I’m sorry...

Då var fönstret äntligen stängt. Helt galna sista dagar och en moderniteternas styggelse rakt igenom, eller hur? Eller inte? Uppenbart är att utan ett sent fönster där Traoré med sällskap inte hunnit bli rundade av multipla manu-spelare, hade nog dagens trupp sett annorlunda ut. Så det som för många äldre fotbollsstofiler är en styggelse kan således visa sig ha varit vår absoluta räddning.

Oavsett så drar Herr D&M idag lättnadens suck. För sent igår kväll var jag övertygad om att jag, och bara jag och ingen annan, hade förstört våra transfer-chanser under detta fönster. Liksom många fans använder turtröjor eller andra attribut vid vissa svåra matcher, och på det sättet vill ge tur åt laget, höll D&M på att jinxa upp det totalt för Arsenal.

För under tisdagen flöt allt på enligt planerna. D&M gjorde jobbet med vänster hand och surfade med den högra på F5-knappen webben runt. En stadig mittback kom in, en lateral verkade göra detsamma och den där sydkoreanen verkade allt mer klar. Kaffe, duktigt med datortid och chefen på behörigt avstånd, det här fixar vi bra, jag och Arsenal, kände man allt mer upprymd.

Under gårdagen var läget plötsligt det motsatta. D&M var, på fönstrets sista öppetdag, inlåst på planeringsdag, utan någon som helst möjlighet att överse och bistå Arsène under hans tranferarbete. Ett snabbt forumflukt på lunchen men sedan åter in i mörkret. Och mörker var det. Alla rykten om talangfulla belgare, redan etablerade franska landslagsmän eller om ännu fler potentiella försvarsarbetare var som bortblåsta. Och allt var min, eller snarare min frånvaros, fel. Varför? Varför hade jag tillåtit mig och Arsenal att hamna i denna situation av total maktlöshet och indirekt destruktivitet? Varför, D&M, varför gör du så är mot ditt älskade Arsenal?

När planeringsdagen var slut så gick D&M all in på hjälparbetet, handlade hem finsnus, öppnade SkySport-Newsstreamen och gjorde vad som kundes för att avpollettera bag-in-boxen som låg och skräpade i kylen. Där, just då, var vi tillbaka på banan och nu skulle rapporterna om lyckade medicals och slutna avtal trilla in. Men döm om den nästan svindlande upplevelse som bringades, när nysningar, feber, frossa och knallröda ögon plötsligt satte sina klor i den febrilt fixande Arsenalarbetaren.

Med ett glas Inycon Pinot Grigio i ena handen och en karta Alvedon i den andra, studsade tankarna som flipperspelskulor i huvudet. D&M var nere för räkning och Arsenal likaså. Vad kommer att hända? Vilka kommer att komma in till slut och vad kan jag göra för att hjälpa?

Som ni vet så löste det sig ganska bra. D&M behöver inte säga förlåt, det var jag, det var mitt fel. Vi gick väl inte all in på världsklasspelare, men fick ändå en bättre backlinje och tre spelare som, med största sannolikhet, går rakt in i startelvan. Med de spelarna vi fick in så är det som det brukar vara med spelare ut och spelare in, värvningar som kanske var nära och värvningar som borde ha gjorts, men inte blev av. En herrans massa ”om” omgärdar både för och emot. För bland de uteblivna Hazard, Gourcuff, M´Villa eller Martins ligger alltid ett om de klarar omställningen till EPL, om dessa relativt unga spelare förmår ta ett stort ansvar och om de fortsätter utvecklas i den takt de gjort hittills. Detsamma är det med de vi fick in. Om Santos, Park och Mertesacker klarar adaptionen till den engelska fotbollen samt om Arteta och Benayoun kan hålla sig ifrån rehabrummet.

Wenger kunde, i fansens ögon, gjort bättre men han kunde även ha gjort avsevärt sämre. Om dessa Arteta och Benayoun håller sig friska har vi ett digert förråd EPL-rutin att ösa ur, vilket är något vi inte blivit bortskämda med. Om Santos även har en fungerande defensiv kan vi plötsligt ha gjort ett enormt bra byte när han ersätter inte bara Traoré utan Clichy. Om…

I varje fall kan vi nog enas om att det inte blev D&M´s fel att det gick som det gick. Jag behöver inte ställa mig på en avbönspall av IKEA-kartonger och tömda ölbackar och ljudligt, över nejderna, plåga fram pokerhajen Dilbas gamla ”I´m sorry”… och det får vi nog alla anse oss vara nöjda över.