Veckorapport

God morgon! Jag har nyss vaknat på en luftmadrass med en massa toalettpapper på mig och ett illa dunkande huvud. Ni kan nog själva dra slutsatserna om vad som hänt. Hur som helst var det väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg och trots att det är semestertider för mig känner jag behovet av att koka ihop ett inlägg. Borta som jag varit har jag känt av abstinensen flera gånger och självklart lugnat det med att läsa lite om vad som pågår i Arsenal-världen. Tyvärr är jag långt ifrån lika uppdaterad som jag vore om jag var hemma, men det får duga!

Det största samtalsämnet har naturligtvis varit de återkommande turerna i styrelserummet där aktier sålts, erhållts och behållts. Stan Kroenke är vid det här laget majoritetsägare i Arsenal, men stoppas från att vara ensam ägare då Alisher Usmanov vägrar sälja sina aktier till Kroenke då Uzbeken själv "älskar" Arsenal för mycket för att göra det.

Det har länge pågått ett rävspel mellan Usmanov och Kroenke, och trots att ett så kallat övertagningsförsök alltid legat nära till hands för amerikanen har Usmanov fortsatt att köpa aktier för att själv erhålla så många andelar som möjligt om det skulle komma till kritan. Hur som helst befinner vi oss nu i en situation där Stan Kroenke äger en majoritet av Arsenal, rättare bestämt 62.89 %, och är redo att köpa resterande aktier till ett pris som £11,750 per andel. Det är ingenting fel på budet, men av ren princip vägrar Usmanov att sälja sina andelar till Kroenke. Att det råder kaos skulle vara att ta i, men visst kan man erkänna att det just nu händer många saker utanför fotbollsplanen.

På Facebook, Twitter och mail har jag av många fått frågan vem denna Kroenke egentligen är och vad hans planer är för Arsenal. Problemet är att tusentals andra bloggare och journalister redan besvarat samma fråga och jag har inte så mycket att tillägga. Hans ägarhistorik är som tur är väldigt clean och några skandaler eller liknande är svåra att hitta. Å andra sidan kan skenet bedra och man vet aldrig vad för onda planer han kan tänka sig att smida, men om man ser till historik, uttalanden, kritik och feedback är Kroenke ett bättre alternativ än vad många andra varit.

Att tillägga är att de klubbar han äger i USA drivs alla på ett bra och sunt sätt. Nu finns dessvärre olika sorters lönetak i de flesta amerikanska sporterna, så vem vet vad som hade gjorts om det inte funnits, men utifrån det vi ser just nu och det vi sett de senaste åren är det klubbar som inte blivit alltför kritiserade i ägarleden.

Innan jag skenar vidare tänkte jag tillägga att jag varken gillar eller ogillar Kroenke. Han har som många andra påpekat mycket att bevisa, men så här på förhand ser det som tur är inte ut att vara en George Gillett, Tom Hicks eller Malcolm Glazer. Kroenke är respekterad, har mycket sunda planer och har uttalat sig väldigt gott om allt som har med klubben att göra. Det kan fortfarande sluta hur som helst, men så här i början känns det okej.

Låt oss spinna vidare. Det som hänt på planen sedan jag skrev mitt sista inlägg är att vi vann någorlunda bekvämt mot Blackpool - bortsett från ett par skakiga minuter efter 2-1 - och nu taggar till inför ännu ett viktigt möte, den här gången mot Liverpool hemma på Emirates. Det gäller att fokusera fullt ut på varenda match och oavsett vad Manchester United håller på med i ligatoppen gäller det för oss att stanna kvar på vår andraplacering. Om chansen finns att knappa igen på United skall vi naturligtvis försöka ta den, men prio ett, två och tre som jag ser det nu är att hålla undan för Chelsea, Manchester City och Tottenham.

Chansen till en ligapokal finns fortfarande, men det skall mycket till ifall vi skulle vinna den efter alla de uppvisningar vi sett av United. Det är smått obegripligt hur de är kvar i de tre största tävlingarna i ett så här sent skede då detta är deras sämsta trupp på flera år och under säsongen har de knappats visat upp någon fantastisk fotboll. Problemet är att Manchester United är hockeyns svar på Färjestad, eller för den delen Detroit. De har borrat in en magnifik vinnarmentalitet (ber om förlåtelse för att jag överanvänder det här ordet väldigt ofta) i hela klubben. Inte bara hos spelarna, laget och tränarna, utan i hela klubben - från topp till tå. Det är även svaret varför Färjestad vinner SM-guld trots att de i början av säsongen spelade väldigt dåligt. Det är anledningen varför Detroit gått till NHL-slutspel 20 år i rad, trots att de flera årgångar haft stora svackor. Det är även anledningen varför Manchester United vinner, vinner och vinner, trots att deras spelarmaterial och trupp gång på gång ser bristfälligt ut. De spelar effektiv fotboll som bringar vinster och poäng.

Sedan är vinnarmentalitet verkligen inte allt, utan det är bara svaret varför vissa lag gör bättre ifrån sig under dåliga förhållanden, trots att de inte borde göra det. Tillbaka till Arsenal!

Som tur var reste vi oss innan det var för sent och i slutändan var det de tre poängen som var viktigast. Vi spelade stundtals bra fotboll, men mycket på bekostnad av Ian Holloways vågade taktik. Blackpool blev sönderlästa både en och två gånger och om avsluten vart lite vassare hade vi vunnit med 6-1 och inte 3-1.Hur löjligt det än låter måste vi fortsätta rida på framgångsvågen som innebar tre poäng mot Blackpool.

Liverpool har vid det här laget gjort stora framsteg, mycket tack vare en fantastisk Kenny Dalglish, och det kommer bli allt annat än enkelt. Visst att det mottot upprepat sig flera gånger här mot slutet, men det är sanningen. Vi har inte råd att tappa mer fokus, trots att Chelsea ser ut att vara ett nytt Milan, Tottenham har en naiv övertro och Manchester City sladdar rejält.

Klubben omgärdas som vanligt av massvis med rykten och personligen är jag bara så trött på allting, precis som ni kunde läsa i inlägget innan jag reste iväg från London. Bara dagen efter kom ett rykte om att Manchester City skulle jaga Jack Wilshere och precis som så många andra gånger gick folk igång på det och frågade Jack på Twitter om han var på väg till City. Svaret var alltid nej, men ändå blev det nyheter och notiser om det när Jack twittrade om att han aldrig skulle lämna Arsenal.

Många av er ställer då kanske frågan vad för rykten man skall tro på. Sanningen är att det finns väldigt få rykten man skall tro på, men det finns en tumregel när det kommer till detta. Det kallas sannolikhet. När Arsenal kopplades samman med Chamakh kändes det som ett naturligt val redan från början, och när dessa rykten tog mer och mer fart under en längre tid förstod man att det var ett rykte som troligtvis var sant. Inte allt som skrevs, men mycket. Samma sak gällde bl.a. Nasri, Koscielny och Theo Walcott för att nämna några nyare exempel. Rykte för rykte måste man fråga sig själv om Arsenal är i behov av spelaren, om prislappen stämmer överens med Wengers och om det känns påhittat eller om det kanske ligger någonting i det. Dessutom måste man ställa den viktiga frågan om vi kopplats ihop med spelaren förut och hur länge vi i sådana fall varit intresserade av spelaren i fråga. Det är inte lätt alltid, men när man vart med ett tag blir det allt enklare att plocka bort allt skräp och behålla det som ser ut att ha någon sorts grund.

I förrgår nåddes vi tyvärr av de tråkiga nyheterna att Danny Fiszman gått bort 66 år gammal. Jag känner till att många har svårt att känna sorg för honom då den yngre generationen inte fanns med när han breakade på 90-talet, men för alla er som vart med sedan början och för alla oss som läst massor om honom vet att han var en fantastisk visionär, en älskad person och en riktig gooner. Han var alltid tillmötagående, trevlig och entusiastisk. Och han kommer för alltid att leva kvar i klubbens hjärta som en av de finaste personerna någonsin. Vila i frid Danny.

Klubben har även visat sin uppskattning genom att döpa om bron som går mellan Emirates och de stora bokstäverna som formar "ARSENAL" till The Danny Fiszman Bridge. Man har på hemsidan även publicerat bilder och uttalanden.

Nästa års jubileumställ är ute och spelarna har redan fotograferats i både hemma- och bortakitet. De officiella bilderna släpps först i maj månad, men Arsenal Insider som haft rätt många gånger tidigare har skissat fram två tröjor som sägs likna de riktiga kitet fullt ut. Hemmatröjan ser som vanligt riktigt vacker ut, men man måste ställa sig frågan vad som hänt när de designat bortatröjan. Det handlar visserligen bara om rykten och vi har ingen aning om hur de ser ut på spelarna, men om den bortatröjan ens är aningen lik den riktiga kan den nog komma att kvala in på en lista över de fulaste Arsenal-ställen någonsin där vårt banan/kex-ställ nog är det fulaste.

Det får mig att tro att skaparna antingen var 1) fulla, 2) påverkade av illegala substanser eller 3) köpta av Tottenham. Det skulle helt ärligt inte förvåna mig om det var alla tre.

Det här var dock allt från mig den här fredagen. Jag har ingen aning om när jag får tillgång till en dator nästa gång, men jag hoppas att jag får iväg ett inlägg efter matchen mot Liverpool. Vi får helt enkelt vänta och se! Tills dess får ni ha det så bra. Hej!