FA-cupen & Manchester United
fre 11 mar 2011 kl 13:38
God eftermiddag! Livet går vidare, Arsenal går vidare och bloggen går vidare. Imorgon är det ännu en gång dags för match och den här gången är det FA-cupen vi ska ta oss an. En vinst mot Manchester United skulle inte bara säkra en plats i semifinalen, utan även se oss i semifinal för 27nde gången någonsin, vilket är ett rekord! Å andra sidan gäller exakt samma sak Manchester United. Mer om det kan ni läsa i den fullpackade inför-rapporten som går att finna här.
Nu vet jag exakt hur svår morgondagens möte är och jag vill verkligen inte gå saker och ting i förväg (om ni tror det), utan det jag vill göra är att upplysa er alla om vilka lag som är kvar i FA-cupen:
Arsenal
Manchester United
Manchester City
Birmingham
Bolton
Reading
Stoke
West Ham
Tänk er då att den här listan kommer att halveras när matcherna är färdigspelade. Jag vet att det är ett väldigt stort "om", men "om" vi skulle ta oss förbi Manchester United finns alla chanser till ännu ett finalbesök på Wembley. Alla lag är överkomliga och just nu drömmar jag bara om tanken att få revansch mot Birmingham i en eventuell semifinal eller final. Hur skönt skulle det inte vara att tvåla till dem efter det vi fick uppleva för bara en månad sedan?
Men, nu kommer vi ju till det här att inte gå saker och ting i förväg. Manchester United är det bästa laget som är kvar i FA-cupen och självklart är det Arsenal som har förmånen att möta just dem. Det är ett tufft möte som kan gå exakt hur som helst och det finns således skäl till att vara både pessimistisk och optimistisk.
Precis som jag skrivit i inför-rapporten är Manchester United ett skadeskjutet djur just nu. Man har inte bara skador på nyckelspelare som Ferdinand och Nani, utan man kommer att stega ut på Old Trafford men tung mental vecka bakom sig. Man har nämligen gått och förlorat mot mästarlaget Chelsea samt berg- och dalbanelaget Liverpool. Lägg där till förlusten mot Wolves som bara skedde några veckor sedan. Precis som vår dröm om en trippel gått i kras har deras dröm om en obesegrad säsong gått i kras när man nu gått från obesegrade till tre förluster på en väldigt kort tid.
På lika kort tid har dock Arsenal åkt ur två turneringar. Först förlorade man finalen mot Birmingham i Carling Cup och sedan åkte man på ett bedrövligt sätt ut mot Barcelona i åttondelsfinalen i Champions League. Lägg där till flera skador på nyckelspelare som Fabianski, Szczesny, Fabregas och Walcott. Det är alltså två skadade lag - på fler än ett sätt - som imorgon stegar ut på Old Trafford.
Om det här vart en normal match med ett någorlunda friskt United och ett normalt sett småskadat Arsenal hade jag nästan gått all-in på en United-vinst, men på grund av förutsättningarna har jag ingen aning om hur matchen kommer att se ut, vem som kommer att göra mål och vad som kommer att hända. Det enda jag vet är att det är två lag som är extremt desperat över en vinst, vilket kan resultera i att stämingen hettar upp förr eller senare.
Med tanke på vad som står på spel är det här inte vilken cupdrabbning som helst. Det är en match som betyder mer än en vinst, mer än ett avancemang och mer än en semifinalplats. Den här matchen är för bägge lagen vital för det mentala. En förlust för United kan sätta stora bromsspår i så väl ligan som i Champions League. En förlust för Arsenal innebär att man enbart har ligan kvar att kämpa för - både på gott och ont.
Att rivaliteten lagen emellan smått börjat återuppstå är enbart kul. Det var länge sedan man kände den känslan, men när vi nu fightas med självaste United i både FA-cupen och Premier League kommer bägge lagen hålla koll på varandras resultat - i varenda match. Oavsett hur det går i den här matchen talar mycket för att Premier League avgörs på Emirates när dessa lag går upp mot varandra i en av de sista omgångarna i Premier League. Att då för Arsenal ha en vinst med sig skulle innebära att man senare i vår går in i det mötet utan en mental spärr som säger "att det inte går att vinna över United".
The Double är nu det vi siktar på och ifall vi mot all förmodan (personligen tror jag inte att det kommer att gå) skulle vinna dubbeln kommer matcherna mot Birmingham och Barcelona vara som bortblåsta. Och om någon inför säsongen hade frågat mig vad jag vinner helst hade jag utan tvekan sagt Premier League. Det är världens bästa liga och att över 38 tuffa omgångar komma ut som det bästa laget är i mina ögon större än att vinna Champions League, åtminstone för Arsenal.
Men precis som jag nämnt om och om igen är allt det här drömmar, och att drömmar är till för att förverkligas tror jag mindre och mindre på. Oddsen talar fortfarande för att vi sammanfattar den här säsongen med exakt noll titlar och om det skulle hända skulle jag inte bli förvånad.
Jag är fortfarande på gränsen mellan att vara pessimist och optimist, men av hela mitt hjärta, hela min kropp och hela min själ hoppas jag mer än någonsin att vi ser till att för en gångs skull bära hem en titel till norra London igen. Att vinna mot Manchester United i kvartsfinalen är en bra början.