Galenskap, hat och kärlek

Det finns vissa saker jag fullkomligen älskar med dagens moderna teknik. Som att man halvvägs in i ett inlägg (cirka trettio-fyrtio minuter) märker hur skärmen fryser till is. Man försöker desperat att komma åt Ctrl+A, Ctrl+C och öppna upp Notepad (eller Anteckningar som det så fint heter på svenska) innan man övertas av en heltäckande blå stämma som självfallet övertar hela skärmen, även kallat bluescreen.

I mitt desperata försök att spara inlägget klistrade jag in det i sökfältsfältet som finns i Firefox, bara för att efter restarten märka att det försvunnit, men att ett citat från inlägget fanns kvar i adressfältet. Det är sådant som får mig att hålla med Andy Rooney, till min ofrivilliga glädje.

Jag tar dock nya tag! Jag må ha slösat fyrtio minuter av mitt liv, men det är smällar man får ta. Hur var det nu jag började? Just ja, målvakter!

Jens Lehmann, även kallad Mad Jens/Crazy Jens/Jens the Psycho/CJ, har alltså gjort comeback i Arsenal efter att han beslutat sig för att ge upp pensionen dagen efter att Gerry Peyton ringde och frågade om han hade lust att åka till London för att börja träna igen.

Det känns lite som om han satt där hemma i Tyskland, sippade på sitt kaffe, åt en kanelbulle, läste tidningen och gungade på i sin gungstol till ett vackert solsken en solig vårdag. Fast det låter å andra sidan inte så himla Lehmannskt. Det skulle således inte förvåna mig om han stod och hoppade runt kring en boxningssäck med ett ditritat ansikte av Drogba, van Nistelrooy, eller kanske Rooney för den delen. Fast så är nog inte fallet, tror jag åtminstone.

Boxningssäck á la Jens Lehmann.

Medan fjorton Arsenal-spelare är på landslagsuppdrag och en drös andra gunners har ledigt bestämde sig Jens för att åka till London Colney för ännu ett träningspass. Eftersom det engelska landslaget alltid använder Arsenals träningsanläggning passade han således på att kika förbi.

Det var även där det här fantastiska fotot togs. Jag vet inte varför, men jag är fullkomligt kär i just den bilden, vilket är ack så konstigt med tanke på vilka man faktiskt ser på bilden i fråga. Ashley "Air Rifle" Cole och John "otrogen-med-min-lagkamrats-fru" Terry är ju två personer som jag helst inte tittar på, men jag vet inte, det fotot känns bara så himla fulsnyggt. Svårt att förklara i ord.

apropå Jens glömde jag ha med ett fantastiskt citat i gårdagens blogg, nämligen detta:

The reception I got from Arsenal fans during the warm-up was amazing - it’s nice to know they haven’t forgotten me. Am I still invincible? We’ll see.

Är han fortfarande invincible? We'll see.

En man Jens måste ta sig förbi för att få spela är dock Manuel Almunia (eller heter han Alumnia?) som idag gick ut i media och påstod att Arsenal var i säkra händer med honom mellan målstolparna:

I have had some very bad moments this season but now I am content because I am playing again. I am a professional and I would never leave a club or a project unless it was the decision of the manager. I will always defend my club. I am an Arsenal player and that's where I want to succeed.

The injuries to Fabianski and Szczesny have given me a chance in the position again. I am sorry for my team-mates and I'm hoping they make a quick recovery, but now is my moment at Arsenal. It's an important time but I will try to enjoy it and do my best for the team.

I don't have problems with Lehmann. It's certain that we've had differences in the past but after he left Arsenal we spoke and everything is clear now. I have a good relationship with him and there is respect between us. I don't believe it should generate controversy for the rest of the team. Lehmann has arrived to help us and that is positive for our work this season. For me, Jens Lehmann was one of the best keepers in the world and his experience could be helpful.

To fail in the Carling Cup, FA Cup and Champions League was a hard blow for us, but the title is possible and this is our challenge. It's been difficult with injuries and confidence. We need Cesc Fabregas because he's such an important player for us and I'm hoping he'll be back from injury as quickly as possible.

Här vore det ju så enkelt att börja såga spanjoren längs fotknölarna, påstå att han är en fullblodad idiot eller att han borde säljas till något divison tre-lag i Bulgarien. Det tänker jag däremot inte göra. Sanningen är faktiskt att jag tycker synd om killen.

Almunia har blivit ett rent hatobjekt för majoriteten av Arsenal-supportrarna och den senaste blundern mot West Bromwich gjorde inte saker och ting bättre, varken för honom eller för oss. Spanjoren har aldrig varit fansens favorit och till och med när han gjorde en kanonsäsong 2008/2009 var han fortfarande ogillad av en stor klunga arsenalfans.

Ni som håller någorlunda koll på Allsvenskan kanske kommer ihåg Tomi Maanoja som under förra säsongen fick uppleva en bedrövlig säsong i AIK-målet. Han blev kritiserad av egna spelare, egna tränare, egna fans, journalister, neutrala, ja, av i stort sett alla. Den kritken blev till slut så pass hård, så pass stor och så pass vidgad att det övergick i rent hat. Efter att allt rabalder lagt sig erkände finländaren att han till och med hade planer på att lägga handskarna på hyllan under den värsta perioden. Medan vi inte har ett liknande fall i Arsenal finns det flera paralleller man kan dra händelserna emellan.

Kommer ni ihåg Arsenal-supportern som vann en dagstur på London Colney? Han berättade om hur han fick se spelarna träna, äta och vila. Han berättade om en massa intressanta saker han fick vara med om och bara för att understryka att han talade sanning postade han en hel del bilder på både sig själv och spelare. Än idag är det en specifik berättelse som jag fortfarande kommer ihåg. Den här supportern hade vistats i ett rum där Cesc Fabregas och Theo Walcott tittade på TV. In hade Almunia kommit genom dörren. Fabregas och Walcott tittade vem som kom in i dörren, men tittade samma sekund tillbaka på tv:n, utan att ens säga en hälsningsfras. Almunia hade sedan vänt sig om och gått tillbaka. Naturligtvis kan det här vara en lögn, ett sammanträffande eller ren slump, men intrycket man får och fått sedan en lång tid tillbaka är att spanjoren helt enkelt är utanför.

Manuel Almunia - utanför. Foto: Bildbyrån.

Manuel Almunia hör inte hemma i Arsenal (kvalitetsmässigt) och kan inte göra så mycket åt det. Han försöker göra sitt bästa, men som vi ser om och om igen räcker det inte till. Egentligen skulle han aldrig fått spela mer den här säsongen, men på grund av en skadekris på målvaktsfronten fick spanjoren ta på sig handskarna igen och ställa sig på planen. Men trots att han under långa stunder faktiskt är en stabil och helt okej målvakt kommer till slut den där blundern, följt av ännu en groda, följt av ännu en tabbe. Det går helt enkelt inte.

Han är inte bra nog för Arsenal och jag förstår än idag varför han i somras inte valde att lämna Arsenal självmant. Naturligtvis har han inte så många andra att skylla på än sig själv. Det är han som stått för grodorna som inte bara kostat oss värdefulla poäng, utan som tillsammans med andra målvaktstabbar från andra målvakter mycket väl kan ha kostat oss ligatiteln förra säsongen. Och risken finns för att samma historia upprepar sig.

Att Almunia är en dålig målvakt kan vi alla komma överens om, men låt bli hatet. Det tjänar inget till. Det räcker så.

Låt oss istället prata om lite roligare saker, nämligen vad Tony Adams sagt på sistone. Legendarernas legendar fortsätter ju att leva livet nere i Azerbaijan där hans Gabala FC ligger på en sjundeplats i den azerbaijanska ligan med åtta vinster, sju likaresultat och sju förluster.

Engelsmannen har naturligtvis haft koll på Arsenal från sitt hotellrum i det femstjärniga hotell där han bott sedan han flyttade till Qəbələ. Det här har han att säga om årets slutspurt:

My heart says the Arsenal of course but my head says United - they’ve just got too many players who’ve won it before. When you have done it and you’ve crossed the line, you know when to peak and when not to peak and when to win games. Once you’ve done it once, you know when to step up to the plate.

During the winter break I went back there for the game against Manchester City and I did a couple of interviews and I honestly thought the League Cup was the one for them this season, to start the ball rolling. Unfortunately they missed out on that one; I’d like to see them win a trophy soon.

Det är ju så att jag tror att vi alla tänker lite som Tony Adams. Hjärtat säger 100 % Arsenal, men tyvärr finns det en kroppsdel som heter hjärnan, och den vill av någon konstig anledning inte hålla med hjärtat. Jag brukar intala mig själv att det är nio matcher kvar, tjugosju poäng kvar att spela om och långt ifrån över, men jag kommer ändå inte väg från tanken att ett visst Manchester United ändå kommer ta det i slutändan. Äsch, jag försöker igen. Nio matcher, tjugosju poäng, långt ifrån över. Mm, det kan gå.

Laget, tränarna och spelarna med en viss Robin van Persie gör dock helt rätt i att tro att det är möjligt med både hjärna, hjärta, fötter, tår, mage, hår och allting annat. Det är deras jobb att ta hem det och trots att många av oss är smygpessimister är chansen fortsatt stor att åstadkomma någonting, precis som van Persie säger till Goal.com:

It's a real blow that we threw away three trophies within the space of only three weeks. However, we still have another big objective and that's winning the Premier League title. We're five points behind Manchester United, but have a game in hand, so we can narrow the gap to two points. It's actually an advantage that we're no longer active in other competitions, so we won't get distracted.

We still have everything in our own hands and will do our utmost to win the league title, even though we have been dealt a few big blows in recent weeks. Birmingham beat us in the (Carling Cup) final, but then lost the following four league games. The Premier League has been absolutely crazy this year. I hope that we learned something from the lost final, but you never know whether you actually did.

Med all ärlighet är det nog ingen av oss som misstycker när han säger att det här årets upplaga av Premier League kanske har varit den konstigaste hittills sedan den nya ligan introducerades 1992. Det har varit enormt konstiga transferaffärer, enormt konstiga rykten, enormt konstiga resultat, enormt konstiga formkurvor, enormt konstiga lag, enormt konstiga mål, enormt konstiga incidenter och enormt konstiga matcher. Det, om något, får mig faktiskt att tro med både kropp och själ att vi har en stor chans att vinna ligan.

Många supportrar har redan reagerat som om säsongen är över - till viss mån även jag - men det återstår ju trots allt nio matcher. Och vem vet egentligen vad som händer i den här galna upplagan av Premier League? Det skulle därför helt ärligt inte förvåna mig om Chelsea gör en Arsenal 1997/1998 och vinner varenda match som är kvar och tar hem ligan. Det är ett minst sagt ett otroligt scenario, men seriöst, vad har vi inte upplevt den här säsongen som inte går under den teckningen?

Vem trodde att Cheick Tiote gjort 4-4 på volley för att fullborda en galen upphämtning? Eller att han veckan senare skulle skriva på ett sjuårskontrakt(!). Foto: Bildbyrån.

Ni som håller koll i svängarna har märkt att Arsenal börjat hålla i Away Screenings på Emirates. De visar alltså en match på storbildsskärm på Club Level och en biljett dit kostar £8. De visar inte alla matcher, men vissa bortamatcher. Det smått ironiska är dock att varenda gång de hållt i en Away Screening har det på ett eller annat sätt gått åt helvete. Newcastle, Barcelona och West Bromwich är bara tre exempel.

Hur som helst fanns Wojciech Szczesny på plats senast för att även hålla i en Q&A. Hur mycket jag än älskar honom på grund av hans supporteranda som spelare (jag förklarar det längre ner) börjar jag allvarligt tycka att han tar sig för mycket vatten över huvudet. Här är några svar han gav på frågorna som ställdes i lördags:

Q: Who is more confident? You or Nicklas Bendtner?
A: I am confident, he is arrogant.

Q: Has Jens Lehmann changed since he was last at Arsenal?
A: I was very young the first time he was at the club but he is still a nutcase!

Q: Which centre-backs do you prefer to play with?
A: Steve Bould and maybe Tony Adams!

Lägg där till allt kaxigt snack på Twitter (som jag visserligen älskar, men som jag mer och mer börjar irritera mig på) och ni förstår snart att polacken d.y. är lite för våghalsig. Saken är att jag ofta blir förälskad i spelare som nästan älskar klubben lika mycket som oss supportrar (t.ex. RvP & Wilshere) och trots att Szczesny också verkar göra det känner jag att det blivit för mycket på sistone.

Jag är en av de som ständigt förespråkar att spelare skall få säga exakt vad de vill (de är ju så formella under intervjuer), men även där finns det en gräns. Jag skrattar inte till när han säger att han själv har självförtroende jämfört med Bendtner som är "arrogant". Då känner jag bara oro.

I mina ögon får han gärna börja ta och lugna ner sig lite. Han är en fantastisk talang och har många år framför sig i klubben, men jag vet inte hur glad jag blir av tanken av att vi i framtiden kan ha en spelare som snackar skit om både motståndarespelare och lagkamrater. Nåja, han vågar i alla fall säga vad han tycker, så jag skall kanske inte kritisera honom för mycket trots allt?

Szczesny - en man med en stor mun. Foto: Bildbyrån.

Någonting som däremot gör mig förbannad är motståndarspelare som alltid har en förmåga att snacka skit om Arsenal, trots att de varit en hårsmån från att förlora. Senast var det Newcastles Enrique - eller vad han än heter - som sade att Arsenal utan Nasri är som Barcelona utan Messi efter att Arsenal tappat 4-0 till 4-4. Vad har egentligen det med upphämtningen att göra? Nasri är väl ändå ingen försvarare? Nu är det hur som helst Mulumbu från WBA som skall ge oss en känga, trots att det var ett en boll i huvudet från att tappa 2-0 till 2-3.

Twitter och sociala medier i allmänhet är fantastiskt på grund av flera anledningar, men mest på grund av att vi faktiskt får oss en insider-blick i Arsenal, så som bilder på en sovande Jack Wilshere och en Theo Walcott på morfin. Underbart, om ni frågar mig.

Lite smånyheter har vi naturligtvis att bjuda på! Samir Nasri skall försöka värva sin kompis Mehdi Benatia till Arsenal, Gael Clichy verkar vilja söka nya utmaningar och Manchester United gör ännu en ekonomiskt stor förlust.

Sist men inte minst skall vi även avge ett stort grattis till Laurent Koscielny som inom några minuter, timmar eller dagar (oklart vilket) blir pappa för första gången. Det kanske får Gunnersaurus på bättre humör.

Detta var dock allt för idag! Imorgon är det onsdag och vi hörs precis som vanligt här på Arsenal.se. Ha det!