Snart söndag

Man får snart börja kalla sig en twittrare när man jämför sig med övriga bloggare på denna sajt. Kicken har fantastiskt nog kört med mailväkteri och besvarat över 400 frågor. Sanslöst och säkert fullt i klass med vad Amy Diamond får utstå från fulla fula unga tolvåringar en lördag eftermiddag på närmaste köpcenter.

Nog snackat om Kickens storhet och till viktigare saker. Ligacupfinalen närmar sig med stormsteg och även om jag är en av cupens största dissare så måste jag medge att jag vill se kapten Van Persie lyfta chokladpokalen på söndag. Inte för min egen skull, jag kommer ändå inte att se tillbaka på den som en väsentlig del av vår historia, men för lagets. Om Wenger lyckas få killarna att tro att denna cup är en språngbräda mot större bedrifter så är jag helt för satsningen. Skulle det däremot visa sig att vi inte vinner något mer i år och än värre inte de närmaste åren så kan vi titta tillbaka och säga att det där med ligacup kanske inte är så dumt. Ungefär som Liverpoolarna nu nyper sig i armen och monotont mumlar "Europa League är också en stor cup".

Jag vill se bästa laget på söndag, inte någon halvmesyr. Detta är inte av anledningen att jag vill vinna till varje pris utan snarare för att jag inte vill se Denilson och Bendtner från start fler gånger den här säsongen. Jag vill inte se Arsenal så idéfattigt och viljelöst. Jag vill se Arsenal heltaggade inför uppgiften och nu är vi också inne i den perioden på säsongen där klyschan "varje match är en cupfinal" ska användas.

Jag inbillar mig också att Wenger är inne på min linje, han är det ibland. Walcott och Fabregas är tunga avbräck, men Arsjavin och Nasri ska kunna klara kanterna och Wilshere ska räcka till som kreativ kraft i mitten. Frågan är ju vem som spelar bredvid. Diaby? Denilson? Ramsey? Viktigast av alla är nog ändå Song. Han ger oss kraft på mittfältet och jag tror någonstans också att han skrämmer motståndet mest. Han är överallt och kan vara hur hänsynslös som helst och även hur bra som helst. Nuförtiden är han dessutom sällan riktigt dålig.

Om 45 timmar vet vi säkert hur det gått. Nerverna har lagt sig och antingen sitter vi med ett leende på läpparna eller så har vi ännu en gång fått uppleva ett misslyckande. Det är i alla fall lyxproblem att stå inför, det är alltid bättre att vara i en cupfinal än utanför. Runt om i Sverige är pubarna sprängfyllda med Gooners, forumet svämmar över av trådar och det är tydligt hur Arsenal Sweden kommer att dominera. Jag lovar att vi gör skillnad så vråla allt ni kan på söndag. Själv ligger jag i höghöjdsträning. På höga c.