En välkommen språngbräda

London. Värme. Sol. Emirates. Eftermiddag. Sommar. Lukt. Alla
omständigheter var näst intill perfekta när Arsenal idag tog sig an
Manchester United hemma på Ahsburton Grove. Om det inte vart för att
Arsenal redan spelat bort titeln hade den här matchen mycket väl ha
kunnat avgjort ligan till vår fördel, men nu blev det tyvärr en match i
mängden, vilket man märkte tydligt bland både åskådare och
kommentatorer.

En kvart innan matchstart var jag inte ens
ett uns nervös, vilket bara det borde gjort mig nervös. Men icke sa
nicke. Det var ett lugn över hela min kropp, som om vi skulle möta ett
lag från divison 7, inte Storbritanniens bästa lag.

När Chris Foy väl
blåste i pipan - och matchen var igång - var det precis som vanligt. 
Ett Arsenal som pressade, skapade halvdana chanser och spelade ut
motståndarna. Manchester United såg minst sagt usla ut, vilket de å
andra sidan gjort nästan hela säsongen. Ni vet, de är ganska bra på att
spela skit och ändå vinna matcher. Att United skulle vinna till slut
kändes som det troligaste scenariot, och med vår ineffektiva start -
inte ett enda skott på mål om jag minns rätt - kunde det ju inte sluta
på något annat sätt, eller hur?

Men trots att vi inte skapade sylvassa målchanser, trots att ligatiteln var borta oavsett resultat och trots att Chris Foy och hans domarteam alla bar en Manchester United-tröja var det idag som
Arsenal valde att visa upp sina muskler. Kanske inte den perfekta dagen
att göra det på, men en dag som åtminstone kunde sluta med en liten
gnutta hopp inför framtiden.

Arsenal startade dagens
Premier League-match med den yngsta startelvan på nästan två år och på
planen såg vi massor av framtidshopp bevisa varför de spelar på Emirates
Stadium och inte på någon halvlerig sjumannaplan i Korpen. Wojciech Szczesny gjorde en felfri insats, Aaron Ramsey dominerade mittfältet och krönte dagen med ett avgörande mål, Jack Wilshere fortsatte sin succésäsong och Theo Walcott gjorde ännu en fin insats.

Aaron Ramsey fick göra sitt första mål sedan 2009/2010. Här ett mål mot West Ham i FA-cupen. Foto: Bildbyrån.

Första halvlek var Arsenal det bättre laget och lyckades många gånger bräcka United-försvaret, men Edwin van der Sar lyckades man inte testa. Känslan av att vi skulle förlora det här igen - trots att vi var det bättre laget - dök upp flera gånger i minuten.

Trots att
Andy Garratt och Chris Foy uppenbarligen var färgade - Andy Garratt var
även linjedomare när Arsenal mötte Sunderland och blev rånade på både
straff och mål - lyckades vi till slut knäcka United och en upprörd Alex Ferguson. Andra halvleken bjöd nämligen på chanser åt bägge hållen, men Arsenal kunde äntligen dra det längsta strået då Aaron Ramsey placerade bollen fint till höger om van der Sar efter en enkel passning av Robin van Persie.

Bloggare, forumiter, fans, ja, alla har klagat på Arsenals mentala styrka de senaste säsongerna - så även jag - och det fanns ingen chans i världen att vi skulle kunna hålla vår ledning in till slutet. Men precis som jag sade tidigare valde Arsenal att överraska oss alla på ett positivt sätt. En udda dag att göra det på, men ingen klagar. Det är synd att poängavståndet var så stort redan innan match, för annars hade vad som helst ha kunnat hända.

1-0 är 1-0. Tre poäng, en vinst och en lättnad blandad med glädje och hopp. Det här är början på en bra språngbräda inför nästa säsong. Vi kan slå Manchester United. Vi kan slå de bästa. Vi kan spela bra fotboll. Vi kan vara ineffektiva, men ändå vinna. Vi kan vara med i ligatoppen även nästa år. Vi kan vara kliniska när det väl gäller. Vi kan behålla en ledning.

Det handlar bara om vilja, motivation, hårt arbete, mental styrka och ett par förbättringar. Och så har vi ett helt annat Arsenal framför oss. Det Arsenal som kan vinna mot Barcelona, Chelsea och Manchester United. Det Arsenal som kan hålla nollan. Det Arsenal som kan försvara en ledning. Tyvärr har det inte sett ut så mot slutet, men dagens resultat var en skön lättnad. Nu kan vi andas, ta med oss självförtroende, ta med oss bra insatser från ynglingar, ta med oss en gnutta hopp och sakta men säkert börja fila på nästa säsong.

Äntligen fick vi se lite gladare miner på Arsenal-spelarna. Fotnot: Bilden från matchen mot Chelsea. Foto: Bildbyrån.

Det är fortfarande tre matcher kvar att spela, men nu har vi säkrat en CL-plats - så vida inte Tottenham väljer att vinna varenda match som återstår med 10-0 -, vunnit mot Manchester fucking United, satt en punkt för vår långvariga formsvacka och tagit nya steg mot en liten bättre Arsenal-värld. Om vi bara avslutar säsongen lika bra som vi spelade idag kan vi åtminstone ta farväl av 2010/2011 med någon sorts positivitet, optimism och glädje. Det kommer ta ett bra tag innan vi vinner en titel igen, men ju längre det går, desto starkare blir vi.

Matchens tre kanoner:

• Aaron Ramsey - Dominerande på mittfältet. Gjorde matchens enda mål.
• Andrey Arshavin - Ett av de bästa inhoppen i år.
• Robin van Persie - Het.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att en formsvacka som varat under flera månader börjar gå mot sitt slut. Vinsten idag mot Manchester United var lättande, skön och gav oss mycket andrum. Nu kan vi se fram emot att spela säsongens sista matcher nästan helt utan press. Naturligtvis måste vi prestera, men en CL-plats är säkrad i praktiken och ligatiteln är bortspelad sedan tidigare! Nu ser vi fram emot tre nya vinster och ett härligt sommarlov.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

En bra dag på många sätt och vis. Fint väder. Arsenal-vinst. London. Kan inte bli så mycket bättre. Nu är det dags att skaka av oss alla bekymmer, alla svackor och allt vi fått uppleva de senaste månaderna. Jag är en av många som hoppas att det här är början på något nytt, något finare, något bättre. Hopp är trots allt det vi lever på och utan hopp hade det inte funnits något att göra. Se nu till att avsluta med tre bra resultat för att sedan ha ett skönt break, en intressant sommar och en nystart!