Vänta på mirakel
sön 14 aug 2011 kl 23:00
Allt händer på en gång och tar man en ynka dag ledigt från bloggen så hopar sig arbetet till nästa dag och därför skulle jag kunna skriva en hel roman. Detta har jag dock förbjudits av forumprofilen Stomach, han orkar nämligen bara läsa serierna i dagstidningen och tycker att jag är för långdragen. Jag säger till när du inte behöver läsa mer Ola!
Till huvudsakerna då och vi börjar med matchen mot Newcastle som blev en segdragen historia där alla våra farhågor kring Arsenal besannades. Vi var sega, saknade idéer och fantasi. Ingen ville eller vågade göra jobbet av rädsla för att tappa bollen trots att försvaret i stora stycken gör en felfri match. Van Persie får ingenting att jobba med framför Rosicky och Ramsey. När vi anfaller har vi en eller ingen gubbe inne i straffområdet när vi istället borde ha fullt med folk som löper rundor därinne för att förvirra, förvilla, förstöra och förgöra motståndet.
Vi saknade inte aggressivitet i närkamperna, vi saknade inte vinnarvilja och vi saknade inte ambition, men bristen på självförtroende är synlig för alla att se. Tror man på sig själv så vågar man göra saker annorlunda. Då vågar Arsjavin ta en löpning utan att passningen kommer. Idag fungerar det så att om du springer en gång och bollen inte kommer, så slutar du att springa eftersom bollen ändå inte kommer. En ond spiral.
Det finns inga mirakelmediciner mot det här. Det handlar inte om att värva Iniesta eller behålla Fabregas för att vi ska se ut som världsklass igen. Det är bara att jobba och få lite turmål, skitmål och hit-and-hope-mål. Ett par vinster och de följs upp av ett par vinster när man tror att man är odödlig. Vi blir helt enkelt tvungna att gräva ner hälarna i marken imorgon och springa som fan, passa bollen tills den går i mål och hoppas att någon vågar göra något. Med Van Persie avstängd så blir det intressant om Gervinho, Chamakh eller rent av Walcott startar på topp.
Matchen mot Newcastle innehöll ju också den kontrovers som nu gjort att båda klubbarna anmälts av FA för att man inte kunnat kontrollera sina spelare. Barton som nu är utsedd till årets skithög för tjugonde året i rad har redan fått ett gult kort i matchen och går därmed helt strafflös från alla bevis man kan hitta mot honom, medan Alex Song som borde blivit utvisad för stämplingen även kan granskas för allt han gjorde under 90 minuter som kan förlänga en eventuell avstängning. Gervinho har i grunden tre matchers avstängning som Arsenal har överklagat. Det är solklart så att inga händer ska höjas mot en annan spelare så egentligen inget att diskutera. Förutom proportionerna då. Att slita upp en spelare från marken, skaka dem på samma sätt som orsakar död bland spädbarn och sedan vägra släppa när andra spelare blandar sig i är tydligen endast värt ett gult kort. 150 meter längre bort hade en polis gripit honom och bötfällt honom för samma sak eftersom det är misshandel.
Det som gör det hela än värre är att Barton kan springa runt resten av matchen och klaga till domare och spelare högljutt och vitt om att Gervinho "slog" honom när ivorianen fick till en näsduksslap. Den gjorde dock så ont på den klene Barton som precis lyft upp Gervinho från marken att han efter en minuts betänketid kände smärtan. Svaga nervkopplingar kanske?
Suck. Det börjar direkt.
Stomach: Du får sluta läsa här.
Fabregas har nu officiellt lämnat oss och mängder av fans förbannar spanjoren för sitt svek. Jag är inte en av dem. Fabregas har troligen gett sitt allt under de matcher han spelat för oss och har aldrig hymlat med sitt intresse över att få spela i Barcelona en dag. Antagligen har han tryckt på om att få lämna redan nu, vilket man kan ha delade meningar om, men den stora skurken i hela affären är Arsenal. Barcelonas ohederliga metoder är ett annat kapitel som vi avhandlat tusentals gånger och det lämnar jag därhän denna gången. Arsenals fel är att tillåta Barcelona att komma till förhandlingsbordet innan de ens mött utgångspriset i kontanta medel. Det rådet fortfarande delade meningar om hur mycket pengar vi får, men summan som nämns på £35m plus ytterligare £5m är för lite. Arsenal hade makten men valde att släppa den.
Man vill förstås inte ha en missnöjd spelare i truppen, men jag skulle vilja se den fotbollsspelare som efter en misslyckad transfer inte vill spela utan hellre sitta på bänken. När Mark Schwarzers övergång till Arsenal inte blev av så satte han sig ju inte precis ner och började lipa och spela dåligt med vilje. Det fungerar inte så, därför hade vi lätt kunnat hålla kvar Fabregas och fortsätta ta ut honom i laget med garanti på att han skulle göra sitt bästa. Den vinnarskallen har professionella fotbollsspelare i allmänhet och jag är ganska säker på att Fabregas har den. Nu blev det inte så och Arsenal har mist sin absolut bäste spelare igen. Vi klarar oss naturligtvis ändå. Vi vinner kanske inte ligan med nuvarande trupp, men klubben går knappast under så domedagsprofeterna kan hålla sig borta.
Vi får kanske nöja oss med något eller några mellanår till, det är ingen katastrof i mina ögon. Det är bara en klubb som kan vinna ligan åt gången och just nu ser det ut som att flest pengar vinner. Det intressanta är att våra spelare ändå kan konkurrera så pass mycket som de gör så något gör Wenger rätt när han köper billigt. Han lyckas inte varje gång, men vem kan säga att varje köp på Ullared är ett kap?
Det är två veckor kvar av transferfönstret och alla drömmar om Wesley Sneijder, Higuain, Benzema eller Tevez kan ni släppa på en gång. Arsenal fungerar inte så och Wenger fungerar absolut inte så. Det vet vi och ändå så ropar vi på de stora namnen och ska frälsas av dem. Låt Wenger göra sina köp i lugn och ro och så får vi lita på att de håller den kvalitet som förväntas av dem. Arsenal är en stor klubb, som håller på att transformeras till en vacker fjäril. Det tar tid och man får vänta länge, men väntar man på mirakel så blir miraklet desto större när det sker.