Det har gått för långt - och Wenger vet det

Det har gått för långt - och Wenger vet om det. Den sista hemmamatchen för säsongen blev allt annat än en trevlig tillställning och spelarna som efter matchen var tvungna till det klassiska lap of appreciation skämdes nog ordentligt. Trots att många av spelarna var värda applåder och hyllningar - RvP, Sagna och Wilshere för att nämna några - var det bra många ur truppen som förtjänade det motsatta.

LWDLLDDWDDLWLL - så har det sett ut sedan jag såg mitt kära Arsenal förlora på plats på Wembley. Det är en fasansfull historik och det är fjorton symboler som inte går att blunda för, varken för ledningen, Wenger eller spelarna. Värst av allt är att supportrar nu försöker finna ensamma syndabockar.

Fotboll är en lagsport och vad som hänt i vår är ett misslyckande utöver det vanliga. Alla har sin skuld att ta ut. Ledningen, Wenger, spelarna, ja, till och med supportrarna. Medan Wenger handlat naivt i många säsonger har även ljuset gått upp för honom. Det har gått för långt.

När det ordnas protester, manifestationer, sjungs ramsor i stil med "6 % - you're having a laugh" och förloras för sjätte gången på två månader har det gått över gränsen. Inga bortförklaringar, inga lögner, ingenting. Bara ren fakta.

När Wenger lämnade arenan igår hade supportrar satt upp en banner utanför utgången med texten "Football manager, not bank manager", vilket är ett i raden av långa bevis på att de årliga misslyckandena tagit hårt på supportrarna.

Idag är bloggvärlden fylld av domedagskrönikor, protesttexter, hat och krav på värvningar. Jag tänker inte vara en av dem. Jag orkar inte med att hata, ogilla eller skriva ännu en krönika om alla våra problem. Det har jag redan gjort massvis med gånger. Oavsett vad man tycker, vill eller tänker är det dock en sak som står klar - någonting är väldigt fel.

Wenger kan inte längre blunda för allt som pågått de senaste månaderna. Han kan inte gömma sig för besvikelsen. Han kan inte gömma sig för kritiken. Han kan inte gömma sig från att laget gjort honom besviken och upprörd. Men det här handlar inte bara om Wenger.

Det här handlar om en hel klubb. Det finns spelare som underpresterat utöver det vanliga, det finns spelare som inte varit bra nog när de behövts som mest, det har funnits spelare som varit skadade, det har funnits supportrar som gått för långt i sina aktioner, det har funnits en ledning som gjort det hela värre genom att höja biljettpriser och vägrat ta på sig någon skuld. Medan Wenger har sin skuld att ta ut är han bara en liten kärna i en stor apelsin.

Förändringar - som vi alla vill se - är dock på väg och redan innan sommaruppehållet tagit vid har vi genomgått stora förändringar. Stan Kroenke har blivit majoritetsägare i Arsenal, klubben planerar en försäsong i Asien (matcher mot bl.a. Kuala Lumpur XI, Hang-Zhou XI, Köln och Benfica) och spelare är både på väg in och ut. Lägg där till ytterligare förändringar och förbättringar under försäsongen och ni märker själva att man inte kommer att sitta stilla och hoppas att saker och ting löser sig av sig självt.

Många har pratat om att vi kan bli tvingade att möta lag som Bayern München, Lyon och Villarreal om vi hamnar fyra och blir tvungna att kvala in till Champions League, men det är inte sant som Orbinho (tweet 1 & tweet 2) och Jamie Dalton (tweet 1 & tweet 2) gjort klart för oss. Vi kan alltså inte möta lag som Bayern München och Villarreal, för att understryka det en extra gång.

Oavsett vilka vi nu blir tvungna att möta är två extramatcher onödigt på alla sätt och vis, vilket gör att jag innerligt hoppas att Manchester City redan är mätta och inte vinner sina två sista matcher. Om vi dock hamnar fyra har vi inga andra att skylla än oss själva.

Samtidigt handlar inte exakt allt om värvningar. Visst kommer vi vara tvingade till ett par köp, men värvningar löser inte alla våra problem. Det krävs förändringar och förbättringar på flera plan, vilket jag antar är ett hett diskussionsämne inom klubben och inte bara bland supportrarna. Ännu ett misslyckande skulle få större konsekvenser än man kan ana, någonting ingen vill se ske.

Nu gäller det att vänta en vecka, spela klart sista matchen och börja ladda om batterierna. Efter det väntar en lång och hektisk sommar med flera adjö, flera inköp, flera förändringar och förhoppningvis en Wenger som tänkt om.

Det är en lång tid kvar tills den 13 juli då vi spelar vår första försäsongsmatch - om den mot Barnet inte blir av - men det är en välbehövd vila för klubben, laget, tränaren och oss supportrar.

Det har varit en hemsk vecka på alla sätt och vis, men precis som alltid kommer vi igen. Det kan bara ta lite längre tid än väntat den här gången.