Vad åt Robin van Persie?

God eftermiddag! Det började med att Arsenal.com släppte bilder på lagets träning inför returen mot Barcelona. Sedan fortsatte det med rykten om att Robin van Persie finns med i Arsenals trupp. Till sist bekräftades det hela av Arsenal.com som lade upp den här notisen. Nu återstår den kanske mest intressanta frågan - hur gick det till?

Efter finalen mot Birmingham blev folk först rädda att RvP skulle missa resten av säsongen (det brukar ju bli så...), men efter undersökningar och dylikt kom klubben med ett uttalande om att han blir borta tre till fyra veckor. Vissa journalister menade dock att det kunde sträcka sig upp till sex veckor.

Fram tills bara för några timmar sedan var van Persie inte ens ett samtalsämne. Från ingenstans - precis som Big Bang (om ni tror på det det vill säga) - kommer nu nyheten om att han är med på planet till Barcelona. Det återstår visserligen frågetecken kring om han kommer att starta, om han kommer vara på bänken eller om han ens kommer att befinna sig på bänken. Huvudsaken är inte om han kan spela eller ej, utan hans mirakulösa comeback. Här pratar vi ju trots allt om en man som vanligtvis går sönder så fort man petar honom med ett lillfinger.

Personligen är jag väldigt säker på att holländaren inte startar. Jag ställer mig fortfarande kraftigt tveksam till om han är 100 % fit eller ej. Wenger angav Fabregas som 90 % fit och då känns aningen komiskt ifall van Persie himself skulle gå från noll till hundra på en-två dagar. Men vem vet? Kanske har det varit en bluff hela vägen? Kanske har Wenger mörkat? Kanske vilades han mot Sunderland med flit? Inte ens de med insider-källor har en aning om det och det säger det mesta om saken i fråga.

Om jag får dra iväg min gissning startar han på bänken och byts in mot slutet. Han har ju trots allt tränat och antagligen genomgått ett så kallat fitness test för att se om man är redo att spela match eller ej. Precis samma fitness test som Song misslyckades med.

Arsenal är naturligtvis ett mycket bättre lag med Robin van Persie i spetsen och visst kan han vara skillnaden mellan en vinst och förlust, men hur det än går tror jag inte det är holländaren som på något sätt skulle avgöra matchen. Ifall vi nu mot all förmodan (jag är pessimistiskt inställd, förlåt!) skall få till ett resultat mot självaste Barca på Camp Nou är det en laginsats som bygger på det.

Alla måste ta sitt jobb och alla måste sätta laget före sig själv, t.o.m. en sådan som Bendtner. Om de spelar som om det vore en match mellan liv och död finns chansen att åstadkomma mästerverk, men det kommer bli svårt, så himla svårt.

Vi hade stora problem med att luckra upp Barcelona på Emirates och trots att både Piqué och Puyol saknas känns det som om det måste till någonting alldeles extra för att vi skall gå vidare! Missförstå mig inte, jag är positiv i grund och botten, men det känns som om spelarna måste höja sig ännu ett snäpp (om vi jämför med första mötet) om vi skall ha en chans på Camp Nou.

Det är dock en utmaning som passar oss alldeles utmärkt. På senare tid (läs: sedan ett par månader tillbaka) har vi varit ett lag som allt som oftast presterat när vi vart underdogs och speciellt när vi legat under i matcher. Naturligtvis finns bottennapp nära att ta till hands som exempel på det motsatta, men det räcker med att se första mötet lagen emellan för att se vad jag menar. Vi mötte Barcelona, var tippade att förlora och låg under i halvtid. Då vände vi på hela mackan!

Hur konstigt det än låter har Arsenal presterat bättre när man har blivit satta under press. Vi ledde med 2-0 mot Sp*rs, men tappade det. Vi ledde 4-0 mot Newcastle, men tappade det. Vi ledde 1-0 mot Sunderland, men tappade det. Vi ledde 2-1 mot Shaktar Donetsk, men tappade det. Vi hade 1-1 mot Birmingham i Carling Cup-finalen, men tappade det.

När Manchester United vunnit sina matcher och vi varit tvingade till att vinna, ja, då har vi även gjort det. Men när United förlorat eller tappat poäng, ja, då har vi helt plötsligt gjort detsamma. Det krävs inget geni att förstå att det här laget är lite udda i just den bemärkelsen. Samtidigt är det ett gott omen inför det som komma skall.

Vi åker till Camp Nou, vi är tippade att åka ur och troligtvis lär Barcelona måla förr eller senare. Vad kan då gå bättre än att se ett Arsenal kontra in 1-1 i sista minuten och säkra avancemang? Sure, det är bara drömmar just nu, men om 48 timmar kan det bli verklighet.

Sist men minst gäller det att sätta stopp för Barcelonas offensiv som är världens i särklass bästa. Underskattade Pedro, magikern Messi, målskytten Villa, spelfördelaren Xavi och hjärnan Iniesta. Det är inte pjåkiga spelare vi ställs mot! På Emirates hittade de gång på gång vägar genom Arsenal-försvaret och om Villa inte tagit ett extra steg och ställt sig offside och om Messi inte gjort detsamma hade det mycket väl kunnat sluta 3-0 till Barca och inte 2-1 till Arsenal.

För oss supportrar kommer det bli en resa mellan helvete och himmel, men det börjar vi ju bli vana med nu. Vad som än händer får vi komma ihåg att det är fortsatt kamp i både FA-cupen (kvartsfinal) och ligan (3 poäng mot WBA = samma poäng som United). Ifall vi åker ur är inte hoppet om en titel kört, men visst kan det bli en emotionell berg- och dalbana som väntar laget, klubben och fansen.

Det kommer bli svårt och tufft, men det kommer bli vackert och njutbart. Arsenal och Barcelona spelar den finaste fotbollen i världen och jag tror ingen neutral tittare kommer bli besviken. För oss supportrar kommer det dock bli värre. Nu får vi gå ner på knä och be fotbollsgudarna om en vinst, det är i varje fall vad jag tänker göra nu. Tack och hej.