Förändringar och förbättringar (del 2)

God morgon! Det här är en frispråkig fortsättning på den första texten som handlade om varför en ny tränare i Arsenal inte är lösningen på våra problem. Om ni inte läst den rekommenderar jag er att läsa igenom den texten först. Anledningen varför jag skriver en fortsättning är att Jokkster stod för en bra och kritisk kommentar som innebär att jag är tvungen att utveckla mitt resonemang, vilket jag nu kommer göra.

Först och främst vill jag börja med att säga att säsongen inte är över, och egentligen borde jag inte ens sitta här och diskutera det som diskuteras, men det är enbart ett svar på alla kritiska röster som höjts om Wenger. Jag varken avgudar eller älskar honom, men jag anser däremot att han fortfarande kan bevisa alla sina kritiker fel. Men det enda sättet han kommer göra det på är om han står för förändringar och förbättringar under sommaren. Och det är just det jag tänkte fortsätta prata om idag.

När Arsenal efter en grovt misslyckad säsong bytte spelsystem till 4-3-3 från ett alternativ av 4-4-2 inför säsongen 2009/2010 var det många som välkomnade förändringen. Den förändringen skulle även komma förbättra vårt spel, vårt lag och våra insatser. Efter de första matchern kallade Rit-Ola oss för Arsenal 2.0, vilket jag tycker kännetecknar hela sommarens arbete. Vi hade gjort en katastrofsäsong 2008/2009 och Wenger visste att han var tvungen att förändra någonting för att vi skulle bli ett bättre lag.

Han tog beslutet om att gå över till 4-3-3 redan när spelarna var på semester och riktade all kraft under sommaren på att lära spelarna att spela i ett 4-3-3, både i anfall och försvar. Det arbetet skulle ge resultat direkt. Vi körde över Everton med hela 6-1, vann mot Portsmouth med hela 4-1, vann mot Wigan med 4-0 och vann två tuffa matcher mot Celtic relativt enkelt. Vi var helt enkelt ett helt annat lag.

Problemet var att vi gick på minor så tidigt in i säsongen. Vi mötte Manchester United på Old Trafford redan tre omgångar in och spelade antagligen den bästa fotbollen vi spelat på Old Trafford sedan tidigt 00-tal. Jag kommer än idag inte ihåg när vi senast dominerade så fullständigt som vi gjorde. Ändå förlorade vi. Almunia kostade oss en straff. Diaby kostade oss ett självmål. Om det inte varit för individuella misstag hade vi vunnit redan där och då. Sedan väntade ett två veckor långt landslagsuppehåll och direkt efter det väntade en svår bortamatch mot Manchester City, som vi självklart förlorade.

Efter nederlagen fortsatte vi dock att spela otroligt bra. En tuff bortavinst mot Fulham, stora siffror hemma mot Blackburn, Birmingham och Tottenham följdes upp av av bl.a. 4-1 borta mot Wolves. Det är resultat man förväntar sig från Arsenal, men sanningen är att vi spelade otroligt bra, mycket på grund av det nya spelsystemet. Men sedan tog skadorna över vår säsong. Och jag tror än idag - oavsett vad ni tycker om min åsikt - att vi hade vunnit ligan om det inte varit för skadorna den säsongen. Fabregas var i högform, RvP gjorde mål i varenda match, Arshavin hade en lysande säsongsinledning och Song dominerade mittfältet. Men så tog som sagt skadorna över och snart skulle vår säsong bli ännu ett helvete.

Om vi under den sommaren hade förstärkt med klasspelare istället för att sitta stilla och peta oss i näsan hade problemen aldrig blivit så stora som de blev. Vi hade nog ändå åkt på förluster förr eller senare, men vi hade klarat oss mycket bättre. Varför jag berättar hela den här historien är av en enda anledning. Jag vill att vi gör om samma sak (med ett annat system som passar laget), fast den här gången se till att förstärka truppen genom att göra oss av med de spelare som har ett par medelmåttiga säsonger bakom sig och förstärka med etablerade spelare från etablerade klubbar.

Jag vet att det fanns flera som hakade upp sig kring att jag namngav Hazard, men som ni senare kunde läsa var Hazard bara en av flera värvningar jag vill se i sommar. Anledningen är enkel. Jag har inte den blekaste aning om vem som lämnar Arsenal i sommar. Jag vet inte om det blir en back, en eller flera mittfältare eller kanske någon anfallare. Jag vill inte sitta här och sia om vilka de bästa köpen vore om jag inte vet på exakt vilken position jag vill förstärka. Och i dagsläget vet jag bara två positioner som skulle må bra av förstärkningar. Det är en ytter och det är en hård jävel på mittfältet som kan spela både som defensiv mittfältare (á la Song) och bollhållande mittfältare (á la Wilshere).

Arshavin har spelat färdigt i Arsenal om ett eller två år, och att då ha en spelare som är som gjord för Arsenal redan inspelad i laget skulle betyda att vi undviker ett större hinder när Arshavins batterier väl tar slut. Det är den enda anledningen varför jag gång på gång nämnt Hazard som ett potentiellt köp. Men det enbart om han kommer tillsammans med två etablerade spelare.

Saken är att vi alla har nog med talanger, nog med lovande spelare och nog med okända spelare som är chansningar och inte säkra kort. Det vi behöver i sommar är etablerade spelare från etablerade klubbar. Det kommer naturligtvis att kosta, men i majoriteten av fallen är spelarna faktiskt värda prislappen. Och det är här som det brister för de som har tappat förtroendet för Wenger. Dessa tror inte han är villig att lägga £20+ miljoner på en bra spelare.

Jag tror han mycket väl känner till att hans tid börjar rinna ut (nästan runnit ut...) och att goda råd är dyra. Jag tror att han i sommar kommer lämna sin talangsatsning bakom sig och se till att krydda laget med en eller två storspelare. Till och med om vi tar in två eller tre spelare är stommen i laget fortfarande detsamma och om vi mot all förmodan skulle vinna kommer inte journalister och kritiker peka på att vi köpt oss ur krisen, eftersom stommen fortfarande är densamma, utgjord av talanger och egna produkter.

Titta bara vad några extra miljoner kan ge en i dagens fotboll. David Luiz kom för ca. £20 miljoner och har gjort succé både offensivt och defensivt. Luis Suarez kostade £22 miljoner och han har vart väldigt bra hittills. Vi behöver inte slösa £30+ miljoner om vi inte vill det. Det räcker med att göra research, hitta den etablerade spelare man vill ha, förhandla med klubben, tvinga ner priset lite (om det är möjligt) och sedan slå till. Gärna två gånger om. Och sedan har vi helt plötsligt förstärkt laget och även gett spelarna och klubbens supportrar en indikation om att man är beredd att köpa in fantastiska spelare till laget som kanske gör lite ont i plånboken, men som senare kommer vara värda pengarna och förbättra både lagkamrater och laginsatser. Och kanske även vinna titlar.

Men att köpa spelare löser inte alla problem. Om det är någonting vi märkt i år är det två saker - spelare som underpresterat och taktik som inte hålit. I stort sett alla inom klubben är skyldiga för vårt misslyckande. Spelarna har gång på gång underpresterat i matcher där de inte skall underprestera (oavsett taktik) och Wengers matchcoachning har flera gånger varit ett enda stort frågetecken. Den gemensamma faktorn är dock att varken systemet, spelarna eller taktiken hållit en bra och stabil nivå i år.

Inför säsongen skapar man en överläggande taktik som man sedan använder sig av under hela säsongen. Justeringar och små fixeringar görs inför varenda match, men det handlar inte om stora förändringar då det skulle bli för svårt för både spelare och tränare med en annorlunda taktik varenda match. Däremot finns det flera grundläggande taktiker som används för olika lagtyper. Vi spelar inte likadant mot Wolves som vi spelar mot Barcelona. Vi spelar inte likadant mot Tottenham som vi spelar mot Huddersfield. I år har vi tydligt märkt av att varken spelsystemet eller taktiken hållt måttet när det väl gäller.

Jag har ingen aning om vad som ligger bakom detta haveri, men där får Wenger ta på sig all skuld tillsammans med Pat Rice och resten av hjälptränarna som tillsammans filat ihop dessa taktiker. Vi har inte spelat så pass vacker fotboll i år, vi har heller inte spelat en effektiv fotboll och vi har inte spelat någon taktiskt fotboll. Oftast har det blivit något ploj mitt emellan som resulterat i flera onödiga poängtapp. Personligen känner jag att det aldrig funnits en röd linje, utan att det svängt hit och dit allt för ofta.

Att i sommar göra sig av med medelmåttor, köpa in etablerade spelare, förändra spelsystemet och skapa en taktik som passar laget bättre skulle göra underverk. Chelsea kommer få en nystart nästa år och vara starkare än i år. Manchester City kommer fortsätta köpa spelare och kanske även byta tränare. Manchester United kommer köpa in flera klasspelare och fortsätta vara lika bra som vanligt. Tottenham kommer även dem att försöka bygga vidare sitt succélag. Nästa säsong kommer bli ett enda stort helvete om vi inte ser till att följa med i utvecklingen och göra det som är bäst för laget.

Det innebär inte att vi måste köpa fem spelare, sparka tränaren eller säga hejdå till halva laget. Det innebär helt enkelt att vi måste våga göra förändringar och förbättringar. För om inte någon agerar i sommar är vi så gott som fucked nästa säsong. Och det känner Wenger mycket väl till.

De spelare som redan finns i laget skall dock även de ta på sig skulden för misslyckandet i år. Gång på gång har vi sett flera kortslutningar (WBA, Newcastle x2, Tottenham, Blackburn m.fl.) och vissa poängtapp beror helt enkelt på att spelarna varit för dåliga. Ingenting annat. Individuella misstag har även kostat oss poäng och om vi tar en titt på United eller Chelsea som vunnit ligan de senaste säsongerna har även misstag ägt rum där, men inte i lika stor usträckning som i Arsenal.

Ett bra lag, ett mästarlag, ett titelvinnande lag tappar inte 2-0 till 3-2. Man tappar inte 4-0 till 4-4. Man tar inte onödiga kort. Man ger inte upp när man ligger under. Och man kämpar ända tills domaren blåser i visslan. Men många av Arsenals spelare har slappnat av när man inte skall slappna av, tagit onödiga utvisningar när man inte skall ta onödiga utvisningar och tappat försprång när man inte skall tappa försprång.

Vad jag vill komma fram till är att de spelare som idag spelar i Arsenal måste förbättra sig, även de bästa. Det finns ingen spelare som är perfekt - inte ens Messi - och man måste hela tiden försöka förbättra sig. Spelarna måste helt enkelt höja sig ett snäpp och det gäller alla inför nästa säsong. Vi har och har aldrig haft råd att tappa onödiga poäng på grund av utvisningar, individuella misstag, lagkollapser eller kortslutningar. Den här säsongen - om någon - har bevisat detta.

Nu gäller det dock att ignorera allt det jag pratat om, stänga in det i en låda och först öppna upp den efter sista matchen mot Fulham. Chansen - hur liten den är - finns fortfarande till en ligatitel och så länge den chansen lever skall vi fortsätta ge järnet i de matcher som återstår. Oavsett om man är optimist eller pessimist återstår det åtta matcher och precis som alltid vet vi att exakt vad som helst kan hända.

Detta var dock allt för idag. Kom gärna med era åsikter och synpunkter under både gårdagens och dagens blogginlägg. Det pågår ju dessutom fortfarande en väldigt intressant diskussion om Wengers vara eller icke vara i gårdagens kommentarspår. Nu får jag önska er en trevlig tisdag från dagens regniga London. Ha det!