Blandade känslor

God afton! Jag vill börja dagens blogg med att rikta mina tankar mot vårt grannland Norge där i skrivande stund 86 ungdomar och 7 vuxna avlidit. Mer än fyrtio personer ligger fortfarande inne på sjukhus med livshotande skador och hela Norden är i chock efter fredagens tragedi.

Personligen är jag väldigt fascinerad över terroristdåd och har själv studerat ämnet i fråga. Det är en grym värld vi lever i och oavsett var i världen det sker är det oskyldiga som mister livet på grund av olika typer av extremism. Att mer än åttio ungdomar blivit avrättade en efter en på bara ett par meters håll går inte att beskriva i ord. Det är hela familjer som förstörts och hela Norden befinner sig än idag i chocktillstånd. Må de avlidna vila i frid och må vi alla lära oss av det inträffade.

**

Det här är hur som helst en Arsenal-blogg och det finns saker som man kan glädja sig åt å Arsenal-vägnar, t.ex. att den nya säsongen bara befinner sig tjugo dagar bort. Då kommer Arsenal att ställa sig på St James' Park för att försöka besegra Newcastle, samma lag som man förra säsongen tappade 4-0 emot.

Vi har revansch att uthämta och jag är säker på att laget kommer vara taggat till tusen på lördagkvällen den trettonde augusti. Fram tills dess har vi dock en hel del att uträtta. När vi under gårdagen spelade match mot FC Köln märkte man tydligt, väldigt tydligt, att vårt försvar fortfarande håller korpenklass.

Man skall dock inte vara för kritisk. Mycket på grund av att man bytte ut hela laget i halvtid, att det var en träningsmatch, att man aldrig hade sina bästa spelare på plan samtidigt och att man fortfarande inte är fullt redo både psykiskt och fysiskt. Vad som däremot står klart är att tiden börjar bli knapp.

Negativt:

Trots att det var vi som gjorde alla tre målen (vilket fantastiskt självmål av Carl Jenkinson!) kan man inte låta bli att kritisera försvaret som stundtals var katastrofalt uselt. Om vi hade mött Manchester United och inte FC Köln hade vi med största sannolikhet blivit utklassade, både spel- och resultatmässigt.

Samtidigt är det enkelt för mig att sitta här bakom datorn och kritisera tränaren, laget, spelarna och allt mellan himmel och jord. Jag har inte den blekaste aning om vad som pågår bakom stängda dörrar. Det var som under försäsongen 09/10 då vi inte imponerade något vidare, bara för att i premiärmatchen vinna med 6-1 borta mot Everton.

Däremot är det vi supportrar får se begränsat och vi kan inte döma det som pågår under träningar, i styrelserum eller någon annanstans. Det är nästan enbart under matcher vi får chans att se om vårt älskade lag förbättrat sig eller ej. Om vi utgår efter de tre första matcherna tyder det mesta på att vi inte kommer få några större svårigheter i offensiven, trots att vi fortfarande saknar ett mer direkt spel. Vad som däremot oroar alla supportrar är defensiven.

Arsène Wenger har redan gått ut och erkänt att han kommer att köpa en mittback, men att tro att ett köp av en mittback löser alla våra försvarssproblem är ignorant. Det här är någonting som tar tid, någonting som jag understrukit flera gånger tidigare. Däremot är tid någonting vi har sparsamt av, och de troliga löpsedlarna efter premiären kan mycket väl komma att highlighta hur vi förlorade matchen på grund av ett defensivt kaos.

Thomas Vermaelen är inte övermänsklig. Foto: Bildbyrån.

Problemet är att försvararna spelar någorlunda bra rent individuellt, men det är defensiven som enhet som ständigt misslyckas med vanliga uppgifter som markering, höjdbollar och brytningar. Det är tre veckor kvar tills Premier League kickar igång och om vi inte fått någon ordning och reda i vårt försvar bådar det illa, väldigt illa.

En annan sak som oroar mig enormt är vår marockan Chamakh. Under hela våren såg han enormt uddlös ut, men den enkla förklaringen som folk ofta tog upp var att Robin van Persie helt enkelt tog hans plats i anfallet. Problemet är att Chamakh sett nästan ännu sämre ut under försäsongen.

Om van Persie skadar sig - vilket känns väldigt troligt - är Chamakh den vi kommer att bli tvungna att förlita oss på. Så som det sett ut under det senaste halvåret - inklusive försäsongen - känns det inte tryggt för fem öre. Jag är rädd för att vi kan vakna upp i en likadan situation som utspelade sig under vintern 2009 då alla våra centerforwards var skadade och vi fick ställa upp med Andrey Arshavin som "centertank".

Nu är jag dock inte rädd för skador, utan för hur kompetent Chamakh egentligen är. Att han kan leverera vet vi alla efter den magnifika hösten förra året, men han har inte ens blixtrat till en enda gång sedan dess. Visst, något mål mot Leyton Orient och i det marockanska landslaget gjorde han under våren, men för att vara andraval i ett av världens bästa lag känns det inte som bra nog.

Vi kan naturligtvis trösta oss med att Fernando Torres med den fina prislappen £50 miljoner inte ser så mycket bättre ut än Chamakh, men det är en allvarlig fråga som Wenger måste ställa sig, för en bra bänk kan vara skillnaden mellan guld och silver. Det räcker trots allt med att se på våra konkurrenter (Manchester United, Chelsea, Manchester City, Liverpool och Tottenham) för att förstå att ett brett anfall är ett måste. Är vårt brett nog?

I övrigt ser spelet väldigt bra ut, men jag saknar fortfarande
en direkthet i vårt spel ifall det skulle låsa sig. Många lag kommer
till Emirates, ställer bussen - och lyckas (läs: Manchester City,
Sunderland m.fl.). Det skulle de aldrig göra ifall vi lyckades penetrera
försvar på ett sätt vi inte haft tillgång till tidigare. Köpet av
Gervinho är smartare än folk tror och han kommer bidra med mer direkt
spel, men det räcker inte för att hela vårt anfallsspel skall
förbättras.

Manchester City kom, såg och ... spelade 0-0. Foto: Bildbyrån.

Att ha en plan A, B och C har jag efterfrågat många tidigare
då vi ofta ser ut att låsa oss själva när vår plan a inte går i verket.
Det handlar naturligtvis om en personlig åsikt, men av någon anledning
verkar det som om vi aldrig lyckas ställa om vårt spelsystem,
uppställning och passningsspel mitt i en match.

Vår bänk är
godkänd och vi kunde under våren slänga in flera klasspelare från
bänken. Trots detta är det väldigt sällan vi sett enskilda spelare
förändra matchbilden, som trots allt skall vara en bänkspelares roll.

Positivt:

Allt är dock inte kaos, tragiskt och negativt! Det finns många saker att vara glad över. Bara att Denilson lånats ut, att Almunia är på väg bort och att Gervinho gjorde två mål under sin första kvart(!) som Arsenal-spelare är sånt som höjer hoppet inför nästa säsong.

Gervinho må bara ha spelat dryga halvtimman (togs av som en säkerhetsåtgärd) men han visade att han kommer passa in alldeles perfekt i Arsenal. Hans spelförståelse, hans rörelsemönster både med och utan boll samt hans kliniska avslut bådar gott inför kommande säsong.

Lägg där till att Jack Wilshere bara ser ut att bli bättre och bättre medan Aaron Ramsey fått allt mer chanser från start och stundtals blixtrat till. Just mittfältstrion Wilshere-Song-Ramsey har varit väldigt intressant att följa eftersom Wenger uppenbarligen försöker cementera denna trio utifall Cesc Fabregas skulle flytta till Barcelona.

De har skött sig godkänt under försäsongen, men att bygga upp ett samarbete tar tid och lär göra så även i det här fallet. Det jag oroar mig mest för är hur bra Aaron Ramsey kan återhämta sig från sin skada. Nu kommer han att få en hel försäsong i benen och på det lär han även få en hel del matcher under säsongens gång. Men kan han verkligen hitta tillbaka till den fantastiska form han hade innan skadan då han lekte på det här viset - eller så här? Eller varför inte det här sjuka drömmålet? Det är en fråga som fortfarande saknar svar.

I övrigt ser mycket lovande ut. Med Gervinho i truppen har vi en större bredd i anfallet och just nu ser fortfarande både Samir Nasri och Cesc Fabregas ut att stanna. Man får inte glömma bort att vi under förra säsongen låg tvåa under 75 % av säsongen och om vi bara ser till att behålla kärnan i nuvarande truppen kan det inte gå sämre.

Många har inför sommaren önskat om att göra sig av med dött kött, värva ett par bra spelare och förbättra försvaret. Så som det ser ut nu har vi sålt Clichy, lånat ut Denilson och låtit Almunia, Bendtner och Eboue tala med andra klubbar. Samtidigt har vi värvat Gervinho, Jenkinson och kommer inom de närmsta veckorna inhandla en försvarare.

Ingen Denilson i Arsenal under nästa säsong. Foto: Bildbyrån.

Visst, vi har inte gjort det bästa av situationen, men det är ändå inte illa pinkat. Mycket av det vi önskat har redan genomförts och det är ändå mer än en månad kvar av transferfönstret. Det största orosmolnet är dock försvaret, som jag talade om i början av inlägget.

Nu väntar Emirates Cup där vi kommer få se Arsenal spela match två dagar i rad. Om vi klarar oss undan skador, fortsätter att finslipa detaljerna och fortfarande inte släppt Nasri eller Fabregas bådar det gott inför starten av nästa säsong. Men precis som vi alla vet kan saker och ting gå snabbt i fotboll. Det räcker med ett par dagar för att hela vår uppstart kan få sig en stor törn (en allvarlig skada, säljandet av en klasspelare, olyckliga spelare och m.m.). Vi hoppas naturligtvis att det inte sker, men ingenting är skrivet i sten.

Det här var allt för idag för den här gången! Om två dagar åker jag tillbaka till London och börjar jobba. Semestern är snart slut, men Arsenal kommer allt närmare, vilket är underbart. Ha det!