Du dricker vin för njutningens skull, jag dricker vin för då blir jag full
tor 29 sep 2011 kl 06:53
Vi har under så många år varit någon sorts ungdomlig instantvariant av det vällagrat fina årgångsvinet. Vi har varit fransk klass, akademiskt eftertänksamhet och en total ovilja att förlika oss med vår historia som booring Arsenal. Vi har varit scoring Arsenal, Englands barcelona och gemene fotbollskonsuments favoritleksak.
Men lika självklart som att det lilla barnet växer ur sina gamla kläder tröttnar han också på sina gamla leksaker. Han slänger dem på hög och går vidare för nya kickar och nya utmaningar. Nu har Gemene Fotbollskonsuments Favoritleksak Arsenal, också gått och blivit använd, utnött och förbrukad. Nu har Konsumenten 1A tröttnat på att vi inte längre spelar vackert, på att vi fortfarande ingenting vinner och på att vi istället för estetisk feelgood skapar oskön känsla av stundande sammanbrott i magen. Och just därför kastas vi på tippen, någonstans längst bak i baren just vid den fallna barpoeten, innanför pantisarna och reklamkepsarna som ingen längre kan med att bära.
Igår fick vi åter synas på den fina fotbollens scen, UEFA Champions League, och vi gjorde det genom att ta emot grekiska mästarlaget Olympiakos. Till skillnad från förra veckans vardagsmatch så var vår hemmaarenas mest exklusiva delar välfylld av jämt leende tandrader och allt ljus var riktat mot de stora matchernas moderna teater i norra London.
Första 20 minuterna visade Arsenal sig från den bästa av sidor. Ständiga vågor av skummande anfallsspel välde över de stackars grekernas vindpinade försvarsområde. AOC gjorde sitt första CL-mål och så även Andre Santos. Sedan kom ett par fasta situationer och vipps var vi tillbaka i den nygamla Arsenal-sjukan. Kanske inte dåliga insatser av försvarsspelarna, utan dåligt försvarsspel av samtliga utespelare, där själva försvarsspelet, eller bristen på det, var boven i dramat.
Arsenal kom undan med blotta förskräckelsen, tre poäng erövrades och den tredje vinstmatchen i rad bärgades. En viss trupprotation gick att skönjas då Ramsey och RvP satt på bänken fram till 66:e respektive 70:e minuten, vilket inför helgens N17-utflykt måste anses synnerligen lyckat. Inget ögongodis men en synnerligen välbehövlig seger.
Szczesny: 2,5/5. Styrde, ställde och försökte hålla ordning på sitt försvar. Höll på att åka dit när han slarvade med positionsspelet men räddades av ribban, medan målet inte var något att säga om. Han kan liksom inte vara försvarande utespelare också. Szczesny fortsätter att agera lugnt och sprida lugn.
Sagna: 3,5/5. Oj, vad han hade det jobbigt igår. Utan något vidare stöd av Frimpong eller AOC fick han handskas med Mirallas och CO, i princip, helt ensam. Lite fler misstag från Sagnas sida än vad vi är vana vid, men jösses vad han sprang längs den där högerkanten. Någon form av Roadrunner 2.2 och fortfarande en synnerligen kompetent ytterback. Mansgrisar tenderar ibland att tala om kvinnors lungor, men D&M vill sätta fokus på Sagnas.
Per ”Tofflan” Mertesacker: 2,5/5. Oerhört blek vid offensiva fasta situationer, men allt bättre i det defensiva positionsspelet. Stötte upp i banan vid ett antal tillfällen och lyckades med i princip samtliga framstötar då kontringar avstyrdes och inspelsförsök togs hand om. Kanske är han en reverserad Squillaci, dvs. en mittback som gör sin mittbackspartner bra, utan att själv nämnvärt synas?
Song: 3/5. På gränsen till ett högre betyg, gjorde han kanske sin bästa match som mittback. Visst var motståndet inte det tuffaste, men Songs lugn och passningstrygghet var en ynnest att se. Hoppas dock att han får spela CM på söndag, för där gör han än mer nytta.
Mumsebull: 3/5. Underbart mål och oerhört lovande i sina offensiva initiativ. Allt bättre i sitt defensiva spel och med rätt understöd skulle han nog framstått som än mer säker. Spelade vårdat och satte sig heller inte i svåra försvarssituationer genom onödiga framstötar.
Frimpong: 2/5. Här är betygsättare D&M kanske mer än lovligt snäll, för den för godkänt signalerande betygstvåan är skör som en ansatt Arsenaldefensiv. Frimpong hade en god period i andra halvlek, men var fladdrig och visade ett ovårdat passningsspel. Nej, bättre nästa gång, Emmanuel.
Rosicky: 2/5. Starkare än kollega Frimpong, med välslagna passningar och ett ständigt slit. Men varför skjuter inte karln och varför händer det inte mer kring en så kreativ spelare? Kanske ringrostig i och med matchovana? Eller bara en kille som är grym på försäsongen men som tappar när allvaret börjar?
Arteta: 3/5. Växer allt mer in i takthållarfunktionen på det centrala mittfältet. Gick igår ned en del i banan för att fördela bollar och sätta tempo och gjorde det riktigt bra. Behöver bara få igång samspelet och kortpassningsspelet med sina medspelare så kommer han bli enormt nyttig för oss. Underbar räddning på mållinjen i första halvlek.
Arsjavin: 2/5. Även här på gränsen till underkänd. Blixtrar stundtals till, men ser tung, trög och trött ut. Valde vid ett flertal tillfällen under gårdagsmatchen att inte utmana utan stanna upp och vänta in medspelare, vilket jag tycker är oerhört synd. För det är just när han utmanar, trixar och trollar bort motståndarna i man-mot-man situationer, som han är som mest nyttig för oss.
Chamakh: 1,5/5. Ge killen några billiga mål, så kommer han komma tillbaka till fjolårshöstens vara-på-rätt-ställe-vid-rätt-tidpunkt-form. För där är han inte nu och som passningsläggare eller targetplayer har han en del kvar att jobba på. Dock rätt av Wenger att matcha in honom.
Ox In The Box: 3/5. Vad skall man saga? Mål i CL-debuten och fullständigt lysande första 20 minuterna, då han spelade som i trans. Underbart tempo, fräcka instick och lysande krossbollar. Mattades självklart under matchens gång, men var någon form av TW14 De Luxe. Killen kan vara the real deal.
Ramsey, RvP och Gibbs bidrog inte nämnvärt och betygssätts därför inte. Kanske tur det för lille Aaron som slog bort bollar så det stod härliga till och lät bli att iscensätta kontringar så pannvecken blev till en nyharvad åker någon stans på Skåneslätten.
Wenger: 3/5. Rätt att vila vissa spelare inför helgen och helt rätt att gestikulera, gapa och gå på så att Gazidis generat leende vände sig åt sidan. Wenger såg i övrigt mest ut som den nyvaket morgontrötte Kalle Anka när denne, på julafton, är ute och åker husvagn med Musse och Långben.
Så en skitmatch, utan vackert spel men med tre sjukt nödvändiga poäng och med en galet lättande segerrad. Det fick se ut precis hur knackigt som det ville, bara vi tog de tre poängen, bara vi vann och bara vi fick gå in i helgens derbyinferno med en obruten segerrad i ryggen.
För, för mig är fotboll inte vackert glittrande diamantringar på välgödda kroppars fingrar, av betjänter strukna skjortor för tusentals kronor eller ljudet av skålande Champangglas i kristall. För mig är fotboll den svindlande känslan i magen, tyngden av lera längs med tacklande kortbyxben och lukten av fuktigt gräs om hösten.
Jag spelar hellre grisfotboll och vinner med uddamålet än spelar karnevalsyrigt vacker bolltrill för att i slutändan ändå förlora i en sedvanlig implodering. Jag är hellre full, vulgär och sprudlande lycklig över en oförtjänst uddamålsvinst, än subtilt avnjutande i den stillsamma eftertänksamheten bara en vacker fotbollskonst kan ge.
Up You Gunners!