Om allt mellan himmel och jord

God afton! Känns det inte som att dagarna går förbi allt långsammare och långsammare? Visserligen är jag hemkommen från en tre veckor lång semester, men det känns som jag arbetat i en månad, inte två veckor. Det känns lite som ett gympass där man befinner sig på rullbandet och ser sekunderna ticka ner, sekunder som känns som en evighet. Hur som helst har vi lite att skriva om idag, så let's get started!

Paul Merson släppte för ett par veckor sedan sin självbiografi med den finurliga titeln How Not to be a Professional Footballer och i boken skriver han om sin självdestruktiva fotbollskarriär. Hur som helst har Metro slagit på stort med ett par meningar från boken, trots att den släpptes för flera veckor sedan:

I never asked myself any questions. From the moment where you trust a manager, you take everything he asks you to. Just before kick-off for a game against Blackburn, Arsene gave us a dark tablet. It was pure caffeine, the equivalent of ten cups of Starbucks. My heart started racing, 30 minutes later that was still the case. From Monday to Friday a footballer's life is very boring. I wasn't able to stand it.

I övrigt består boken av hans detaljerade beskrivingar hur han spelade bort sin lön, hur han var besatt av onanering och hur ofta han blev berusad både på och utanför fotbollsplan. Jag har personligen inte tagit mig tiden att läsa boken, men har länge tänkt att köpa den. Kanske blir det av om bara ett par dagar.

Angående den mystiska tabletten har personer inom klubben bekräftat att det enbart handlat om en vitamintablett. Dessutom har jag svårt att tänka mig att man matat spelarna med extremt kraftiga koffeintabletter före match. Speciellt med tanke på den sunda filosofi Wenger introducerade i klubben.

Paul Merson var ett stort namn i Arsenal under många år. Foto: Bildbyrån.

Robin van Persie fortsätter att beskriva sin kärlek för Arsenal och berättar nu om hans första tid i klubben:

It was a dream coming true for me to play with Dennis Bergkamp, Thierry Henry, [Robert] Pires, [Patrick] Vieira, I loved it, I loved every single training session, every single game, even if the boss gave me two minutes, as Dennis Bergkamp substitute.

I was still proud to come on for Dennis Bergkamp and play for Arsenal, I was really proud to wear that shirt. That’s where everything started for me, I was so convinced about myself and the faith the boss had in me that we were working together on this.

The most important things with [big players] is the way they trained and played. For me it was really important, just to look at them sometimes. Words are not as strong as actions and their actions were so strong, giving 100%, treating football with the highest amount of respect. That was the biggest lesson for me overall, just being around, being surrounded by them.

Hur intressant, roligt och befriande det än är att läsa det här blir jag ändå aningen dyster inombords. Holländaren beskriver sin första tid i klubben på ett liknande sätt som redan gjorts av bland andra Alex Song, Gael Clichy och Cesc Fabregas. Saken är att han beskriver hur fantastiskt det var att träna, spela och se alla spelare som spelade i Arsenal på den tiden. Henry, Bergkamp, Silva, Bergkamp, Lehmann, Campbell m.fl.

Det var sannerligen fantastiskt, men det får mig att tänka på dagens Arsenal, dagens lag, dagens trupp. Spelare som flyttar hit får inte träna och se spelare som Henry, Bergkamp och Campbell. Medan vi har många fantastiska spelare är det inte samma sak, hur man än vänder och vrider på det.

Jag tror inte att en ny spelare - vare sig ung eller gammal - om några år skulle stå för ett liknande citat och beskriva hur entusiastisk han var över att se Wilshere, Walcott, Vermaelen eller Chamakh för att ta ett par exempel. Naturligtvis finns stora namn som Nasri, van Persie och Fabregas, men jag kan inte tro att det är samma känsla som det var förr i tiden.

Och hur tänker egentligen spelare som Fabregas och van Persie när de ena minuten gör eller assisterar ett mål för att minuten senare se laget släppa in ett väldigt enkelt mål på grund av dåligt försvarsarbete eller individuella missar? Alla i laget kan tyvärr inte vara lika bra som de bästa, men jag kan tänka mig att de inte känner likadant som man gjorde förr i tiden med alla de fantastiska spelare vi hade på den tiden.

Inte samma sak. Foto: Bildbyrån.

Sedan är tyvärr sanningen att spelarna måste gå vidare med sina liv, men man kan en kväll som denna sitta och tänka tillbaka och undra var vi hade stått om vi ersatt de spelare som lämnat klubben med likasinnade eller bättre spelare. Jag är inte så säker på att vi fortfarande gått titellösa då. Men det är bara jag - och mina tankar.

Vår käre Adebayor har talat ut i media om Wenger, Arsenal och framtiden. Han har bl.a. det här att säga:

He [Mourinho] is the best, then Arsene Wenger. He prepares his players sometimes like you are going to war. He gives you that spirit and motivation. I have huge respect for Arsene Wenger, but Jose Mourinho could not accept losing to Birmingham in a final. No chance.

He knows how to motivate you. He knows how to give you everything it takes to win it. Even if it means laying down my life to win this cup, I will do it, because I want to win it so much. That is the difference.

Arsenal is a fantastic club, all the players are young, but at the end of the day you have to be harsh and be aggressive. You have to instil a mentality where you think you have to win, win, win every day. That's the difference with Arsenal.

Compared to Manchester United, Arsenal have the better players, individually, but they need something more. The manager has to ask more from them. He has to tell them: 'you have done good, but you have to do better. You have to fight more, you have to run more and fight for every ball.' That is what will win Arsenal titles. They are not far off.

Vad man än må tycka om togolesen kan man inte undgå sanningen att han har flera poänger i det han säger. Alla tränare har dock sin egen stil och hur mycket vi än skulle vilja se Wenger föra krigstal före matcher är det inte hans ledarstil. Däremot är allt det andra han säger väldigt sanningsenligt och intressant.

Känslan är i många matcher att laget har "one of those days" där man helt enkelt inte visar tillräcklig vilja för att vinna. Det är just det som Mourinho och Alex Ferguson - för att ta två exempel - är mästerliga på. Deras lag har väldigt få "one of those days" och när det väl inträffar ser man till att räta till problemen antingen under halvtid eller efter matchen.

Att tänka vad det här Arsenal skulle kunna åstadkomma med lite mer mognad, annorlunda mentalitet, ett par kvalitativa värvningar och en ryggrad är smått skrämmande, men tyvärr är vi inte där än. Hur nära vi är går att diskutera, men det är inte miltal det handlar om.

Keown som ofta har många intressanta åsikter om klubben säger nu följande:

You have to feel there will be changes. I think Arsene Wenger has almost over-estimated what they are capable of and they have let him down, so it is a shared responsibility when the team does not do well and collective praise when they do.

I am sure everyone will look at themselves, and that they will bounce back. Arsenal are not far away it is not all doom and gloom with the right collection of players with experience and strength of leadership, then I think Arsenal can win something next season.

Även här håller jag med i det han säger, precis som så många andra gånger. Om laget underpresterar känner även Wenger att han underpresterat. Om laget förlorat har Wenger misslyckats. Och medan han många gånger tidigare haft bortförklaringar att använda är jag inte så säker på att han har så många kvar om vi skulle ligga i en liknande position nästa säsong. Då är nog alla ballonger spräckta.

För honom gäller det att ta en kraftig look på sig själv och fråga sig själv vad han gör för fel, vad som går fel och vad han kan göra för att det inte skall upprepas. Inte vad det här laget kan prestera "om ett par år", inte betona hur ungt laget är och inte berätta för media att Arsenal inte får cred nog. För honom gäller det helt och hållet att räta till problemen, skippa alla bortförklaringar och få Arsenal att rulla igen, precis som på de gamla goda tiderna.

Wenger för ett par år sedan. Foto: Bildbyrån.

Det råder ingen tvekan om att han är en bra tränare, men de senaste åren har han fallit tillsammans med sin policy och besatthet av att skapa ett lag från grunden. Många av oss vill se "den gamla Wenger" tillbaka. En tränare som gav svar på tal, som hittade problem innan de ens hade hunnit bli problem och som förde sitt lag till stora framgångar. Det är enklare sagt än gjort, men förr eller senare har nog även han fått nog av våra upprepade misslyckanden.

Patrick Vieira intervjuades igår i The Times - briljant intervju! - och fick självfallet svara på en hel del Arsenal-frågor. Om dagens lag säger han följande:

They play the best football in the last few years. But playing the best football and not winning, that must be so frustrating. When they are in trouble, they always concede a goal. A big team when it's under pressure, it pulls together, it makes the trouble go away.

Sometimes you know you have diffcult periods, even the best teams. You accept the opponent is stronger, you defend, you stay strong, more compact. You accept you have to suffer.

We did it in that Cup final against United. I've got no idea how we won. United were all over us for 90 minutes. We knew the only way to win was penalties. Some days are like this. It's not your day. Accept it and find a different way to win. Fight for each other. It's not the way you want, but what's important is to win.

Och visst får vi höra ännu en smart poäng från ännu en intelligent man. Exemplet han tar upp - finalen mot United 2005 - är egentligen ett perfekt exempel på hur ett lag fullt av ledare, vinnartyper och en inbiten aldrig-ge-upp-mentalitet kan vinna matcher de inte bör vinna.

Jag kommer ihåg den finalen som om det vore igår och frågan är om Arsenal någonsin blivit så utspelade, förstörda i en cupfinal. Manchester United hade allt, allt förutom målen. Men Arsenal vann. På straffar. Oförtjänt. Men man vann. Om det hade utspelat sig idag hade vi nog förlorat med 5-0, men inte då, och det har sina anledningar.

Hur som helst gäller det att fokusera på vad vi kan göra idag, vad vi kan göra för att räta till problemen, och vad vi kan göra för att reparera oss. En spelare som kan tänka sig vara med i den reparationen är Emmanuel Frimpong som säger att han är en "galning" på plan:

Obviously we play in the same position but I think I’m quite different to Alex because he’s more aware of his position.When I go on the pitch all I want to do is just go mad and tackle people, just play. but he’s more calm, we’re different in different ways.

Ett självklart framtidshopp, men efter skadan som höll honom borta i mer än ett halvår är det bästa valet för honom att gå ut på lån. Såvida han inte gör succé under försäsongen det vill säga. Men till och med om han skulle göra succé vet jag inte hur säkra vi skulle känna oss med att ha Frimpong som back-up till Song. Vad tror ni?

Smånyheter! Den unga gunnern Kyle Ebicilio avgjorde mot Englands U17-lag när Holland mötte dem i U17-EM! Henri Lansbury åkte häromdagen fast för fortkörning och fick ta och bege sig till rätten då han körde 101 mp/h - 162.5 km/h - på en 70 mp/h-väg - 113 km/h - norr om Ipswich. Den unge engelsmannen fick betala böter samt sex prickar på sitt körkort som redan tidigare hade tre prickar på grund av en tidigare bot. Av med körkortet blev han dock inte!

Lansbury hade turen på sin sida, precis som i matchen mot Sp*rs! Foto: Bildbyrån.

Goal.com som är förbjuden att länka till på diverse sidor kommer nu med "sensationella" uppgifter om att den f.d. Charlton-tränaren Phil Parkinson kan komma att bli Wengers nye sideman. Det lät för otroligt för att vara sant innan jag ens hann läsa namnet.

David di Michele berättar att han kunde blivit värvad av Arsenal år 2001, men att The Gunners avstod för att de inte hade lust att gå in i ett så kallat bidding war. Carlos Vela blev häromdagen prisad i Bolton, trodde jag. Det handlade dock inte om mexikanen Vela, utan engelsmannen Vela. Ett stort grattis till Carlos Josh Vela!

Transferrykten? Arsenal sägs vara ute efter Lens försvarare Raphael Varane, men sägs även ha blivit besegrade i det racet av Manchester United. Dessutom ryktas det om att man blivit besegrade av samma lag i racet om Ajax burväktare Maarten Stekelenburg. Något säger mig att United fortfarande är besvikna över att ha blivit besegrade av Arsenal i racet om Aaron Ramsey.

Manchester United var så säkra på att de skulle få Aaron Ramsey att de bekräftade affären på sin officiella hemsida! Foto: Bildbyrån.

Sist men inte minst pratas det om att Lazio är intresserade av Chamakh för en summa på £9 miljoner. Det sägs även att Chelsea-supportern tillika supertalangen Romelo Lukaku är ett intressant namn för Arsenal.

Innan vi säger hejdå kan vi passa på att titta på Robin och Bouchra van Persie och hur Newcasltes hemmatröja kommer att se ut nästa säsong!

Detta var dock allt för idag! Blev ett rätt så smaskigt inlägg, men det bör ni vara vana vid vid det här laget! Ha det bra och njut av era liv! Cheers!