Welcome to the land of the Brown ale and the Empire of The King

När D&M var på Irland för några år sedan, avlades ett besök på Guinness fabriksmuseum i Dublin. Om den begivenheten kan man ju tycka både si och så, men den guidade vandringen längs med bryggeriets historia slutade ändå längst upp i en bar där man med utsikt över Dublin med omnejd, kunde avnjuta en vältempererad Guinness. Och det var ju gott. Och man slapp undan ösregnet för en stund. Och det var ju också gott.

Om Newcastle Brown Ale har ett museum undangömt någon stans, har D&M ingen som helst aning. Säkert är dock att denna dryck under åren sett till att vara stramt knuten till staden Newcastle upon Tyne, det vill säga den stad som ligger just vid floden Tynes mynning, eller i varje fall till dess fotbollslag. Historien om den bruna alen från Tyneside löper också parallellt med den om den engelska storfotbollens. De sjunger på samma sorgesång av uppblåst självförtroende och egenkärlek som slutar i samma nedslagenhet i kapitulationen för kapitalets makt över traditionen.

Den bruna alen från Newcastle började bryggas av Colonel J Porter 1925. Ölen vann en massa priser och 1927 startades en storskalig produktion av Newcastle Breweries i det som kallades The Tyne Brewery. Företaget var plötsligt en stormakt inom sitt gebit och blev 1960 en del i det då expanderande Scottish & Newcastle plc. Efter att det nya storföretaget fortsatt verksamheten i The Tyne Brewery föll det 2004 offer för effektiviseringens hårda vindslag, vilket förde verksamheten till Dunston, Gateshead på andra sidan floden Tyne.

Den totala produktionen på det, för den bruna alen från Newcastle upon Tyne, nya bryggeriet Federation Brewery i Gateshead höll bara i sig några år, innan den 2007 återigen blev föremål för flytt. Denna gång till John Smith´s Brewery i Tadcaster då själva bryggandet var kvar i Gateshead medan tappningen förlades till Tadcaster. Väl där fick den bruna alen sällskap av klassiker som John Smith´s Extra Smooth och Foster´s Lager, varför alen inte kände sig varken hemma eller speciellt väl till mods.

Den bruna alens steg var lika logiskt som utvecklingen för den engelska toppfotbollen. För innan hela produktionen han flytta till Tadcaster, så kom vår lilla vän den bruna alen, att 2008 bli uppköpt av ett multinationellt industrikonsortium bestående av holländska Heineken och danska Carlsberg, där Heineken International kom att stå som huvudägare. Vi får väl anse Carlsberg som logisk slutare av cirkeln som består av engelsk toppfotboll och den nordengelska aleproduktionen.

Så även en så stolt tradition som den nordengelska bruna alen skulle gå och bli uppköpt av utländska marknadskrafter. Ännu en stad skulle bli berövad sin stolta tradition och sina starka band med ett stolt varumärke. Hand i hand med den engelska toppfotbollen vandrar vätskan ned till Dover och tar båten över till kontinenten. Eller så tar den någon för länge sedan nedlagd färjelinje över Atlanten till de starka krafterna i det stora landet i väst. Eller bjuder den ut sig till någon icke alkoholdrickande ökenenklav med AC på fullt påslag och konstgjorda moln som säkerhet åt konsumenternas väl och ve.

Så kan det gå när inte haspen är på.

Om haspen, i Doncasterförorten Armthorpe under våren 1950, var på eller inte, kan vi intet säga. Vi kan dock vara så gott som säkra på att det just då, just där i Armthorpe nakenkramades för glatta livet. Vi kan med säkerhet fastslå just detta, inte som generalisering av förortsbors eventuella ovanor och fallenhet för snusk, utan beroende på att det nio månader senare föddes en Joseph Kevin Keegan in i samma förortssamkväm.

Denne Joseph Kevin Keegan spred sin fotbollsmagi inte bara över landet England och den mark dess landslag lade under sina fötter, utan även i den tyska ligans dåtida stormakt Hamburger Sport-Verein. När Kevin sedan kände sig färdig med kontinenten återvände han till England och denna gång till nordöstra delen och laget Newcastle United. Där avslutade han sen spelarkarriär genom att ta upp laget till förstadivisionen och där påbörjade han även sin karriär som manager, vilken nog, om sanningen skall fram, fick en ganska arla peak då han och hans vänner från Tyneside återigen tog sig tillbaka till förstadivisionen, för att sedan sluta som ligatvåa vid två tillfällen.

Joseph Kevin blev kung för ett helt folk och en stadens hjälte alla dagar i veckan, under mitten av 90-talet. Ett förvirrat återbesök på managerpositionen dryga 10 år senare verkar heller inte ha ändrat på detta. Toonsen är stolta över den Keegan de gjort till sin och som de valt att kalla för King Kenny.

Så när Arsenal nu inleder säsongen 2011-2012 genom att bege sig nordöstra England, så är det inte bara till en plats där tiden flytt, utan också till en plats där det faktiskt har spelats stor fotboll, en plats där forna tiders hjältar får lov att leka fotbollens mastermind och där klubbägare tycker om att stå bland vanligt folk och halsa lager med visad hängbuk.

Under D&M´s ungdom gick det färjor mellan D&M´s lilla hamnstad och Newcastle. Resan tog ungefär ett dygn, enkel resa, och det gick att hälla i sig en ofantlig massa rumstempererad elefantöl under den restiden. Konsekvenser av den möjligheten lämnar vi dock för andra sammanhang än detta. Skål.