Maffia = Arsenal?

Det var först imorse jag märkte att videon som jag igår nämnde som en modern klassiker inte fungerade. Därför inleder vi dagens blogg med den här fantastiska scenen från The Life And Times Of Tim. Om den inte ens får er att röra på smilbanden bjuder jag på en pint på valfri pub under nästa säsong!

Den första frågan jag ställer mig idag är: vad hände?! Efter att bortaklacken på Craven Cottage tagit i och sjungit "spend some fucking money" tog det bara några timmar innan vi kopplades ihop med världsstjärnor (nåja..) som Benzema, Falcao och Kaká. Snabbspola fram en månad och vi får istället dagligen läsa om spelare som Joey Barton, Peter Odemwingie och Jermain fucking Defoe.

Ursäkta svordomarna, det är inte riktigt min grej, det är nog Arseblog som har patent på det. Men ju längre sommaren går, desto nervösare blir man. Varför är det så tyst kring Denilson? Vart är egentligen Bendtner på väg? Har Almunia blivit spetsad av en tjur i Pamplona (därav tystnaden)? När blir Gervinho klar? Hur mycket kostar han? Är vi villiga att lägga över £12 miljoner på Samba, som Blackburn nu vill ha? Är Gary Cahill ett realistiskt köp? Varför kopplas vi längre inte ihop med stjärnspelare?

Vem ersätter Gael Clichy? Kommer Wenger hålla hårt i plånboken? Vem blir förstemålvakt? Hur länge blir Diaby borta? Kommer Nasri att förlänga sitt kontrakt? Kommer Cesc att glömma Barcelona? Måste vi inte köpa en centerforward? Manchester United och Liverpool har redan gjort klart med två spelare - när gör Arsenal klart med sin första? Har vi råd att vänta? Hur mycket har vi råd att spendera? Kan RvP hålla sig skadefri? Kommer vi värva någon mer än Gervinho och Samba/Cahill/en mittback? Puh!

Igår avslutade jag inlägget med att understryka att sommaren är lång, vilket den i all ärlighet är. Medan vi inte har all tid i världen med att vänta har det ändå varit förvånansvärt tyst från klubbens sida. För ett par år sedan läste jag en bok som hette Maffians Värld av Maud Webster. Det var en väldigt bra bok som berättade hur Cosa Nostra kom till, hur verksamheten utvecklades under mitten av 1900-talet och hur nära hela organisationen var att upplösa under slutet av 80-talet/början av 90-talet. Det fanns en mening som jag än idag kommer ihåg nästan ordagrant: när maffian befinner sig under strålkastarljuset är den som svagast, men när de arbetar i det tysta är de som farligast. Är det samma sak vi ser i dagens Arsenal?

Det är en ganska obskyr jämförelse att dra, maffian och Arsenal, men ni förstår nog min poäng. För bara en vecka sedan höll Ivan Gazidis en Q&A med medlemmar från AST och pratade bl.a. om att han själv redan kontaktat potentiella nyförvärv. Det är utan tvekande lovande att höra, men vi på utsidan har dock ingenting mer att gå på än transferrykten, som i 9 fall av 10 är falska, missvisande och ofta väldigt löjliga.

Vad smider Gazidis för planer?

Att Liverpool, Manchester United, Tottenham och Chelsea (syftar på Villas-Boas) redan hunnit förstärka sina respektive trupper är som att vara fem år igen och se hur ett annat barn slörplar i sig en god glass, kanske Solero, medan du själv inte har den där tiokronan att gå in på Konsum och köpa en glass du också.

Jag har ingenting emot att Arsenal har en något tyst approach, så länge vi står på St James Park med en trupp som innehåller nyförvärv som alla varit med och laddat upp med laget under försäsongen. Om man har turen med sig kan man vänta och ha chansen att få en spelare till ett reapris - t.ex. van der Vaart ifjol - men det är en riskabel chansning att ta, speciellt när man befinner sig i den situation som Arsenal befinner sig i just nu.

Arsenal får gärna vänta ett par veckor innan man gör klart med sina värvningar, jag har absolut ingenting emot det, men som supporter är det en ivrig väntan som enbart kan jämföras barnens väntan inför julafton. Och det var länge sedan vi fick vara med om en reaktion som denna (eller kanske denna?), vilket är exakt det som skulle behövas för att ge hela klubben en boost.

Jag är mer än säker på att den innersta kretsen (låter nästan som om jag beskriver storyn i Fahrenheit) jobbar för fulla muggar, men desto längre tid det tar att ro hem de värvningar som behövs, desto mer oroliga bör vi vara. Medan det inte är lika enkelt att göra en värvning som det är att svara i telefonen kan kontraktsförhandlingar dra ut på tiden, mer än anat. Tänk Aleksander Hleb (2006), Samir Nasri (2008) och Andrey Arshavin (2009) och Samir Nasri igen (2011).

Förhandlingarna mellan Zenit, Arsenal och Arshavin gick lika segt som sirap!

Trots detta bör vi visa upp tålamod och inte döma varken tränare eller styrelsemedlemmar innan säsongen drar igång. Bara ordet tålamod gör mig visserligen bara mer irriterad, speciellt efter allt som hänt de senaste säsongerna, men det är viktigt att vi kör vårt eget race istället för att stirra oss blinda på våra konkurrenter.

Vi har en uppsjö av problem att lösa (se början av inlägget) och det kommer att krävas mer än ett par veckor innan vi kan plocka bort gurkan från cheeseburgaren, om ni förstår mig. När den dagen kommer då vi kan fokusera 100%-igt på säsongsstarten kommer nog en stor klump i magen att försvinna.

Vi har bevisat att vi kan slå lag som Chelsea, Barcelona och Manchester United, att vi kan ta oss till cupfinaler och att vi kan slå svårhanterade lag som Wolverhampton och Everton på bortaplan. Det som saknas är ett par finishing touches, som det så fint heter på engelska.

Vi kan slå de bästa - men vi kan inte vinna titlar. Foto: Bildbyrån.

Om vi kan göra oss av med all slatt (sälja det som säljas skas), behålla det där mitt emellan (ryggraden) och få till lite finare skum (förstärka med klasspelare) kommer det bli en väldigt trevlig sommar. Om vi dessutom kan förbättra vår kontinuitet under nästa säsong kan det bara bli bättre. Det är så himla enkelt att säga, men så extremt svårt att utföra.

Det kommer att bli en lång, smärtsam och ivrig väntan, men vi får hoppas att man likt maffian presterar bäst under tystnad. Vi supportrar kan göra hur många önskelistor vi vill, men vi kan inte påverka vems underskrift klubben skall jaga. Nu gäller det bara att vänta, vänta och vänta.