Inte byta tränare

I skuggan av Champions League slickar vi Gooners våra sår och ser med skräckblandad förtjusning emot vår nästa drabbning i ligan. Viasat slår på stort med sina sändningar från en tävling som jag inte ens orkar se på.

Jag hamnar ofta i en diskussion kring andra matcher, må det vara landslag, Champions League eller Allsvenskan, men måste alltsom oftast tillstå att jag inte ser matcherna för att jag inte bryr mig. Jag är intresserad av att se Arsenal och ingenting annat. Det har blivit så efterhand och egentligen är det inte så konstigt om man som familjefar måste begränsa sig till Arsenals sextio matcher på ett år.

Så medan andra europeiska storheter som Schalke, Sjaktar och Tottenham får fara Europa runt i jakt på den pokal som enligt en del är den ädlaste så sitter Arsene Wenger och undrar hur det kunde bli så här. Allt var ju på rätt väg, media började haussa upp allt titelsnack och Wenger spelade med och snackade om en kvadrupel. Hybris var ordet och det fanns ju ingen som helst historisk vink om att vi skulle mäkta med att slåss på alla fronter.

Däremot finns det gott om statistik som visar att Arsenal lider av kollektiva mentala kollapser när det väl börjar brännas. Det gör Gooners till ett speciellt släkte, vi vet nämligen att ingen glädje blir långvarig, nästa nesa ligger bara en Almuniatabbe bort.

Det är lätt att bli negativ, men det är trots allt en bra bit till att kräva Wengers avgång som en del supportrar börjat göra på sistone. För mig är det en tröst att veta att Wenger har styrelsens orubbliga förtroende. Wenger kan inte sparkas, han sitter nämligen lika säker som Ferguson. Även om jag likt många andra gärna ser en förändring så ska man vara väldigt försiktig med att kräva tränarbyten efter en andraplats i ligan. Det kan mycket väl gå åt skogen med en tränare som ska sätta ny prägel på laget och som börjar byta ut spelare hit och dit och som dessutom kanske är sugen på att byta spelsystem.

Wengers förändringar sker stegivs åtminstone och jag hoppas och inbillar mig att han nu ser vägs ände med en del av sina spelare. Han kommer att vara beredd att öppna checkhäftet och betala uppemot  £20m för en spelare och kanske ytterligare £10m för en annan. Gissningar från min sida såklart, men inte ens Wenger kan vara blind för våra svaga fläckar och supportrarnas vrede över vad vi tycker är lättfixade åtgärdsområden.

Även om vi nu får en Wenger som spenderar så ger det absolut inga garantier till succé. Både Abramovich och Abu Dhabi-gruppen kommer att kräva ligatitlar av sina lag nästa säsong och Arsenal kommer att få ännu tuffare konkurrens. Det blir alltmer en sanslös bedrift att ta en toppfyra-placering och det ska bli väldigt intressant att se hur Tottenham, Liverpool och Man U agerar. En gissning är att alla de lagen spenderar mer än oss i sommar och då får vi ännu en fingervisning om hur mycket pengar betyder. Det har betydelse, men Wenger är den tränare som allra, allra mest har bevisat att pengar inte är allt. Han betalar sin lön flera gånger om med sitt agerande.

Denna blogg pausar fram till söndag/måndag eftersom det blir en långhelg i Prag för min del. Pilsner Urquell, tjeckisk fotboll och sauna är inget dåligt sätt att trösta sig med.