Mellan två lördagar

Just nu ler fotbollsgudarna i kapp mot Arsenal och har så gjort den senaste tiden. Eller hur? Okej, kanske inte riktigt helt sant, men ändå. För mellan lördagen då vi ännu en gång imploderade, denna gången mot Blackburn borta, och lördagen då vi tar emot bottenkollegorna i Bolton, fick vi chansen att mäta våra krafter med Shrewsbury Town FC´s, ett lag som för stunden ligger 53 platser under oss i seriesystemet.

För vi som är vana att spela stormatcher mot andra topplag i EPL, har på sistone haft svårt för lag som är serienykomlingar eller som ligger sist i tabellen. Därför får vi ändå säga ”tack för League Two-laget Shrewsbury Town”, när det nu vankades inträde i årets Carling Cup. Och tack för att vi äntligen fick uppleva känslan av seger, förvisso över ett lag tre divisioner lägre, men ändå ett lag som slagit ut både Derby och Swansea ur kuppen innan de lottades mot oss. Så vad tar vi då med oss från matchen?

Minus:
Resultatet: Kalla mig gnälllig gammal farbror, men 3-1 borde har varit resultatet mot Newcastle, mot Swansea eller mot Blackburn. Mot ett lag från League Two borde resultatet vara det inte helt obekanta 8-2, fast med den skillnaden att det är vi som gör flest mål, inte som det brukar vara motståndarna.

Försvarsspelet: Eller snarare den fortsatta frånvaron av detsamma. Jag vill inte gärna hänga någon, men vad pysslar Djourou med? Bara för att hans efternamn har samma begynnelsebokstav som herrar Denilson och Diabys, behöver han väl inte vara lika bedrövlig som dessa två? Vad har hänt med honom? Man känner inte alls igen honom och han gör misstag han inte skulle drömma om att göra för två år sedan. Någon som förstår vad det är med honom? Vi kan väl enas om att Wenger med undersåtar fortfarande har en del defensivt nötande att göra ute i London Colney, för vinst eller inte så kanske detta spel fungerar mot lag 53 platser lägre i seriesystemet men inte mot några andra.

Plus:
Alex Oxlade-Chamberlain: Okej, motståndet var inte av högsta klass, men denne kille visade inte bara fart utan framför allt förmågan att använda farten tillsammans med en fungerande teknik. Välavvägt spel, en god blick för spelet och en vilja att skjuta. Hoppas inte Arsenal lyckas ta det ur honom. Blanda Fabregas och TW14, vattna med en årsnederbörd och du har en mycket kompetent EPL-spelare.

Francis Coquelin: Återigen mot ett enklare motstånd, men denne kille gjorde en mycket bra match igår. På rätt ställe i defensiven, trygghetsingivande och, även han, en vilja att gå fram i banan och faktiskt avlossa de där skotten som faktiskt kan gå i det där målet. En god passningsfot och kanske snart en utmanare till Song eller i varje fall Frimpong?

Carl Jenkinson: Senast vi såg honom var han helt bortkollrad av de röda djävlarna från Stretford, men igår var motståndet mer skonsamt. Fina inlägg och ett välavvägt tvåvägsspel. Kan nog bli någonting av honom med åren, kanske redan på lördag.

Skottviljan: Både nämnda Coquelin och AOC gick på skott, och några andra Arsenalspelare med dem. Återigen var motståndet mer tillåtande än vad vi brukar vara vana vid, men skönt att se att våra spelare faktiskt gick på skott utifrån och inte bara lutade sig mot det klassiskt nutidsarsenalska passa-bollen-ända-in-i-mål.

Så tack för att vi kunde vinna trots det fortsatt darriga försvarsspelet och tack för att vi slapp ännu en pinsam rubrik i de småsadistiska kvällstidningarna, för pöbeln att njuta av. Nu tänker vi Keown-Adams-förhelvette och ser framåt.

Denna vecka kommer att se lite annorlunda ut för bloggredaktör D&M, vilket även kommer visa sig för dig som läsare. På fredag åker jag till England för en helg i fotbollskonsumtionens tecken, varför texten om Owen Coyles supervita arme kommer att landa här redan fredag morgon och inte följas av något skrivande förrän i bästa fall någon gång under tisdagen.

Planen är att se tre matcher, att äta ljuvligt brittiskt och dricka om möjligt ännu bättre. När jag prickade in en Arsenalmatch som jag på grund av detta fotbollsturistande skulle missa, så kändes Bolton hemma som ett säkert val. En match man inte behöver oroa sig för och en match som i efterhand inte kommer att bli någon sådan där stor snackis att ha missat. Nu är Arsenal i den formen Arsenal är och dessutom spelar ju gamle Blackburnvännen Kevin Davies i Bolton, varför inga ben går säkra och heller inga stalltips kan anses trygga nog att förlita sig på. Vi återkommer mer i Bolton-frågan under fredagen.

Keep it country!