Cole, Flamini, Adebayor & Nasri?

God kväll! Utomhus är det grått, regnigt och fult. Inomhus är det tråkigt, litet och tyst. Inom Arsenal-världen är det kritiskt, kaosaktigt och spekulationsrikt. Frågan är då var man skall ta vägen en dag som denna? Det har funnits bättre dagar, så att säga.

Låt oss dock ta saker i tur och ordning, trots att jag direkt är sugen att skriva om vad Samir Nasri sagt och vad det innebär för klubben. Det har nämligen spelats en hel del landskamper där flera av våra spelare medverkat.

Nicklas Bendtner var med och slog Island med 2-0, Arshavin såg Pavlyuchenko göra ett hat-trick mot Armenien, Chamakh Attack gjorde sitt första mål på 127 år, Johan Djourou gjorde en usel match mot England där både Wilshere (superb match) och Walcott (dålig match) fick speltid.

Djourou orskade bl.a. en straff efter att Wilshere kommit in i straffområdet och fått ett kanonläge att skjuta. Jag har alltid undrat hur underligt det måste vara när två lagkamrater som ses i princip varenda dag under ett helt år möter varandra i en professionell match där någonting udda händer, t.ex. att den ena orsakar en straff mot den andra.

Ni som såg matchen såg även Wilsheres min när han tittade tillbaka mot Djourou och den minen sade väl allt om den situationen. Det måste ha varit en väldigt udda känsla. Hur som helst valde schweizaren att efter matcen prata om sin säsong med Arsenal:

Last season, I didn't play a game and to play so many games and have a good season, I was happy. Obviously, now we want to do better as a team and as individuals to get something. I think that the fans deserve and the manager deserves something. We need to get better, get stronger, and really prepare well for next season.

I don't know [about potential signings] - that's for the manager to answer. I think competition is always good. That pushes you in your position. When you want to make a team better, you have to have a good squad. I think that we had a good squad but if players with experience or different players can bring quality, they're welcome.

Vad vi såg i gårdagens match var efterföljderna av en säsong där man fått spela mer än väntat. Djourou var på gränsen till katastrofal och har inte varit så mycket bättre i Arsenal under de avslutande matcherna av säsongen. Problemet med honom är att han haft en väldigt skadedrabbad karriär, vilket naturligtvis sätter sina spår när man väl börjar spela igen.

Efter succématchen mot Chelsea blev han given i startelvan och hade ett par riktigt bra månader. Tyvärr tog det på kroppen och till slut tog det helt enkelt stopp. Insatserna blev allt sämre och det tog på honom mer än man kunde ana. Igår gjorde han en väldigt dålig match, men allt han egentligen behöver är lite vila och en hel försäsong i benen för att hitta tillbaka till vinterns succéform. Det bör göra susen!

Johan Djourou har haft en säsong som liknat en berg- och dalbana. Foto: Bildbyrån.

Wilshere som fortsatte sin askungesaga med en fantastisk insats mot Schweiz (låg bakom bägge målen!) valde även han att berätta lite om säsongen med Arsenal:

I'm still 19. I've got a lot of work to do. I've got to come back in the summer and have a good pre-season and see if I can get back in the team next year.

At the start of the season, there was talk of me going back to Bolton (on loan) and the manager (Arsene Wenger) said he'd be happy with me if I played 25 games. I played 60 games. I've surprised myself, really, but hopefully I can do the same next year.

There are good players at Arsenal who want to take my position and there are even better players with England who want to take my position. So I've got to work hard and try to keep myself in every team that I play in.

Det fanns nog inte en enda själ i världen som förutspådde att Wilshere skulle ha spelat sextio matcher när säsongen var över, men det är överraskningar man gärna är med om. Igår visade han exakt varför han blivit given i seniorlandslaget och det räckte med att titta på mittfältskollegan Scott Parker för att förstå kvalitetsskillnaden.

I Jack Wilshere har vi utan tvekan en spelare som bara inom ett par år kommer att komma dominera världsscenen, men än en gång gäller det att påminna sig själv att man inte kan rusa iväg med saker och ting i förväg, utan att man måste förvara honom på bästa möjliga sätt. England har inte haft en lika stor talang sedan Glenn Hoddle gjorde en liknande succé i Tottenham.

Att Wilshere slipper spela U21-EM var ett enda stort glädjebesked, vilket betyder att han får tid och rum att vila ut sig, slippa bli skadad, få en bra försäsong i benen, slippa missa början av försäsongen och förhoppningsvis fortsätta sin succé nästa säsong.

Nu till dagens största nyhet, nämligen vad Samir Nasri sagt om de pågående kontraktsförhandlingarna:

Jag vet inte om jag kommer att skriva på ett nytt kontrakt. Diskussionerna pågår. För tillfället tänker jag inte på det. Vi kommer att prata igen efter matchen mot Polen.

Om jag vill gå till United? Först och främst ska vi väl se om deras intresse är riktigt och konkret.

Wow! Hur och var skall man börja? För bara ett par dagar sedan skrev jag en längre text om kontraktssituationen med Nasri, men det som pågår just nu är ganska talande om vad som är fel på Arsenal, vad som är fel på Nasri och vad som över huvud taget är fel med den moderna fotbollen.

If we don't look at the big picture (vi kommer till det senare) började det hela med att Arsenal inte förlängde fransmannens kontrakt innan den här situationen till slut dök upp. Under sommaren 2009 och 2010 förlängde man en massiv drös med kontrakt, allt från Jay Emmanuel-Thomas till Eduardo och Jack Wilshere, men någonstans där glömde man bort att ta en titt på Nasri.

Nasri skrev på ett fyraårskontrakt när han kom till klubben 2008 och de två första säsongerna i Arsenal gjorde han helt okej ifrån sig, trots att han aldrig var en av våra nyckelspelare. Han var fortfarande en oslipad diamant, vilket kanske var en bidragande faktor till att man inte valde att förnya hans kontrakt när man skulle ha gjort det - förra sommaren.

Samir Nasri när han smällde in två mål mot Manchester United 2008. Foto: Bildbyrån.

Men helt plötsligt exploderade han och tog steget från medioker till världsklass. Naturligtvis kan man ta en titt på hans usla assistproduktion och hans något svaga vårsäsong (vem var egentligen inte dålig under våren?), men trots det blev han en av våra nyckelspelare vilket i sin tur gjorde att han var en av våra bästa spelare, även efter hans starka höstsäsong.

Trots att det finns många som vill sälja honom efter hans senaste uttalanden vill majoriteten fortfarande ha kvar honom, helt enkelt på grund av att han är en spelare som på sin högsta nivå tillhör de bästa i världen. Vad man även inte får glömma är att han bara är 23 år och bara kommer att bli bättre.

Problemet som uppstått nu är dock samma problem vi stod inför när Ashley Cole, Adebayor och Mathieu Flamini skulle förnya deras kontrakt. Vi alla vet hur det slutade för alla tre. Cole svek sin moderklubb, flyttade till Chelsea och är än idag Englands bästa vänsterback. Flamini flyttade till Milan, blev bänkad och märkte att gräset inte är grönare på andra sidan. Arsenal och Adebayor kom efter långvariga förhandlingar överens, men det innebar inte en fortsatt succé. Togolesen slutade kämpa, slutade spela och gick från att tillhöra världstoppen till att bli en usel fotbollspelare.

Vad som väntar Nasri är ännu helt oklart, men vad vi lärt oss är att det kan gå exakt hur som helst. Han kan bli såld, göra succé och bli en av världens bästa spelare i ett annat lag. Han kan bli såld, sluta prestera och bli en kopia av Michael Owen. Han kan stanna, skriva på ett nytt kontrakt, och sluta kämpa á la Adebayor. Han kan stanna, skriva på ett nytt kontrakt, och bli en av världens bästa. Han kan stanna, inte skriva på ett nytt kontrakt och nästa sommar gå vart han än vill.

Problemet är att vi inte har den blekaste aning om vad som händer. Om Arsenal går med på hans utsatta lönekrav, låter han skriva på ett nytt konrakt och låter han stanna innebär det inte att han gör en lika bra säsong som han gjorde i år. Problemet är att vi inte behöver pengakåta spelare som spelar för sitt bankkonto, utan spelare som vill kämpa, spela med hjärtat och ge exakt allt vad man har för klubben man spelar i. Problemet är att vi behöver spelare som inte tänker på hur mycket de tjänar i lön, utan tänker på vad man måste göra för att tillsammans med laget nå nya höjder, som i vårt fall är att vinna titlar.

Att "bara ge honom" de £20,000 extra han vill ha i veckan är ett uselt argument. Spelare är och kommer aldrig att bli större än klubben. Det skickar inte bara ut dåliga signaler, utan visar även vad för position Arsenal befinner sig i, om ni förstår vad jag menar. Om klubben inte vill gå med på en spelares krav skall man heller inte göra det, utan i sådana fall förhandla och hitta ett mellanting. Om man inte gör det måste man göra det bästa utav situationen och i Nasri-gate handlar det tyvärr om att sälja honom.

Vi alla kommer ihåg vilket kaos det blev när Wayne Rooney i vintras gick ut och sade att han "inte längre var lycklig i Manchester United" (=inte hade bra lön nog). Trots att Manchester United var och fortfarande är ett lag som håvar in titlar var Rooney "inte nöjd". Det slutade med en soppa där Rooney utsåg sig själv till större än klubben och till slut fick igenom sin löneförhöjning.

Wayne Rooney låg under isen ett bra tag. Foto: Bildbyrån.

Manchester United-supportrarna blev naturligtvis ursinniga och hånade Rooney på fler än ett sätt, men efter att han skrivit på ett nytt kontrakt, smällt in ett par mål och hittat tillbaka till sin gamla form var allt som glömt. Nu sjunger de hans namn som om det inte hade hänt.

Vi befinner oss i ett liknande scenario med Samir Nasri som skapat ett enda stort virr-varr av situationen, beter sig som en idiot och flirtar redan med andra lag (Manchester United).

Om han skriver på ett nytt kontrakt, smäller in ett par mål och presterar nästa säsong kommer det här vara som glömt. Fansen kommer sjunga hans namn och det som pågår just nu kommer vara som bortblåst. Om han lämnar för t.ex. United kommer han bli Judas, fansen kommer att sjunga hatsånger och vi kommer minnas det som pågår just nu i flera år framåt. Det är så det fungerar, hur tråkigt det än är.

Vad som däremot är mer oroande än situationen med Nasri är att det här är någonting vi vart med om så många gånger förut och som vi kommer fortsätta att vara med om i framtiden, allt på grund av klubben som har en fruktansvärt dålig lönestruktur. Som vi alla vet handlar i princip allt i dagens moderna fotboll om pengar, vilket naturligtvis satt sina spår bland klubbarna.

I Arsenal har vi en lönestruktur som belönar ungdomar, belönar bänkspelare och belönar startspelare. Problemet med denna struktur är att alla belönas, oavsett om du är 16 år och spelar i reservlaget eller om du startar vecka in och vecka ut mot lag som Chelsea och Barcelona.

De två största anledningarna varför unga supertalanger väljer Arsenal är inte på grund av lagnamnet, historien eller vår förmåga att vinna titlar (...), utan för att vi ger unga spelare chansen (bl.a. pga Wenger) och för att vi ger unga spelare pengar.

Det finns i rådande läge ingen annan klubb i Europa som skulle ge spelare som Denilson, Rosicky och Almunia de löner de för tillfället sitter på. På samma sätt finns det ingen annan klubb i Europa som skulle ge så pass höga löner åt ungdomar som Arsenal gör. Ett ungdomsgäng där majoriteten inte håller måttet och ändå skeppas iväg. Och världsklasspelare som Fabregas, Robin van Persie och Samir Nasri får naturligtvis bra betalt, men långt ifrån vad de bästa spelarna tjänar i större klubbar som Manchester United, Real Madrid, Barcelona och Milan.

En sådan lönestruktur som används av oss har naturligtvis fördelar, annars skulle den inte användas, men det är dags att på allvar se över den strategin och fråga sig själva om det inte är nyttigare att gå över till en lönestruktur á la Manchester United.

Hur som helst sitter vi i en annan sits just nu. En sits där vi som klubb inte kan vika ner oss. En sits där spelare inte får bli större än klubben. En sits där vi behöver spelare som kämpar, spelar med hjärtat och ger allt under de nittio minuter som en fotbollsmatch spelas.

Vi behöver spelare som Robin van Persie (har ni någonsin hört honom klaga på hans lön?), Jack Wilshere (tjänar inte ens hälften av vad Fabregas gör) och Thomas Vermaelen (kämpar som en galning med en lön på mindre än £50,000 i veckan).

Thomas Vermaelen tänker inte på pengarna. Foto: Bildbyrån.

Kanske är det bättre att sälja Nasri? I all ärlighet är jag så pass trött av det hela att jag inte har en aning om vad vi bör göra, vad som är bäst för laget och vad som är bäst för Nasri. Naturligtvis vill jag ha kvar Nasri i laget, det är trots allt en väldigt bra spelare, men då vill jag inte se samma sak hända som hände med Adebayor.

Hur som helst, låt oss gå vidare! En annan viktig spelare - Cesc Fabregas - ryktas vara på väg bort varenda sommar, men i slutändan stannar han ändå. Och många Arsenal-supportrar har varit alldeles för kritiska mot honom. Medan vi har sett tusentals spelare som lämnat klubben, begärt mer i lön och pratat dåligt om klubben har han alltid behandlat oss med respekt.

Nigel Winterburn har följande att säga om Fabregas:

The big question for the summer is will Cesc Fabregas stay and I must admit, I have my doubts. Cesc clearly wanted to go last to Barcelona last year, but he is under a long contract at Arsenal and is not the type of player to kick up too much of a fuss. He has too much respect for his manager and club to do that. He will always give everything in games, but if he still wants to leave now and go back to Spain then the club will have to think about letting it happen.

Arsenal will call the shots though, and can ask for as much as they like from Barcelona. It would have to be in excess of £30m for a player of Cesc's calibre who is still only 24. But if he does leave it will give a chance to others, and a chance to maybe alter the style of play in midfield. The current system based on technical ability has been found out in the last few years, and Arsene may look to go in a new direction.

Precis som jag sagt många gånger förut handlar allt om pengar. Barcelona har naturligtvis velat att Cesc pratat illa om klubben, ställt till med bråk eller skrivit på en transferansökan, men han har alldeles för mycket respekt för att göra någonting sådant.

Att vi vill behålla Cesc råder det ingen tvekan om, men jag tror inte längre vi är så rädda att tappa honom. Om ett bud kommer in på £50 miljoner eller mer skulle vi nog acceptera det. Problemet är bara att Barcelona inte är ekonomiskt trygga och det största budet de lagt på spanjoren är på ynka €34,5 miljoner.

Det kommer troligtvis sluta med att Cesc stannar i Arsenal ännu en säsong, men ryktena om honom kommer aldrig någonsin ta slut.

En spelare som däremot är på väg bort är Bendtner som andra dagen i rad bekräftar att han måste bort från Arsenal:

I can promise that there won't be another season like this one. I have decided 100 per cent that I must leave Arsenal. I've considered this for a long time and was quite clear when I arrived at my decision. I'm quite calm and confident that I'll be fine at a new club.

Vi har pratat nog om Bendtner, men det vore smått roligt om det slutade med att han stannade. Hur som helst sägs Sevilla vara intresserade av såväl Bendtner som Denilson och jag tror inte vi skulle tveka om vi fick ett sammansatt bud på cirka £20 miljoner.

Phil Jones på väg till Arsenal? Foto: Bildbyrån.

I övrigt pratas det om att vi inte längre är intresserade av Scott Parker, att Sebastian Larsson kan vara på väg att göra en comeback i Arsenal(!), att Blackburn Rovers vill behålla Christopher Samba, men att Phil Jones mycket väl kan komma att flytta till Arsenal för £15 miljoner. För samma summa sägs Lille tänka sig att släppa Gervinho.

Sist men inte minst kommer Arsenal Soccer Schools för första gången till Sverige och ni som är medlemmar på Arsenal Sweden har redan hunnit få ett mail om det. För mer information kan ni klicka in på den här sidan.

Det var hur som helst allt för idag! Ha det bra, kommentera och kom tillbaka imorgon! Cheers!