The Man Who Wasn't There

Då är det dags för europaspel igen. Det är återigen dags för kvällsmatch, vilket egentligen inte borde heta ”Kvällsmatch” utan ”Hela-dagen-match”. För till skillnad från seriematcherna, som i allra största utsträckning spelas eftermiddagar på helgerna, förväntas du inför dessa Hela-dagen-matcher, vara någon form av vanlig människa. Du förväntas svara på tilltal, delta i möten och göra ditt jobb som du är ålagd att göra.

Men i normalitetens absoluta utkant simmar du omkring i svallvågor höga av adrenalin och kortikotropin. Som en liten kork guppar du omkring i det endokrina systemets annalkande stormby och som en randigt klädd bifigur hålls du fången i axelmakter Hypotalamus, Hypofysen och Binjurarnas våld. Du uppfattar yttre stimuli i form av arbetskamrater, To-Do-lists och ringande telefoner, men det passerar dig endast som uppfattad, men inte intagen information. Som en för hastigt passerad 50-skylt, som en produktplacering i en söndagsfilm eller som subtil hint från en annars övertydlig fru.

För du är inte där. Du har förvisso stämplat in och intar din mat ur sedvanlig matlåda. Dina arbetskamrater kan se din kropp gå mellan toalett och kopieringsapparat, vidare tillbaka till din sittplats, så de skulle, om de fick frågan, absolut hävda att du faktiskt var på jobbet morgon. Din mage signalerar någon form av hunger, din hjärna ropar efter mer kaffe samtidigt som hela din kropp skriker att du redan fått i dig för mycket och dina fingrar knapprar likt smältande istappar på tangentbordet. Du iakttas och uppfattas, men du är ändå inte där.

I morgon kväll spelar vi vår andra match i denna säsongs Champions Leaguegruppspel och det är där du varit hela din dag. Inte fysiskt, men emotionellt och kognitivt. Vi gör hemmapremiär i CL, får besök av det grekiska ligavinnarna Olympiakos FC, står mittemellan hemmavinsten mot Bolton– och bortamatchen mot spurs och vi är piskade att vinna.

Ditt Arsenal är piskat att vinna. Ditt Arsenal står på randen till avgrunden och ditt Arsenal behöver framgång i Champions League mer än någonsin tidigare i turneringens historia. Av ekonomiska skäl, av moraliska och självklart av sportsliga. Men också av kontextuella skäl. För är vi inte ett lag involverade i CL-spel och är vi inte ett av de framgångsrika lagen, så kommer inte heller de spelare vi önskar, och så oändligt behöver för att nå framgång, välja oss. De spelare som ser sig som framgångsrika och bara kan identifiera sig med lag som når just framgång. Detta fenomen går idag under namnet Lex Nasri och är både avskyvärt och en högst reell verklighet.

Detta samtidigt som vi står på kanten och riskerar falla ned i oceanen av medelmåttlighet. Av dessa anledningar, måste vi nå framgång i årets CL. Årets CL som började med ett förvirrat kryss i Dortmund och som måste följas upp med en säker hemmaseger mot Olympiakos i morgon kväll. Om inte annat för din hälsa, din familj och din arbetslednings skull. För att du skall slippa leva i cementerad oro, innestängd i en bubbla av latent panik och fången i försöken att leka vuxen.

Ytterligare orsak till att seger i morgon kväll är nödvändig, är den trend som vi, tack vara lyckad lottning i CC och ett Bolton utan mittbackar, i morgon kväll kan sätta. Vinner vi mot Olympiakos så vandrar vi Seven Sisters Road upp med tre raka vinster och kan ha lämnat den rand vi i nuläget står på för allt säkrare mark. Vinner vi i morgon är vi inte längre det förlorande laget som imploderar vid högtryck, utan laget som är kapabel att reda ut stormen och med mental styrka nog att bara bryta ihop och komma igen.

Fotbollsspekulant D&M hoppas på att följande själavårdare får möjlighet att i morgon kväll ta hand om ditt blödande arsenalhjärta:

Szczesny
Sagna – Franz Mertesacker – Koscielny – Santos
Frimpong/Coquelin – Song – Arteta
Gervinho – Chamakh – Arsjavin

Denna startelva tas ut av följande orsaker: RvP får inte vara skadad på söndag och Chamakh måste spelas igång för att finnas redo när RvP inte längre kan bära oss. Både Frimpong och Coquelin ger laget mer än Ramsey just nu gör, varför någon av dessa skall spela bredvid, eller i stället för en frekvent matchad, Song. Oavsett TW14´s hälsa skall Gervinho och Arsjavin spela yttrar och TW14´s medverkande skall vara som inhoppare. Gibbs måste vilas inför helgen samtidigt som Santos skall få möjlighet till positiv arsenalisering. Eventuellt sparande av en småskadad Sagna kan också komma att bli aktuellt.

Så ställ in blicken och fixera den på ansiktshöjd. Gå rakt och förbered dig på att svara på tilltal. Träna på den frånvarandes närvarosimulering och håll alla tummar i världen för Arsenal. Idag, under morgondagen och under morgondagens kvälls Heldags-match. För nu måste vi vinna, nu måste vi åter bli det vinnande laget och nu måste vi göra gott ur ont. För spelarna, för klubben och för dig med Arsenal i hjärtat.