Medlemmar: 8390 st.
Visa menyn

Hate to say I told you so, again!

Davidsson och Mannen
lör 17 sep 2011 kl 13:38

Då kan vi bocka av denna match. Vi kan lägga Ewood Park och alla dess samlade faror till handlingarna och se framåt, vidare emot en godare fortsättning på EPL 11-12 än dess början hade att erbjuda.

 

Ni vet ju själva hur Blackburn brukar vara, och undertecknad hade även förvarnat er, det varken var eller är ädelt bolltrillande överst på Rovers dagordning. Och ni vet även hur vi brukar rygga för fotbollsvåldet när det kommer i vår väg.

 

Denna lunchmatch blev inget undantag. Efter en första halvlek där matchen skulle vara över, död och begraven, lät vi Rovers få ta över matchen. Två självmål, uselt positionsspel och allt gott som första halvlek lovat vändes över i bedrövelse. Ren och skär bedrövelse. Rovers gameplan, att göra sönder våra bästa spelare, kickade in till punkt och pricka. Den arsenalska högerkant som var dödlig med en, förvisso ego men ändå lysande, Gervinho tillsammans med en ständigt överlappande Sagna, blev hux-flux Djourous arena, och vad kan man förvänta sig av ett sådant scenario?

 

Wenger gör allt han kan för att vi skall bli sämre. Han tar ut första halvleks bästa spelare; Arsjavin, och sätter in TW14 på högerkanten. Han låter Ramsey vara kvar och förvisar Gervinho till en vänsterkant han aldrig producerat från. Vi har ungefär tusen chanser, Blackburn har två och de vänder ändå matchen. För de behövde egentligen inte mycket till spel, vi gav dem det. Vi gav dem chanserna och avslutade desamma. Vi är de killarna, de hyggliga, de naiva och de som blir totalt överspelade.

 

Jag hade för avsikt att sätta betyg på dagens spelarinsatser, men jag orkar inte. Jag kan inte förmå mig. De positiva ansatser vi såg i första halvlek slaknade till den ständiga impotens vi ständigt fastnar i just nu.

 

Arteta vann med sitt Everton och förlorar med sitt Arsenal. Är det där vi är i år? Är det så dåliga vi har blivit, eller ser jag fel? Ett brunkargäng som vi skall vinna över alla dagar i veckan framstår, i vår närvaro, som smarta och funktionella. Vi är laget som alla vill möte, laget de möte när de skall vända en negativ trend och laget de kan besegra utan att ha ett eget spel. Det är vi. En vänsterback som kan slå inlägg och en högerytter med teknik räcker inte, vi saknar fortfarande förmågan att stänga matcher och förmågan att vinna matcher.

Vi är idag bara en dysfunktionell OBS-klass, en neuropsykiatrisk diagnos, en imploderande skolresa där samtliga resenärer skickas hem i förtid.