Lite snack inför morgondagen

Vad ska man tro? Cesc Fabregas stannar även nästa säsong eller Cesc Fabregas flyr till Barcelona efter att ännu en säsong passerat utan att han fått hålla i en pokal? Det är klart att Arsenal mår bra av att ha Cesc Fabregas i laget, det vill säga så länge spanjoren har sinnet inställt på Arsenal. Vi hade samma historia i somras och Wenger valde att neka katenen en flytt. Med all rätt. Situationen är ungefär densamma i år. Barcelona kommer att rycka i Fabregas och kanske till och med lägga ett skambud igen. Wenger måste då välja om han vill fortsätta att bygga laget kring Fabregas eller om han tror att han kan få in ersättare, en eller flera, för de pengarna som gör att vi får ett slagkraftigt lag.

Det är inget lätt beslut och jag är inte avundsjuk över att jag inte ska ta det. Jag tror dock att om vi ska få lov att bli av med någon så väljer vi allihop några andra ur laget som svikit oss. Inga namn behöver nämnas, men flera åsiktsmaskiner har påtalat att om det ska tas in någon så måste det också vara några som lämnar på grund av 25-manna-regeln.

Rykten är i full gång om vem som ska in och det kommer att vara så ända tills transferfönstret stänger. Wenger själv har adresserat försvaret som vår svaga länk och det är väl ingenting att protestera emot. Målvaktsfrågan kan faktiskt vara löst i och med Szczesny och Fabianski och jag ser ingen anledning att skaffa folk där.

Paul Merson skriver i sin kolumn på Sky Sports att han vill se en engelsk mittback i stil med Gary Cahill nästa säsong och även om ursprunget är egalt så har han en poäng. Vi behöver en mittback a la Sol Campbell, John Terry eller Rio Ferdinand. Vi har Thomas Vermaelen som är den ena halvan i ett sådant par, men vi behöver en till som kan spela uppemot 35-40 matcher under säsongen och bilda ett killerpar i backlinjen. Har vi det när nästa säsong börjar så blir vi farliga.

Vi möter Manchester United imorgon och intresset från vår sida borde vara på topp. Istället är det stiltje i anmälningstrådarna till träffarna runt om i landet. Är vi medgångssupportrar allihop? Det är lätt att raljera över Man U och Barcelonafans under säsongen när det går hyfsat för oss, men nu när det är tufft så sitter vi hemma i stugorna och gömmer oss. Det är nu vi ska krypa fram ur skuggorna, visa vilket lag som är störst, vilket lag som borde vara bäst den här säsongen och visa vilka supportrar som aldrig sviker sitt lag.

Det är ju heller inte en match som saknar betydelse, varken för oss eller för Man U. Det är oerhört viktiga poäng som står på spel, vi ska hålla undan för Man City och undvika att behöva kvala till CL nästa säsong och Manchester United spelar för att hålla Chelsea undan i titelkampen.

Det blir tufft och antagligen samma matchbild som vi sett de senaste gångerna där vi dominerar i allt utom i målprotokollet. Evra var ju kaxig nog att säga att det var män mot pojkar i matchserien i Champions League häromåret. Det var kanske lite väl hånfullt, men likväl har vi inte lyckats slå dem med vår taktik och jag hoppas innerligt att Wenger har tänkt till. Vad vi behöver är samma attityd som Invinciblelaget kunde plocka fram, en anda av att moståndarna måste bryta genom berg för att besegra oss. Det innefattar inte bara fysik utan att spelarna offrar sig för varandra, att försvarsspelet börjar med Van Persie, att mittfältet jagar och är beredda när bollarna kommer för vidare befordring upp till anfallet. Det inbegriper att vi är tajta vid defensiva fasta situationer och att vi tar vara på våra offensiva lägen.

Basala saker kan tyckas, men ibland kan man undra vad tränare som Tony Pulis och Sam Allardyce fått ut av vårt lag. Vi hade kanske inte varit lika skönspelande ineffektiva, men grymma på hörnor, frisparkar och taktiskt rävspel. Det finns ingenting som heter riktig fotboll och därför borde ett lag som vill vinna ligan som i Arsenals fall lära sig att behärska alla delar i spelet. Just nu fattas det en del.

Jag har inga större förhoppningar för jag tror att det kommer att se ut som tidigare möten de senaste åren och vi kommer att åka på stryk. Men jag vill åtminstone att vi efteråt kan säga att vi gjorde allt vårt bästa, att det inte såg pinsamt ut och att Arsenal visade att vi kunde ha vunnit ligan. Det är inte mycket begärt i detta läget.