Så kassa är vi inte

Igår avgjordes vår egen Emirates Cup och vi "berövades" titeln av New York Red Bulls och slutade därmed trea i turneringen. Laget buades av planen och alla spår nu ett år av elände och medelmåttighet för Arsenal.

Arsenal har inte visat sig som ett mästarlag hittills under säsongen, men å andra sidan avgörs inga andra tävlingar än just Emirates Cup just nu vilket alla involverade vet. Den insats vi fick se igår präglades av ett snyggt passningsspel, om än ineffektivt, men uppenbart av träningsmatchskaraktär. Vi fick rulla boll utan att bli påhoppade av motståndet och motståndet kunde vara rätt säkra på att det inte kom någon Ramsey eller Eboue tjurrusandes i någon glidtackling för att vinna boll. Spelarna gjorde en insats på sparlåga och ska egentligen bedömas därefter.

1-1-målet var inte frukten av en kollektiv kollaps utan av en briljant passning av en briljant Henry. Att Bartley slår in den i egen bur betyder inte att han ska säljas av till Barnet fortast möjligt. Vi lunkade oss igenom matchen och gjorde ett gediget träningspass och var faktiskt inte riktigt hotade förrän vid målet.

Med normal skärpa och tävlingsnerv slår vi New York med tre bollar eller mer, åtta dagar av sju. När domaren blåser igång matchen mot Newcastle så kommer vårt lag att vara tillräckligt taggat, tillräckligt tränat och tillräckligt toppat för att vi ska tycka att vi har ett lag som är bra nog att slå dem. En träningsturnering avgör inte inledningen på säsongen och knappast heller ligan som helhet.

Allt måste ses i ljuset av att ingen ville ta ut sig. Med Wilshere skadad redan i starten av matchen inser alla att det är bra onödigt att ge allt i närkamperna och sedan missa när det verkligen gäller.

Det är skoj att se att Frimpong och Afobe tar för sig, men jag höjer ett varningens finger, utan nerver i matchen så är det väldigt svårt att bedöma kvalitén på dem. Låt oss se dem några gånger i ligan innan vi slår fast deras status.

När slutsignalen gick igår hördes rätt högljudda burop runtom på Emirates vilket gör mig ganska bekymrad. Det är en sak att vara kritisk till hur vi spelar, att vi inte vinner eller att vi inte värvar stjärnnamn, men att bua ut det laget som stod på planen och gjorde ett jobb för Arsenal FC, det lag vi alla valt att stötta i vått och torrt känns inte okej. De spelare som står där behöver allt stöd de kan få. De som ska kritiseras är de som förvärvar laget, de som tränar laget och de som letar spelare.

Om inte de som står på plan är duktiga nog i ens tycke så manifestera det genom banderoller, demonstrationer eller brev till klubben, men bua för fasiken inte ut spelarna. Jag gör inte ett mycket bättre jobb själv om mina kollegor buar ut mig, snarare tvärtom.

Wenger har ännu inte värvat någon, men även om det inte brinner i knutarna direkt så vore det väl trevligt att kunna knyta till sig ytterligare någon värvning innan ligan sätter igång? Mata-ryktet går än upp och än ner, och alla Samba, Jagielka, Cahill-bud verkar stå still. Det händer så mycket i smyg så klart som vi inte vet om, men just nu känner man sig som ett barn på julafton, med den lilla skillnaden att man inte vet i vilken familj man är; den kommersielle som gillar att vara generös eller den strikt traditionelle som hellre ger oss en bra klapp som håller i många år om man vårdar den väl.