Hur stort hot utgör våra konkurrenter?

Det är ofta man brukar säga att man inte skall stirra sig blinda på andra lag, utan enbart fokusera på sitt eget lag. Medan det visserligen är sant tänkte jag idag bryta den regeln och diskutera hur vi jämför oss med våra konkurrenter.

Vad som är viktigast att komma ihåg när man skall ta och börja diskutera vad för styrkor och svagheter sina konkurrenter har är att man måste vara så objektiv som möjligt. Hur mycket jag än hatar lag som Tottenham och Manchester United måste man lägga undan sina känslor och acceptera att även de har styrkor som Arsenal saknar.

Jag kan redan nu erkänna att det inte varit ett nöje att skriva den här bloggen eftersom jag flera gånger kommit på mig själv genom att hylla lag som jag innerligt avskyr, men hur mycket man än vänder och vrider på det finns det flera lag som just nu ser mycket bättre ut än Arsenal, på fler än ett plan.

Det är alldeles för tidigt att dra några större slutsatser, men vi har vid det här laget tillräckligt med kött på benen för att på ett ungefär veta hur lagen kommer att klara sig i årets upplaga av Premier League. Och jag måste erkänna att jag är riktigt orolig, kanske mer orolig än jag någonsin varit.

Manchester United

Värvningar: Phil Jones (Blackburn), David De Gea (Atletico Madrid) & Ashley Young (Aston Villa).

Fjolårsposition: 1

Inledande matcher: 2-1 mot West Bromwich (A) & 3-0 mot Tottenham (H).

Manchester United är Englands bästa lag. Manchester United är världens näst bästa lag. Manchester United är mästare. Så enkelt är det. Inga krusidueller. Inga bortförklaringar.

Ligamästarna imponerade stort igår, trots att laget saknade flera nyckelspelare. Ungdomar som Tom Cleverley och Danny Welbeck dominerade och låg även bakom storsegern mot Tottenham. De kallas redan nu för "den nästa generationen" och man kan inte låta bli att tänka att det är en enda stor käftsmäll i Arsène Wengers ansikte. Skall Alex Ferguson lyckas med det som Wenger misslyckats med i sex år?

När Manchester United vände och vann mot Manchester City låg deras snittålder på 22.2 år. Igår ställde man upp med en startelva med snittåldern 23 år och 191 dagar. Det är den näst yngsta startelvan de någonsin ställt upp med i Premier League. Till och med Arsenal har haft högre snittålder under de två senaste säsongerna.

Den egna produkten Danny Welbeck avgjorde mot Tottenham. Foto: Bildbyrån.

Vad Alex Ferguson är en mästare på är att utveckla en ny stomme när det redan finns en stomme tillgänglig. Även Arsène Wenger brukade bemästra detta, men sedan han skapade en ny policy för hela klubben har detta inte setts till på många år. Det var bl.a. så Cesc Fabregas och Mathieu Flamini fick sina genombrott i Arsenal.

En spelare som Fabregas matades in i ett lag fullt med erfarenhet och rutin. När han skickades in i startelvan hade han spelare som Pirès, Gilberto, Ljungberg, Campbell och Henry att spela med. När han stod för misstag fanns det alltid någon att täcka upp för hans misstag. Om man däremot skickar in en yngling tillsammans med andra ynglingar kommer de andra stå för samma misstag som den första, som till slut skapar en domino-effekt.

Det är just nu exakt det Ferguson håller på att göra, att spela in stora löften bland erfarenhet och rutin. Phil Jones, Tom Cleverley och Danny Welbeck har alla en ljus framtid, men tänk vilket stort självförtroende de får när de tittar omkring sig och ser spelare som Wayne Rooney, Nani, Patrice Evra, Nemanja Vidic (spelade inte igår), Ferdinand (spelade inte igår) och Ryan Giggs (på bänken) m.fl. .

Phil Jones må ha kostat för mycket, men han har Premier League-erfarenhet och en ljus framtid. Ashley Young må även han ha kostat lite för mycket, men det är svårt att hitta en spelare som är mer van vid kantspringande i Premier League än den f.d. Aston Villa-spelaren. David De Gea har sett skakig ut, men kan bara bli bättre.

Det som imponerar mest med United är dock inte spelarna i sig, utan kollektivet. De är ett lag. De är sammansvetsade. De krigar för varandra. Ingen egoism. Ingen övertro på sig själv. Och när man är så pass tight som lag och har sådana kvalitéer som vissa spelare har kan de ta en klubb hur långt som helst.

Jag blir äcklad av mig själv att jag hyllar ett lag som jag så innerligt hatar, men till stor del är det även avundsjuka att vi inte längre kan hålla jämna takter med det lag vi kämpade emot under mer än åtta säsonger.

Manchester City

Värvningar: Sergio Agüero (Atletico Madrid), Stefan Savic (Partizan Belgrad), Gael Clichy (Arsenal).

Fjolårsposition: 3

Inledande matcher: 4-0 mot Swansea (H) & 3-2 mot Bolton (A).

Manchester City är laget alla talar om just nu. Den blå delen av Manchester har all anledning att fira efter de två inledande matcherna då de visat upp en offensiv som inte ens Arsenal kan matcha. David Silva är en världsspelare, Agüero kan göra mål på vad som helst, Dzeko ser ut att ha vaknat ur sitt ide, Yaya Touré ger skäl för sin enorma lön och bakåt finns trygga klossar som Kompany, Lescott och Hart.

Inga dåliga spelare. Foto: Bildbyrån.

Sedan får man ju inte glömma bort att man fortfarande har kvar Carlos Tevez, att man troligtvis kommer att värva Samir Nasri och att man fortfarande vill värva en till klasspelare. Att jag redan nu glömt bort att nämna spelare som Balotelli och Johnson säger det mesta om deras bredd. Manchester City är den där snorungen på dagiset som fick allt han pekade på av sina föräldrar.

De har redan nu en bra och stor nog trupp att vinna ligan och det skulle heller inte förvåna mig om de faktiskt gjorde det. När Abrahamovic köpte Chelsea och gjorde exakt det Manchester City gör just nu var det få som trodde att man kunde vinna ligan "på det sättet", men det var exakt det man gjorde både 2005 och 2006. Det är således inte längre naivt att tro att Manchester City kan repetera den bedriften.

Det som City saknat tidigare är inte klasspelare, utan ett l a g.
Om de kan skapa ett kollektiv, en sammansvetsat enhet både på och utanför
plan kan de utföra stordåd. Det har hittills varit det största
problemet för Mancinis män, men som det sett ut under de två första matcherna kommer de
inte att ha några större problem med det.

Den största anledningen till deras tidiga succé anser jag vara framgången under förra säsongen. Efter många om och men lyckades de knipa FA-cupen och vad en titelvinst kan göra med ett lag har vi sett många bevis på innan. Det är även anledningen varför många - inklusive jag - fortfarande sörjer finalförlusten i Carling Cup. Tänk hur annorlunda Arsenal kunde ha sett ut om även vi fått smaka på framgång.

City har ett lag fullt av världsstjärnor och har nästan två klasspelare på varenda position. Det är rejält skrämmande om man inte heter Manchester City då de har visat upp ett spel som fått konkurrenterna att skaka av rädsla under säsongsöppningen. Man har redan nu alla ingredienser (erfarenhet, talang, ungdom, rutin, bra vidd, bra bänk, bra bredd, bra tränare m.m.) för att lyckas och det skulle förvåna mig om City gick helt titellösa i år.

Chelsea

Värvningar: Lucas Piazon (Sao Paolo), Thibaud Courtois (Genk), Oriel Romeu (Barcelona), Romelo Lukaku (Anderlecht), Juan Mata (Valencia).

Fjolårsposition: 2

Inledande matcher: 0-0 mot Stoke (A) & 2-1 mot West Bromwich (H)

Den största värvningen Chelsea gjort är inte på spelarsidan, utan snarare på tränarsidan där det nya underbarnet Andres Villa-Boas tagit över efter Carlo Ancelotti. Det största frågetecknet är således hur pass lyckosam AVB kommer att vara i ett lag som haft mer än åtta tränare på mindre än tio år.

Att Chelsea är ett bra lag råder det ingen tvekan om, men det är varken spelaren, tränaren eller styrelsemedlemmar som styr laget från västra London. Det är Roman Abrahamovic. Om Roman inte gillar någonting räcker det med ett samtal för att det skall bli ändring på det. Många tränare har varit tillräckligt bra för att fortsätta, men det är alltid Roman som satt stopp för det på ett eller annat vis. José var en av världens bästa tränare under sin tid i Chelsea och var mannen bakom lagets stora framgångar, men fick trots det lämna efter att ha hamnat i bråk med Abrahamovic.

José Mourinho fick lämna trots stora framgångar. Foto: Bildbyrån.

Carlo Ancelotti var en bra tränare och vann dubbeln under sin första säsong i klubben, men fick lämna efter bara en enda(!) titellös säsong. Det säger det mesta om hur länge Arsène Wenger fått sitta vid rodret, trots uteblivna framgångar.

AVB har således mycket att jobba på då Chelsea minst sagt sett knackigt ut under både försäsongen och säsongsöppningen. 0-0 borta mot Stoke och en knapp 2-1 vinst (stod 1-1) mot West Bromwich på hemmaplan är ingenting som imponerar. Spelet har stundtals varit uselt och alldeles för passivt.

Juan Mata är dock en klassvärvning och kommer säkerligen att hitta sin plats i laget ganska omgående. Detsamma skulle gälla Luka Modric om Chelsea mot all förmodan skulle få loss honom. Då ser helt plötsligt Chelsea ut som heta titelkandidater tillsammans med de två Manchester-lagen.

Lejonen har mycket att vara glada över, men samtidigt har de mycket att oroa sig över. Deras säsong kan gå exakt hur som helst, men de kommer utan tvekan att hamna bland de fyra bästa. Frågan är bara var.

Liverpool

Värvningar: Stewart Downing (Liverpool), Jordan Henderson (Sunderland), Charlie Adam (Blackpool), Alexander Doni (Roma), José Enrique (Newcastle).

Fjolårsposition: 6

Inledande matcher: 1-1 mot Sunderland (H) & 2-0 mot Arsenal (A).

Liverpool är ett lag som många skrattat åt i sommar. Andy Carroll har sett ut som £5 miljoner snarare än £35 miljoner, Steven Gerrard har åkt på en långtidsskada, Jordan Henderson kostade Liverpool £20 miljoner(!) medan Downing(!) gjorde detsamma. Värvningarna av Adam och Enrique har varit smarta, men knappast spelare som får dem att bli titelkandidater.

Ändå står vi här efter två omgångar och ser ett Liverpool som spelat till sig fyra poäng, trots att de spelat mer eller mindre uselt. De hade stora problem att handskas med Sunderland hemma på Anfield medan de såg ut som ett par marionettdockor mot Arsenal på Emirates. Ändå lyckades de få till lika mot Sunderland och vinna mot Arsenal. Kalla det tur eller vad ni vill, men det är poängen som räknas, inte matchbilderna.

Man behöver inte vara bra för att vinna. Foto: Bildbyrån.

The Reds känns fortfarande som ett berg- och dalbanelag som saknar en riktig stomme. Att de kommer vara med och utmana om en Champions League-plats råder det ingen tvekan om, men hur pass långt de till slut når kan bara tiden utvisa. Man har dock ett par intressanta ungdomar på gång och om man kan få värvningar som Henderson och Downing att leverera samtidigt som Luis Suarez håller sig frisk finns all anledning att se dem som ett rejält hot.

***

Puh! Det var som tur är allt för denna gången och jag kan lova er att jag aldrig mer tänker tortera mig själv på samma sätt som jag valde att göra idag. Trots det har det även fått mig att inse varför jag älskar Arsenal, hur illa vi än må ligga till.

Sedan är det alltid en tröst att Sp*rs har en förmåga att vara sämre än Arsenal, hur dåligt än Arsenal är. Det räcker trots allt med en titt på tabellen för att ha någonting att le åt.

Nu får ni tycka till i kommentarspåret och skriva vilket lag ni tror kniper ligatiteln, hur bra Arsenal gör ifrån sig och vilka fyra lag det blir som tar de åtråvärda CL-platserna. Tyck till!