Tick-Tack, Wenger. -Här har du din Silly Season-upplösning
fre 26 aug 2011 kl 06:01
Ticktack klockan slår, man undrar vilken toppkvalité vi slutligen får. Ticktack klockan slår, man vrider sig i våndor varenda j-la ett år. Ticktack klockan slår, vad mer måste hända innan nästa stjärna går.
Ticktack klockan slår, men undrar ju någon stans hur Arsène mår…
Tack, med den småskolepoesin i ryggen kan vi konstatera att vi nu äntligen har det högst osköna Champions Leaguekvalet bakom oss och att vi således fortfarande kan försöka upprätthålla skenet av att vara ett storlag. Vi vet alla vad Wenger sade om scenariot om både Fabregas och Nasri skulle lämna oss och vi vet alla vad som hände. Vi har varit inne på symbolvärdet av dessa förluster tidigare, idag skall vi tala om de reella behoven som dessa spelares lämnande innebär för oss.
Vi har sex dagar kvar innan fönstret stängs, varav en kommer att spenderas i Manchester. Vi, här på D&M-redaktionen, är generösa av oss och ger Wenger fem och en halv arbetsdagar på sig att reparera den skada som uppstått.
Initialt bör det sägas att en mittback bara måste in. På min lista står det Cahill, Samba och sedan kanske i viss mån Jagielka. Jag skulle bli oerhört glad om någon av de förstnämnda anlände, men också glädjas åt Jagielka. Trots att Jagielka är mer av det vi redan har och inte, som Cahill och Samba, det vi egentligen behöver, nämligen storlek, styrka och respektgivande elakhet. Men allt är bättre än nuvarande Silvestre, eh… förlåt Squillaci menar jag.
Sedan över till det som inför silly-säsongen inte fick hända, att både Nasri och Cesc lämnade oss, och ser över vilka alternativ som kan bli aktuella. Självklart kan ett lag försöka ersätta de förlorade spelarna rakt av, i vårt fall söka en så lik kopia till Fabregas som bara är möjligt och en detsamma till Nasri. (Kanske även en Clichy-look-a-like fast då med fungerande positionsspel och rättställd inläggsfot, fast vi släpper det just nu. ) Denna strategi känns ofta rätt, att ersätta samma med samma, men jag tror den är ytterst svår. Dels för att dessa spelartyper av rätt kvalité bär prislappar med för höga siffror för Wenger, men även för att dessa karbonpapperstankar sällan fungerar i verkligen. Så låt oss se på några andra alternativ. Dessa kan självklart kombineras, allt utifrån tycke och smak.
Wengers Choice 1: Vi flyttar upp Wilshere på Fabregas plats och skolar in Frimpong på JW´s gamla. Mittfältet blir då inte bara mer defensivt och fysiskt, utan JW får även spela på den position Wenger spådde skulle bli bäst för honom. Ramsey och Rosicky kan agera rotationsspelare, eventuellt också Lansbury om denne stannar kvar, medan Diaby fortfarande inte kommer göra sig aktuell.
Wengers Choice 2: Denna är lik ovan nämnda WC1, men där Wenger väljer att inhandla någon, förslagsvis någon som just lämnat tonåren bakom sig. Här kan vi se någon som exempelvis Yann M´Villa från Rennes.
Wengers Choice 3: Mannen går bananas och handlar inte in bara nödvändig mittback och någon som i WC2, utan även någon som kan ta över efter och ersätta Nasri. I nuläget verkar det, i sådana fall, inte kunna bli någon annan än Lilles Eden Hazard. Lille uppger sig inte vilja sälja, men Wenger får en, ursäkta eventuellt nedsättande uttryckande, lidnersk knäpp och dundrar upp sedelbunten varpå de gå ned i splitt och säga ja.
D&M Choice 1: Vi flyttar ned Robin van Persie som nummer 10 och inhandlar en renodlad striker/nr 9. På något spanskt överskottslager eller i någon italiensk kurva finner vi en kille som kan få smörpass av RvP och göra en herrans massa mål. För visst gör RvP, mellan rehab-varven, många mål, men hans egentliga potential adderat med klubbens nyblivna behov, gör att han får ta ett steg ned och bli vår nye Bergkamp.
D&M Choice 2: Galenpannan Barton lockas över på fri transfer och får en uppgift som moralhöjare och etisk mentor åt våra småkryp till juniorer. På det centrala mittfältet roterar Barton med Song, JW, Frimpong, Ramsey och Lansbury, medan JW också avlöser Rvp som playmaker. Till kanterna handlar vi in någon Hazard-snubbe att göra motståndarnas ytterbackar snurriga. Är det stor skadefrånvaro centralt går Arsjavin in och trollar fram bollar från nr10-platsen.
D&M Choice 3: Wenger trollar med knäna och får en playmaker av världsklass för en halv special grillad med västkustsallad och en årsprenumeration på Buster. Denna playmaker pendlar mellan Cesc´s gamla och Nasri´s gamla platser och utropas, någon gång i januari-februari, till den nye Kaka. Till detta tar vi in Scott Parker för fyra miljoner pund.
Joker i D&M-leken är schackspelsdominanten och snilleblixtaren Bastian Schweinsteiger. Förvisso bunden till Bayern i form av ett långt kontrakt och cup-tied. Förvisso förväxlande lik Bastian Schweinsteiger, men j-klar vad vi saknar en tysk i laget. Blir inte jokern aktuell, så har vi pengar över även till en vänsterback, varför Traoré lånas ut eller säljs och erfaren backup kommer in.
Analys: Chansen att någon av D&M´s idéer blir verklighe kan anses ligga mellan 0 och 0 %. Säkerligen kommer det i stället att sluta i ett Wengers Choice 4, vilket kommer att innebära att en erfaren spelare, a la Squillaci, kommer in, spelar tre matcher, gör bort sig totalt och sedan förvisas till bänken och CC-spel. Alternativt en van der Vaart-liknande transfer där vi alla kommer att prisa Wengers förmåga att upptäcka de röda realapparna där ingen letat och allt blir frid och fröjd. Birminghams Dann ratar i sista stund resandefolket och kritar på ett backup-kontrakt, varpå Wenger berättar för honom att han är toppklasspelare varför Dann blir lika förvånad över detta som du och jag. Till detta landar han ”Näste Fabregas” i form av random fransk junior med afrikanska rötter och längtan efter spel i ACoN.
Konklusion: Obligatoriskt köp av startklar mittback. Till detta ytterligare två spelare redo att starta ligamatcher, ett antal platsrockader kan komma att bli aktuella. Detta samtidigt som Frimpong får allt mer speltid och alla älskar honom för precis allt han gör. Ungefär så, hur ser dina val ut?