Nasri - jag vill inte ge dig mer

Wenger har gått ut hårt och sagt att vi ämnar behålla Nasri och Fabregas till varje pris. Nåja, det där sista var väl inte sant men det ryktas att Kroenke är beredd att slanta upp lite extra för att blidka Nasris lönekrav. Huruvida dessa pengar ska tas från Kroenkes privata portmonnä eller ur Arsenals kassa framgår inte riktigt av historien, men vi detta laget vet ni vilket jag föredrar.

Det förekom en del mothugg mot mitt senaste inlägg där en del kommentarer frågade sig om man inte ska hålla på sitt lag i vått och torrt och då även om laget skulle tas över av shejker eller oljemiljardärer med onda avsikter. Var och en får göra som de vill, men för mig är det som att stötta filmare, dopade spelare och tröjdragningar. Det är fuskkoder i verkliga livet och det förtar hela grejen med spelet. Att en klubb har möjligheten att köpa vem de vill till vilket pris som helst är ju inget roligt. Det enda som händer då är att man är förbannad för att man inte vinner alla titlar hela tiden. Kolla Chelsea som byter tränare snart sagt varje år på grund av otåliga ägare. Usmanov börjar likna Abramovich i allt väsentligt och det känns bra om Arsenal håller honom på armlängds  avstånd.

Jag skulle lägga mitt supportande i träda vid en sådan situation, jag kan inte först sitta i några år och håna Chelsea och Man City och deras fans för att sedan jubla om vi skulle hamna i samma läge. Jag har många moraler, en del dubbla, men jag försöker att inte medvetet vara en hycklare.

Tillbaka till Nasri och Fabregas, för det är ändå det som kanske är knäckfrågan denna sommar. Vår kommande säsong kan i väldigt stor utsträckning avgöras av om dessa två herrar stannar i Arsenal och jag måste säga att gillar Wengers tjurskallighet. Båda är under kontrakt och det är till syvende och sidst endast Arsenal som avgör om de ska byta klubb.

Ingen spelare är värd £100 000 i veckan. De räddar inte libyer undan Kaddafi, släcker skogsbränder i Australien eller uppfinner botemedlet mot cancer. De underhåller världen med sina konster och är förvisso i världseliten i den grenen, men man måste ha perspektiv på saker och ting. Den insikten borde fler spelare ha och vara rätt nöjda med att de tjänar tillräckligt många miljoner för att försörja hela sitt liv på det och ha rätt god standard under tiden.

Vi som stöttar laget betalar deras löner och jag skulle ju hellre se att de tjänade hälften så mycket och jag kunde gå och se en match för halva biljettkostnaden mot idag. Det har spårat ur rejält och alla ekonomiska åtstramningar välkomnas av mig. Nasri kanske är en hygglig och trevlig prick, men girig är han oavsett. Det är klart att han sneglar på Fabregas lön och tycker att han ska ha lika mycket, men å andra sidan är det ju inte så att när Nasri följer med Fabregas till Ferrariaffären så får lille Nasri nöja sig med att titta och drömma. Hur många miljoner måste man lägga undan för att ha haft en lyckad karriär? Det finns en gräns för när pengarna inte borde betyda något. Även spelare som Bendtner skulle kunna lägga av nu och leva på sina pengar resten av livet och han har ändå aldrig vunnit något åt klubben, varit rätt kass och är på väg att säljas.

Kontentan? Passar inte galoscherna så spela någon annastans när era kontrakt går ut eller när Arsenal är beredda att sälja er. Sitt inte och gnäll över att ni får spela vecka ut och vecka in för 4 årslöner i veckan. Det finns ingen sympati att hämta hos mig.