En dåres försvarstal

Idag var det Arsenaltröjan på på jobbet. Bättre att stå upp för sitt lag än att kräva huvuden på fat och skriva könsord på forum tänker jag. En del sympati får man och även om jag också virrar på huvudet åt det som händer så måste jag medge att det kanske var en bra lektion vi fick.

Inte så mycket för att Wenger eller styrelsen kommer att ta sitt förnuft till fånga och agera, inte heller för att spelarna kommer att fatta allvaret och bli så mycket bättre de närmaste veckorna utan snarare för att Arsenal nu slår ur ett underläge som inte liknar något annat. Vi har slagit i marken och väntar på studsen och en och annan eftersmäll, men sen är det bara att ta sig upp på fötter och bli bättre, sakta, sakta och sen komma tillbaka i grandios stil och flärd.

En säsong tar inte slut efter tre omgångar, varken för oss eller för någon annan. De som hoppas att vi ska ta ligatiteln har lika mycket hopp kvar som de som hoppas att Swansea ska undvika nedflyttning. Allt eftersom matcherna spelas så flyttas förhoppningarna och realiteterna och det visar sig troligen att vi inte har med ligatiteln att göra.

Någon kallar detta accepterande av verkligheten oacceptabelt och att vi istället alltid borde sikta mot ligatiteln, men Arsenals historia har ju inte varit sådan. Den var det absolut inte inför förra säsongen då vi fanns med i diskussionerna under mer än halva serien och ändå föll. Många supportrar hade redan avfärdat oss som wannabees och dömda att sluta utanför topp fyra.

Laget har sedan dess kanske inte blivit bättre, men vi har heller inte gått i konkurs, blivit fråntagna poäng eller tvångsnedflyttade vilket gör att vi fortfarande har allt att spela om. Det spel vi har är i grunden bra nog att återigen ta oss till topp fyra. De värvningar vi gör fram tills att fönstret stänger kommer att hjälpa oss att upprätthålla den jämnhet vi hittills saknat. När första segern kommer så har vi något att bygga på. Vi har gjort en riktigt dålig ligastart, men vi har slagit ut Udinese i två urtuffa matcher så några kvalitéer har vi uppenbarligen

8-2 mot United säger en del om Arsenal anno 2011, men det säger absolut inte allt och det kommer laget att visa flera gånger om den här säsongen. Vi har haft ett otroligt tufft schema och även om 8-2 svider så är det bara tre förlorade poäng mot ett lag vi inte förväntas vinna mot på bortaplan. Mot Newcastle är det okej med ett oavgjort resultat på St James´s. Plumpen är Liverpool hemma även om jag tycker vi har en del oflyt där.

Laget har gått ut all guns blazing och det har kostat oss poäng när spelare blivit avstängda efter utvisningar. Två av dessa utvisningar drabbade två tonåringar och kan kanske förklaras med orutin. Gervinho överreagerade i ett läge han borde hållit sig lugn i och Song drar på sig utvisningar då och då eftersom han blandar vin med vatten.

Wenger får ta på sig en hel del kritik efter våra insatser och är absolut inte felfri i allt detta. Han är också den förste att ta på sig skulden och han känner sig garanterat lika sviken och ilsk som vi andra gör. Ilska har dock den otrevliga bieffekten att den förblindar förnuftet och får en att handla irrationellt och impulsivt. Så medan en hel del fans vrålar könsord och mordhot över vår manager så kan jag bara konstatera att det inte hjälper ett dugg. Alla kan ta till sig kritik, men när den förs fram på det sättet så tas den inte seriöst.

Wenger ser precis det du och jag ser, men har alla fakta framför sig, det har inte du och jag. Allt snack om att vi har £100m att handla för och att det bara är att gå ut och köpa är att lura sig själv. Det finns säkert pengar, men om man ska tro något om de rykten som förekommit så känns det som att det är ganska många spelare som tackat nej till Arsenal FC. Det kan handla om pengar, det kan handla om ambition och det kan handla om omgivningen i Arsenal. Vi har garanterat tappat i attraktionskraft, men det enda sättet att reparera detta är att göra saker rätt från grunden. Skaffa spelare som delar värdegrunden, som delar projektet och visionen.

Vår startelva är bra nog att slå alla lag, inklusive Man U. Startelvan ska kunna spela så många matcher som möjligt för att vi ska kunna hoppa spå någon titel i år, Startelvan ska dessutom kompletteras med några spelare till som kan ersätta när någon av nyckelspelarna är borta. Det betyder inte att ha 30 världsklasspelare för att täcka alla positioner. Tänk dig vilken skön stämning de kommer att ha i Man C om de inte vinner något. Det händer även hos oss, man måste alltså ha tillräckligt bra spelare för att ersätta startspelarna och som är villiga att sitta på bänken utan att klaga när de inte får spela. Det funkar att ha riktigt bra spelare på bänken så länge man vinner, men när det inte går så bra så kommer problemen.

Just nu måste vi tyvärr ha ambitionen att klara topp fyra. Man kan då välja att hänga på den visionen och förhoppningen och till och med glädjas om det går lite bättre. Man kan också välja att ägna hela säsongen åt att klaga över att vi inte vinner ligan eller ens har det som ambition. Jag väljer att hoppas och tro på laget, det blir roligare att se matcherna då.

Sen kan vi vara överens om att Arsenal och Arsene Wenger offentligt borde gå ut och tala om att vi har lagt ambitionsnivån på Champions Leagueplats. Det vore ärligast mot alla.