Lehmann och perspektiv

Helgen som gick känns avlägsen och det känns kymigt att det är nästan två veckor till nästa Arsenalmatch. Det är förstås en sanning med modifikation eftersom det vankas Champions Leaguefotboll på Kopparvallen i övermorgon. Substitut kanske, men åtminstone med snygga tröjor på.

Det har debatterats flitigt kring om Lehmann nu ska få ta över målvaktshandskarna och lämna Almunia ute i kylan för gott. I mitt förra inlägg sågade jag spanjoren längs med fotknölarna, men att sätta in Lehmann? I mitt tycke är det en desperat plan som mycket väl kan slå bakut och då står vi där med ännu en nesa.

Wenger står för ett känsligt val, att sätta in en målvakt som fyllt 41 och inte spelat en tävlingsmatch på nio månader, självvald fotbollspensionär för att ersätta en topptränad Premier League-målvakt kan visa sig vara dömt att misslyckas. Det kan också vara ett genidrag, men jag skulle inte chansa.

När nu Wenger inte gjorde det han borde så ska han och vi på något vis få stå för det beslutet. Det sägs att han lade ett stort bud på Liverpools Reina men egentligen kvittar det, för om Wenger var seriöst ute efter en målvakt så kan inte Reina ha varit den enda kandidaten. Vad gjorde att det inte blev en affär?

Man kan med idiotlogik hävda att vi inte bjöd tillräckligt. Det är säkert sant i en del fall, men jag misstänker att det inte handlar om bara det. Vi är kanske inte det coolaste laget att gå till, vi erbjuder alldeles för taskiga löner, vår målvaktstränare har rykte om sig att vara kass, man tror sig inte kunna vinna pokaler i Arsenal och så vidare. ALLA vill inte till Arsenal hur svårt det än kan låta för en supporter.

I Wengers memoarer kommer vi att kunna läsa om alla transfers som aldrig blev av. Det tas massor av kontakter under ett transferfönster, men det är också många bitar som ska falla på plats. Allt handlar inte om pengar även om jag precis som ni "vet" att vi är snåla med utgifterna.

Nu spekuleras det i att Arsenal i allmänhet och Arsene Wenger i synnerhet kommer att bli tvungna att krypa till korset och göra några storköp i sommar. Jag skulle välkomna ett par riktigt etablerade spelare till klubben som ligger inom våra ekonomiska ramar. Våra unga spelare behöver stöd från rutinerade killar som vet vad det handlar om när varje match är en cupfinal för oavsett vad Wenger säger så saknar detta laget all form av killerinstinkt och hänsynslöshet när det gäller att avgöra matcher och hålla i ett resultat.

Wenger har denna säsongen chans att bli hjälte och den chansen är långtifrån borta ännu. Miraklet kan ske att vi från och med nu börjar räta på ryggarna och spela fotboll med självförtroende. Vi har Blackburn hemma i nästa omgång och det borde vara en fin språngbräda för segrar. Tuffa matcher väntar senare med både Tottenham och Stoke borta.

Hur allt än går så måste vi kunna andas ut efteråt och säga att det är bättre att vara med än att inte vara det. Liverpool och Tottenham ser i nuläget ut att gå mot Europa Leaguefotboll nästa år och skulle inget hellre önska än att vara i våra skor. Det är två lag som satsat mycket pengar och kraft på att nå toppen. Den arena Arsenal spelar på är inte densamma som när vi tog ligan 2004. Chelsea och Man C har förändrat landskapet för alltid, men det var Arsenal som klarade att hänga med i toppen, inte Liverpool, inte Tottenham, inte Everton eller Aston Villa. Nåt bra har 20-åringarna sysslat med.

Allt ska sättas i perspektiv, hur frustrerande det än är ibland. Hur dåliga vi än är så är vi inte Spursklass, de har fortfarande inte slutat före oss i ligan sedan Wenger tillträdde. Deras sejour i Champions League ser ut att bli ettårig och de har en ligacup att stoltsera med i modern tid. Att kräva pokaler för Arsenal är att vara historielös, vi har alltid varit ett jojolag och faktum är att vi befinner oss i den längsta framgångseran någonsin i klubben. Den kunde gott ha kantats av lite fler bucklor, men helt ärligt så bör vi istället njuta av att hålla på världens vackraste lag lite mer.

Tills nästa säsong kan vi vara säkra på några saker oavsett vad som händer. Vi slutar topp fyra, Wenger är vår manager, vi har värvat minst en fransman, van Persie är skadad minst fem månader av säsongen och Arsenal Sweden fortsätter att växa så att det knakar. Vi har all anledning att se glada ut. Det är bara så satans svårt när laget inte känner som vi gör.