Exit Wilshere. Enter …who?
mån 5 sep 2011 kl 07:52
Den hamnstad D&M bor i, verkar göra allt vad som står i dess makt att förfula sig. Gatorna är som puckelpist i dagsmeja, kollektivtrafiken avgår aldrig i tid och gör sig mest bemärkt genom ett ständigt gnisslande ljud, vilket gör att den i bästa fall bara är i vägen. De hus som faktiskt byggs har redan börjat förfalla när de första gästerna flyttar in och den idrottsarena som just öppnades var omodern reda på planeringsstadiet. Dock har det funnits ett ljus som likt ett minimalistisk tomtebloss lyst upp stadens annars kompakta estetiska bäckmörker.
Denna t-skjorta, designad av Arsenal Swedens mästerkreatör KP, har burits vid så många tillfällen som bara varit möjligt. Med av stolthet utskjutet bröst har en medelålders familjeförsörjare burit en tonårings ansikte för var krökt medmänniska att finna tröst i. Ett varsel om en gryning, en utsträckt hand till en vän i nöd eller en antydan till upprättelse för den betrampade och krumme. Nu har denne tröstbringare meddelat att han kommer att vara frånvarande från fotbollsspel mellan två och tre månader. Hans tillfälliga frånfall kommer vid sämsta möjliga tillfälle, då Cesc just har lämnat för barca och Girigbuken från Marseille valt blim-blim och karriärsgenväg på United Stadium. Så när luckor skulle fyllas skapades ännu en. Och vem tar den lucka som Wilsheres skadefrånvaro skapat?
Exit Wilshere, enter …who?
Diaby: Om du hade fått en guldtia för varje Den Nye Vieira du läst om skulle du vara miljonär idag. När Diaby i januari 2006, kom till Arsenal var han ännu en, men efter han blev söndersparkad av Sunderlands Dan Smith under våren samma år, har han inte på något sätt levt upp till förväntningarna. Långa perioder på rehab och oerhört ojämn när han väl spelat. Nej, Diaby fyller inga luckor i klubbens representationslag, endast i dess plånbok.
Ramsey: Lex Diaby revisited. Ramsey som kallades för Rambo av Cardiffsupportrarna föll även han offer för talanglösa engelska försvarsben och har därefter haft ganska svårt att övertyga. Inte skadebenägen som Diaby, men till synes räddhågsen och lite försiktig i sitt spel. Jag hoppas att Ramsey kan fylla tomrummet efter JW, men väldigt lite talar i nuläget för att så blir fallet.
Rosicky: Den lille Mozart kom till Arsenal efter ett fullständigt lysande kval till VM 2006, men han gjorde det i sällskap av ett skade-CV uppenbart helt inkompatibelt med EPL. Följden har varit fullständigt logisk och hans två inledande säsonger i klubben följdes av 18 månaders total skadefrånvaro. Senare tid verkar Rosicky kompensera det han förlorat i teknik och förmåga att skjuta mål, med ett stort mått av slit, riv och visat hjärta. Två bra försäsonger har följts av ganska ljumna insatser under EPL-säsongerna och Rosicky har fortfarande svårt att hålla sig i god matchform. Så hoppas, hoppas, hoppas, men nja…
Frimpong: Eller snarare Song/Frimpong. Inte alls JW´s magiska spelsinne och egentligen en helt annan spelartyp, ger denna jordfräs laget någonting helt annat, men samtidigt något vi förlorar när JW går på rehab. En explosiv fysik adderat till ett bra skott och en stor tilltro till den egna förmågan. I klubben sedan 9 års ålder har han ett dokumenterat hjärta för klubben. Kan han bara tygla sitt kanske något hetsiga temperament har Wenger en oslipad diamant att förgylla vår höst med.
D&M konklusion: Med Mikael Arteta och Yossi Benayoun i truppen, blir svaret på frågan bara ett. Eller kanske ett och ett halvt, eller snarare 1 plus 0,5 plus 0,5, ungefär. Rosicky och Ramsey kan säkert fungera bra med/bakom både Arteta och Benayoun, men svaret på frågan heter Emanuel Frimpong. Sida vid sida med Song skall han ges möjlighet att låsa det mittfält som både Ramsey och Rosicky (nej, jag har inte glömt Denilson eller Diaby, jag bara struntar i dem) har haft svårt för. Med ett lag fyllt av kreativitet som bara väntar på att bli förlöst, är det en solid centrallinje som är förutsättningen.
Den centrallinjen heter Szczesny-PM4-Vermealen-Song-Frimpong och allt annat är lyx, flärd och ögongodis. Med denna centrala kombon kan Arsenal återigen bli ett svårt lag att möta, inte fult eller ondskefullt. Inte Stoke, Blackburn eller De Jong. Utan tunga, trygga och så expansiva att kreatörerna kan få ro att skapa framåt det centrallinjen låser igen bakåt.