Att säga Vi eller Att Leva Med Ett Lag

I några av de saker du företar dig, måste du alltid ha en pågående tankeverksamhet. En del saker är svåra att genomföra medan andra bara färgas av att du vill framstå i god dager. Men i de flesta situationer agerar du bara efter ett invant mönster. Några delar driftstyrning, några genetiska förprogrammeringar lagt till miljö och gängse normuppfattningar. Inlärt och internaliserat, klart och betalt. Du agerar i stund, är spontan och förhoppningsvis lyckas du framstå som välfungerande, välintegrerad och kanske till och med lite trevlig. Men du tänker inte utan är, du handlar och agerar.

Svårigheten är bara att din kartbild över normalitetens huvudleder inte stämmer överens med andras. Dina mellanmänskliga trafikomläggningar är inte som din omgivnings. Din bas för interagerande är inte den din omgivning tror att den är, eller kanske borde vara.

För om någon frågar dig om hur läget är eller om hur helgen har varit, så undrar de med största sannolikhet om du hittat på något extra trevligt, ägnat dig åt något speciellt spännande eller träffat någon intressant person. Om dina sociala erövringar motsvarat dina förväntningar eller kanske om hur din gravida fru mår. De undrar kanske kring om hur de går för ungarna i den nya skolan, om du sett något bra film på sistone eller om du lyckats hålla dig fri från förkylningar över helgen. Men de undrar inte med den frågan hur det gick för Arsenal senast.

Så när du, på frågan om hur läget är, svarar ”helt åt helvete, vi blev överkörda på Old Trafford, vann med ett nödrop hemma mot nykomlingen Swansea, har både Vermealen och Wilshere är långtidsskadade och möter i morgon kväll Borussia Dortmund borta” så kanske de i bästa fall ler lite överseende. De kanske vet vem du är och tror sig känna dig, men de bär inte på någon som helst beredskap på att du, i din värld, är lika med Arsenal. De kan förstå att Arsenal förlorade grandes mot manu och i helgen just spelade jämt med nykomlingen.  De kan även ta in att Arsenal på tisdag kväll inleder gruppspelet i CL, men att ”vi” är i resultatens gungfly och att ”vi” nu går in i ett kanske framtidsavgörande gruppspel, och att du av den andledningen är en totalmess, har de liksom svårt att ta in.

Och om de har svårt att ta in det faktum att du är vi med ett fotbollslag, hur skall du någonsin kunna få dem att förstå vilka samband det finns mellan Arsenals resultat, passerat genom dina förhoppningar om detsamma, vidare till ditt mående? Är det liksom ens någon idé att förklara? För era pusselbitar passar inte ihop. Era operativsystem är inte kompatibla och era konsoler har inte samma regionskodning.

Att vara ”vi” med sitt fotbollslag kan vara rent fantastiskt. Att kunna få sola sig i glansen av en framgångsrik klubbs vinster, kan göra ditt liv till en enda lång medvind. Men att vara ”vi” med ett fotbollslag kan också innebära ständigt nagelbitande, en latent bipolaritet och ett ständigt återkommande tvång till social parallellslalom.

I morgon kväll möter vi Borussia Dortmund på Westfalenstadion. Den Gula Väggen kommer skrika oss rakt i ansiktet och vi kommer att möta ett lag som på många sätt är mer fungerande arsenalsk än vi själva just nu. Med tanke på att både Song och Gervinho är tillgängliga kan inte komma att se ut på något annat sätt än följande:

Szczesny
Sagna – Mertesacker – Koscielny – Santos
Frimpong – Song – Arteta
Gervinho – van Persie – Arsjavin

Inget konstigt med den uppställningen, hårt arbete och fortsatt tillbakabändning till den vinstvana som vi en gång i tiden ansåg vara normen för Arsenal. Ett centralt mittfält som säger Grrrr och en Wenger/Rice som låter Arsjavin, för en gångs skull, få spela en hel match. Det kommer f-sen inte att bli lätt, vi kommer få slita som hundar och det finns ingen garanti för någonting. Bortsett från att du på onsdag morgon, helt naturligt och utan att tänka dig för, kommer att berätta om hur det gick för oss i matchen. Hur det gick för oss när vi mötte Borussia Dortmund borta.

Länge leve ditt, mitt och vårt Arsenal.