Veckans lista!

God kväll mina damer & herrar! Under säsongens gång får ni
massvis och åter massvis av inför-rapporter, matchrapporter,
videokvällar, gästbloggar, ljudbloggar, specialinlägg (analyser,
spelarinlägg etc), krönikor och nyhetsinlägg. Under sommaren är det dock
väldigt tomt på nästan alla fronter, vilket naturligtvis kan förstås.

Under den senaste veckan har jag haft fullt upp med att skriva en väldigt lång historia om en Arsenal-legend, mycket lik den jag gjorde om Fredrik Ljungberg för bara ett par veckor sedan. Den nya är dock större, längre och
bättre, men den kommer inte att publiceras på bloggen, utan i Kanonmagasinet. Om ni vill läsa den får ni helt enkelt regga er den första juli (då det är dags att förnya/skapa nya medlemskap)!

För att
få lite variation på sommarinläggen - som bl.a. efterfrågades igår -
tänkte jag skapa någonting som heter veckans lista. I veckans lista är
det tänkt att man listar tio stycken saker som kan handla om allt från
de konstigaste incidenterna till de bästa comebackerna någonsin.

Det kanske bästa med det här är att även ni får ta del av det hela då ni kan göra likadana listor, fast i kommentarspåret!

Den första listan någonsin handlar om de tio största händelserna sedan vi senast vann en titel!

______________________________________________________________________________

De tio största händelserna sedan Arsenal vann FA-cupen 2005

10. Arsenal värvar Andrey Arshavin

The Gunners
hade börjat säsongen - 08/09 - smått katastrofalt och man låg nästan
tio poäng efter ligaledarna Liverpool redan under hösten. Säsongen innan
hade man varit inblandade i toppstriden på högsta allvar och var bara
fyra poäng ifrån att vinna hela skiten. Förhoppningarna var således höga
inför 08/09, men Arsène Wengers lag floppade totalt.

När Cesc Fabregas åkte
på en långtidsskada i december-matchen mot Liverpool anade man det
värsta. Laget var svagt, saknade styrka och saknade kvalitet. Men vår
räddning skulle komma bara timmar innan transferfönstret stängde. Andrey
Arshavin var missnöjd hemma i Zenit och ville flytta. Wenger såg
chansen att köpa en världsklass-spelare som dominerat både
internationellt (EM 2008) och i sitt klubblag (under många år en av
ryska ligans bästa spelare).

Zenit och Arsenal kom dock
under långa stunder inte överens och med bara några få timmar kvar till
transferfönstret stängde var ryssens framtid fortfarande osäker. Dagen
efter hade ingen någon som helst aning om vad som hade hänt, men under
eftermiddagen presenterades han på den officiella hemsidan och fansen
blev galna.

Andrey Arshavin gör sitt första mål i den röd-vita tröjan. Foto: Bildbyrån.

Arshavin skulle även komma att spela en
avgörande roll under våren då han gjorde flera mål och spelade
fantastiskt bra. En värvning att minnas, trots att han inte hållt en
lika hög nivå på sistone!

9. Arsenal krossar Slavia Prague med 7-0

När Arsenal äntrade Champions League-slutspelet (som gruppspelet kallas!)
mötte man bl.a. ett tjeckiskt motstånd i form av Slavia Prague. Hemmamatchen på Emirates skulle komma att sluta hela 7-0 till The Gunners och dagen efter var vi kungar för en dag.

Journalister hyllade oss, experter älskade oss, superlativen vällde fram i
krönikorna och supportrarna anade stordåd. Arsenal visade den kvällen
hur bra man kan spela när man spelar som bäst. Och när man gör det är
det bara Barcelona som kommer i närheten av vår spelkvalitet.

Motståndet må
inte ha varit kvalitativt, men Slavia Prague blev krossade till smulor
och Arsenal bjöd på en sällan skådad show. Spelet var magiskt, målen
fantastiska och spelarna odödliga - åtminstone för en dag!

Theo Walcott rundar målvakten. Foto: Bildbyrån.

8. Carling Cup-final x2 (vs. Chelsea & Birmingham)

Sedan Patrick Vieira lyfte FA-cupbucklan 2005 har vi tagit oss till tre finaler - Champions
League 2006, Carling Cup 2007 och Carling Cup 2011. Alla har tyvärr
slutat med förlust, men vägen till finalen, förberedelserna och
inramningen av finalerna har ofta varit något man sällan kommer att
glömma.

Under 06/07 började det med att vi slog ut West
Bromwich (på bortaplan) med 2-0. Det följde vi upp med 1-0 borta mot
Everton efter ett sent mål av Adebayor. Sedan väntade kvartsfinal mot Liverpool i tredje raka bortamatchen. The Gunners vann med hela 6-3 efter fyra mål av Julio Baptista!

I semifinalen
mötte vi våra ärkerivaler Tottenham och efter 2-2 borta på White Hart
Lane lyckades vi vinna med 3-1 i returen på Emirates, men det först efter förlängning! En match som fortfarande sitter som fastklistrad i minnet!

Finalen mot Chelsea började bra då Theo Walcott gjorde
1-0, men tyvärr vände Chelsea matchen tack vare två sena mål av Didier
Drogba. Att vi ett halvår efter finalförlusten i CL tog oss till en
annan cupfinal var klart godkänt, men då hade vi ingen aning om att vi
år 2011 fortfarande skulle vara titellösa.

Årets Carling Cup-final mot Birmingham gav oss också en minnesvärd resa med segrar mot Tottenham (underbart!), Newcastle (4-0 på bortaplan!),
Wigan (2-0 på Emirates) och Ipswich (0-1 borta och förlösande 3-0
hemma). Inramningen av finalen på Wembley var fantastisk, men 1-1 (efter
kvittering av Arsenal) stod sig tyvärr inte ända fram till en
förlängning.

Carling Cup-finalen på Wembley. Foto: Kristonel Elwe.

Trots två förluster platsar två Carling Cup-finaler på listan över de tio största händelserna sedan vinsten i FA-cupen 2005.

7. Champions League-äventyret 2008/2009

I ligan
gick det rent ut sagt skit, men Arsenal lyckades gå långt i både
FA-cupen och Champions League. Just CL-äventyret var extra spännande då
vi tog oss ända fram till semifinal.

Gruppspelet bjöd på
flera minnesvärda matcher där vi bl.a. krossade Porto med 4-0 hemma på
Emirates och körde över Fenerbache på bortaplan med 5-2 efter en väldigt
vild och svängig match. Tyvärr räckte det inte ända fram till
gruppseger då Porto slutade en poäng före oss.

Istället för
Atletico Madrid fick vi således möta Roma i åttondelsfinalen, ett möte
som skulle bli mycket nervöst. Vi lyckades vinna med 1-0 hemma på
Emirates, trots att vi ägde matchen från första till sista minut. Målet
kom tack vare en straff från Robin van Persie.

I returmötet
gjorde dock Roma mål direkt medan Arsenal hade väldigt svårt att få
igång spelet. Över två möten stod det alltså 1-1, vilket höll sig under
hela returmötets gång borta på Olimpico i Rom.

Förlängningen blev svettigare än anat och Julio Baptista - som nu spelade i Roma -
var centimeter från att lyckas vinkla in 2-0 (2-1 totalt) till Roma.
Istället stod sig resultatet och en nervös straffläggning väntade. Det började knappast bra då Eduardo sumpade sin straff, men som tur var lyckades Vucinic göra detsamma.

Straff efter straff sattes sedan i mål och väntan blev nästan olidlig, men när Tonetto sköt långt över målet var det klart. Arsenal gick till kvartsfinal! Och vi fick erfara ett fantastiskt glädjerus!

Sekunderna efter missen. Foto: Bildbyrån.

I kvartsfinalen väntade Villarreal och efter 1-1 borta (magiskt mål av Adebayor) lyckades man bjuda till show hemma på Emirates där det slutade 3-0.
Vi var ända framme i semifinal och där väntade Manchester United.
Bortamatchen på Old Trafford förlorade vi, men bara med 1-0, mycket tack
vare Almunia(!) som gjorde en fantastisk match.

Inför returen var det en fantastisk stämning på Emirates, men den varade bara
i några minuter. Manchester United kom att spela ut Arsenal enligt
noter, men att vara kvar bland de fyra sista i Champions League och
inför returmötet i semifinalen ha all chans att gå till final var stort.

6. Arsenal vinner med 1-0 mot Manchester United på Old Trafford

Säsongen 06/07 hade börjat uselt med två likaresultat och en förlust. Redan i
den fjärde matchen väntade Manchester United på Old Trafford och alla,
exakt alla, förväntade sig en Arsenal-förlust. Experterna sågade oss,
supportrarna hade inget hopp och laget hade spelat katastrofalt dåligt
under de första matcherna.

Efter finalförlusten i Champions
League och flytten till Emirates Stadium var det kritiskt för Arsenal
att hålla sin status som ett topplag, något många andra lag misslyckats
med efter tragiska förluster och flyttar till nya arenor. En förlust mot
Manchester United skulle innebära den sämsta säsongsstarten på över
tjugo år, men Arsène Wengers män ville annorlunda.

Med mindre än fem minuter kvar stod det fortfarande 0-0, men det är då som Cesc Fabregas stjäl en boll från Cristiano Ronaldo, springer mot straffområdet och passar till Adebayor som iskallt skjuter in bollen i mål. 1-0 till Arsenal! Ett resultat som skulle stå sig matchen ut, mycket tack vare en briljant räddning av Jens Lehmann i slutminuterna.

Adebayor sätter matchens första och enda mål. Foto: Bildbyrån.

5. Dennis Bergkamp-tributen och invigningen utav Emirates Stadium

Den 22
juli 2006. Arsenal tog farväl av en av klubbens största spelare genom
tiderna när man samtidigt invigde Emirates Stadium. Berkgamp hade under
elva år i klubben stått för fantastiska prestationer, fantastiska
assist, fantastiska mål och fantastiska minnen. Men allt har tyvärr ett
slut och den 22 juli 2006 tog laget, klubben och supportrarna farväl av
en legend.

Men det handlade inte bara om Bergkamp, utan The
Gunners skulle flytta till en ny arena, ja, ett nytt hem. Highbury var
för trångt, för litet och för gammalt och man hade ända sedan början av
00-talet planerat en flytt.

Efter massor av om och men,
massor av problem och massor av tid var det äntligen dags att välkomna
vårt nya hem. Den flytten ägde rum den somriga julidagen år 2006. Fansen
fick för första gången erfara den helt klara arenan både utanpå och
inuti. Emirates Stadium blev inte bara Arsenals nya hem, utan en av de
största och vackraste arenorna i hela Storbritannien.

Emirates Stadium - den första dagen. Foto: Bildbyrån.

4. Arsenal vinner med 2-1 mot världens bästa lag - Barcelona

När Barcelona
vann Champions League 2011 var det bara ett enda lag som lyckades vinna
över dem - Arsenal. Efter ett par olyckliga resultat i gruppspelet
slutade Arsenal tvåa efter gruppvinnarna Shaktar Donetsk. Det skulle
visa sig få sina konsekvenser direkt då Arsenal lottades mot självaste
Barcelona.

Ett Barcelona som hade manglat allt och alla i
både La Liga (bl.a. Real Madrid med 5-0) och Champions League. Ett
Barcelona som anses vara ett av världens bästa lag genom tiderna. Ett
Barcelona som Arsenal aldrig vunnit över.

Nästan allt talade emot Arsenal och när David Villa gjorde 1-0 var det inte många som trodde på en comeback. The Gunners
var nere för räkning, men med mindre än en kvart kvar lyckas Robin van Persie kvittera och fem minuter senare slår Arshavin in 2-1 till det högsta jublet Emirates Stadium någonsin producerat.

Arshavin slår till mot Barca! Foto: Bildbyrån.

Arsenal hyllades
oändligt mycket efter sin comeback mot Barcelona, någonting extremt få
lag klarar av att åstadkomma. Ännu en gång var vi kungar för en dag och
om det inte varit för en viss domare kunde vi mycket väl stått för en
större skräll i returen på Camp Nou. Men trots det kan ingen ta ifrån
oss den underbara februarikvällen då vi slog katalanerna med 2-1.

3. Säsongen 2007/2008

Sedan Arsenal vann ligan 2003/2004 hade man inte ens varit i närheten av att
repetera succén. År efter år misslyckades man gravt och trots att man
vann FA-cupen 2005 och tog sig till final i både CL (2006) och CC (2007)
misslyckades man gravt i ligan. Men säsongen 07/08 skulle man utmana på
alla fronter, nästan ända in i kaklet.

På mittfältet hade man en succéartad trio som bestod av Fabregas, Flamini och Hleb. I försvaret hade man två ytterbackar i superform (Sagna & Clichy) och en stabil mittback (Gallas) medan man längst fram hade en Adebayor som öste in mål.

Arsenal gjorde en fantastisk ligastart och ledde ligan under längre perioder
både under hösten och vintern. Dessutom gjorde man superbt ifrån sig i
Champions League-gruppspelet där man kort sagt gjorde kaoz med alla.

I åttondelsfinalen i Champions League blev man det första engelska laget att slå Milan på San Siro efter en magisk kväll där man vann med 2-0. Dessutom höll man fortfarande ligan vid liv där man radade upp vinster.

Fabregas jublar efter slutsignalen. Foto: Bildbyrån.

I kvartsfinalen
i Champions League mötte man Liverpool som man spelade 1-1 mot hemma. I
returen var man sex minuter från final efter en magnifik soloprestation av Theo Walcott. Tyvärr tog det roliga slut, både i cuperna och i ligan.

När säsongen
summerades var man ynka fyra poäng ifrån att vinna Premier League och
ynka sex minuter ifrån att gå till semifinal i Champions League. Man
visste i dåläget inte om vad som väntade åren därefter, men trots det
var det en säsong att minnas då majoriteten enades om att man gick en
ljus framtid till mötes.

2. Avskedet av Highbury

Den sjätte september 1913 klev Arsenal ut på Highbury Stadium för första
gången någonsin. Den sjunde maj 2006 tog man farväl av en epok. Så många
titlar, så många tränare, så många spelare, så många supportrar, så
många legender och så många minnen som den arenan skapade kommer för
alltid bli omöjligt att uppnå på Emirates Stadium.

Det var på Highbury som Arsenal skapade en ny epok. Ett nytt lag. Ett nytt hem. Nästan i hundra år var Highbury - the home of football - vårt gemensamma hem. När man således skulle ta farväl av den minnesvärda arenan i maj månad år 2006 flödade tårarna längs kinderna som om man var ett litet barn.

Spelarna pussade gräsmattan, tränaren höll tal och supportrarna visste om att det skulle bli den sista gången man såg Highbury. Det var slutet på en era.

Highbury - den sista dagen. Foto: Bildbyrån.

Wigan stod för motståndet i den sista matchen någonsin på Highbury och vad passade då bättre än att The King of Highbury himself gjorde ett hat-trick. Han avslutade det hela med ett straffmål varefter han gick ner på knä och pussade gräsmattan.

1. Champions League-resan 2005/2006

Den största händelsen sedan Arsenal senast vann en titel är utan tvekan Champions League-slutspelet 2005/2006 där man var mindre än en kvart ifrån att vinna hela turneringen. Hur det slutade vet vi alla, men det man minns är inte bara finalen, utan den långa vägen dit.

I gruppspelet mötte The Gunners holländska Ajax, tjeckiska Sparta Prag och schweiziska FC Thun. Arsenal vann sin grupp efter fem vinster och ett likaresultat. Man skrapade ihop hela sexton poäng, någonting endast Barcelona och Lyon kunde mäkta med.

När det var dags för åttondelsfinal hade man dock en enorm otur med lottningen. Real Madrid som till stor del bestod av det Galacticos som dominerat både La Liga och Europa under tidigt 00-tal hade oturligt nog slutat tvåa i sin grupp, sex poäng bakom Lyon. Självklart var det Arsenal som drog nitlotten och nu skulle ställas inför det spanska mästarlaget.

Likt många gånger förut var Arsenal borträknade på förhand. Formen i ligan var minst sagt dålig och det hade inte gått bättre i de inhemska cuperna. Trots att man imponerat i gruppspelet var det ingen som trodde att Arsenal skulle vinna över självaste Real Madrid över två matcher. Men Arsenal ville någonting helt annat.

När The Gunners reste till Madrid hade man nämligen med sig ett äss i rockärmen - Thierry Henry. Efter många fantastiska säsonger hade fransmannen blivit allt mer skadebenägen, men som tur var hade han tillfrisknat till åttondelsfinalen, någonting som skulle kosta madridlaget dyrt.

Den andra halvleken hade just satt igång efter att den första halvleken slutat mållös. Det var då som Henry snappade upp en boll på mittplan, gjorde sig av med en, två och tre försvarare för att störta fram mot mål där han stod för ett klassavslut som letade sig förbi Iker Casillas.

Thierry Henry - unstoppable. Foto: Bildbyrån.

Arsenal höll i ledningen (någonting man aldrig hade gjort anno 2011) och i returen på Highbury stod Jens Lehmann för en monsterinsats då han räddade kvar Arsenal helt på egen hand. Matchen slutade 0-0 och Arsenal hade inte bara gått vidare, utan hållt nollan två matcher i rad mot ett av Europas bästa lag.

I nästa rond väntade ett annat storlag - Juventus. Efter att Arsenal slagit ut Real Madrid hade man visat resten av Europa att man var något att räkna med, men trots det ansågs Juventus vara favoriter. Förhoppningarna var höga inför den första kvartsfinalen hemma på Highbury och nittio minuter senare hade alla förhoppningar gått in efter mål av både Fabregas och Henry.

Returen? Ja, den slutade 0-0 och plötsligt hade man hållt nollan fyra matcher i rad. Det var dags för semifinal och där väntade skrällaget Villarreal som hade slagit ut både Glasgow Rangers och Inter.

Ännu en gång spelades den första matchen på Highbury, men den här gången skulle det bli speciellt. Det här var nämligen den sista Champions League-matchen någonsin på arenan som bara några veckor senare skulle rivas. Det skulle inte bara sluta med att man höll nollan ännu en gång, utan man vann matchen med 1-0 efter att Kolo Toure klivit fram och avgjort med matchens enda mål.

Nu var man endast nittio minuter från en Champions League-final, den första i klubbens historia. 0-0 var ett väldigt vanligt resultat under Arsenals CL-äventyr och det skulle även bli ett resultat som stod sig borta mot Villarreal, ända tills hemmalaget fick en straff med bara en minut kvar att spela.

Juan Román Riquelme stegade upp mot straffpunkten och hade chansen att kvittera tillställningen (över två matcher). Arsenal hade hållt nollan under hela slutspelet, men om Lehmann skulle missa straffen skulle den nollan varit ett minne blott.

Straffen. Räddningen. Foto: Bildbyrån.

Det kändes som år, men var över på ett par sekunder. Hur det gick? Det vet vi alla.

Arsenal var i sin första och hittills enda Champions League-final någonsin och Sol Campbell hade gett Arsenal ledningen. Men tyvärr tog det roliga slut. Att spela med tio man mot elva skulle visa sig bli en omöjlig uppgift, men resan fram till finalen är en resa som få av oss glömt.

______________________________________________________________________________

Det här var dock allt för idag! Ni är mer än gärna välkomna att göra era egna topplistor över de tio största händelserna sedan Arsenal senast vann en titel! Gå till kommentarspåret, skriv en lista och skicka iväg den! Nu får ni dock ha det så bra! See you on the flipside!