15 dagar

God eftermiddag! När Arsenal för två år sedan mötte Aston Villa borta, Manchester United hemma, Chelsea borta och Liverpool hemma under slutet av januari och början av februari var det många som kallade Arsenal upp till bevis. Om de hade lyckats ta med sig mer än de fyra poäng man nu gjorde hade ligan varit up for grabs, men i vanlig tur och ordning misslyckades man.

Det blev 0-0 borta mot Aston Villa, förnedring med 3-1 hemma mot Manchester United, förlust med 0-2 på Stamford Bridge och den enda vinsten kom mot Liverpool med 1-0. Förra säsongen hade vi inte ett lika späckat schema, men det var ännu en gång fram mot vårkanten vi rasade ihop som ett korthus.

Nu står vi inför den kanske tuffaste säsongsöppningen vi haft på flera år och det gäller att inte hamna på efterkälken innan det roliga ens har börjat. Under femton dagar i augusti kommer vi möta Newcastle borta (13 aug), Udinese hemma (16 aug), Liverpool hemma (20 aug), Udinese borta (24 aug) och Manchester United på Old Trafford (28 aug). Jag säger wow. Vad säger ni?

Arsenal måste spela sitt starkaste möjliga lag i varenda match. Det finns ingen tid för vila. Ingen tid för andrum. Ingen tid för någonting. Om spelare blir skadade, deal with it. Om spelare blir trötta, deal with it. Om laget förlorar någon match, deal with it. Det finns varken rum eller tid att börja analysera eller experimentera när säsongen väl drar igång och vi måste helt enkelt göra det bästa av situationen.

Vad som förvärrar situationen är att det skall spelas onödiga landskamper bara ett par dagar innan Premier League drar igång, vilket förvärrar situationen för topplagen (de har oftast flest landslagsmän i sina trupper) som har långa bortaresor att göra under premiären. Spelarna kommer komma tillbaka när det återstår mindre än 48 timmar till match och det kommer utan tvekan problematisera uppladdningen.

Lägg där till att vi har en lång resa till Italien (som tur är undvek vi Rubin Kazan!) bara fyra dagar före vi skall åka upp till Manchester och spela en extremt viktig ligamatch som mycket väl kan sätta tonen för resten av säsongen. Vi har inte råd att chansa ett Champions League-avancemang, utan största möjliga fokus bör läggas på bägge matcherna mot Udinese, samtidigt som man inte ser till att glömma bort ligan helt och hållet.

Samir Nasri och Robin van Persie är avstängda i första mötet mot Udinese efter efterspelet i Barcelona under förra säsongen. Lägg där till fortsatta orosmoln över Cesc Fabregas och man märker ganska klart och tydligt att augusti kan bli viktigare än någonsin. En bra start lägger en bra grund för resten av säsongen.

Att vi kommer vinna varenda match är orealistiskt, men sex poäng i ligan och avancemang till Champions League skulle vara klart godkänt, om inte mer. En förlust eller ett illa likaresultat är någonting vi kommer att få acceptera förr eller senare och det gör nog ingen större skillnad mot vem det kommer då supportrar lär bli förbannade, frustrerade och på dåligt humör.

Om vi bara kan tråcklas oss förbi augusti ligger vägarna öppna, men mer än någonsin behöver vi en bra start och en bra grogrund. Att hamna på efterkälken och börja jaga redan i höst är jobbigt och krävande, men visst är det enklare att ta ikapp än om man gör detsamma under våren, som vi haft förmågan till att göra under de senaste säsongerna.

Det kommer inte bli vackert. Det kommer inte bli skönt. Det kommer inte bli lugnt. Men det kommer bli viktigt, så himla viktigt.