilianska topplaget Fluminese. Trots att han inte ville lämna Portuguesa gjorde han det eftersom Fluminese lovade att stötta både honom och hans familj ekonomiskt samt ge honom en ärlig chans i a-laget.

Denilson är en mycket god vän till Silva. Foto: Bildbyrån.

Efter många om och men fick han till slut 17 starter i laget innan Arsenal valde att sätta in en stöt och värva honom innan det blev för sent. I Arsenal fick han provspela för ungdomslaget och gjorde mycket bra ifrån sig. Bl.a. avgjorde han ett möte mot Manchester United under försäsongen.

I januari 2011 blev hans övergång klar till Arsenal, men klubben misslyckades med att skaffa arbetstillstånd för brasilianaren som således fick skickas ut på lån. La Liga-laget Levante var en av de första klubbarna att dra i honom och fick till slut även igenom affären.

Väl i Levante har Silvas resa tagit en annorlunda törn. Han fick göra sitt första inhopp för klubben mot Getafe i slutet av januari, men har sedan dess inte ens funnits med på bänken. Det har spelats två matcher sedan han fick inhoppet mot Getafe och i bägge fallen har han i inför-rapporterna varit med på bänken för att sedan bli struken.

Konstigheten ligger i det att han inte dragits med någon skada alls och har mystiskt nog blivit borttagen från truppen två gånger om i sista minuten. I senaste matchen åkte han inte ens med laget till bortamatchen mot Real Madrid trots att han från början "fanns med på bänken".

Den här sagan är dock långt ifrån slut och endast tiden kan bevisa vart Silva till slut kommer att hamna.

***********

Detta var dock allt för idag! Naturligtvis har jag inte tagit med en hel del reserv- och ungdomsspelare utan endast fokuserat på de som är närmast spel i a-laget. Två som jag så här på förhand ser att jag missat är Sanchez Watt i Leeds och Benik Afobe i Huddersfield, men jag anser att bägge för stunden är för långt borta från a-laget.

Om ni har några frågor eller funderingar är det bara att skriva av er i kommentarspåret! Vi hörs imorgon med ett fullproppat videoinlägg - tack och hej!